Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Av denna tabell framgår tydligt, att med
stigande förgrening av kolkedjan växer oktantalet.
Framställningen av bensin med högt oktantal
blir därför rent kemiskt sett liktydig med
framställning av starkt förgrenade (i vissa fall
ringslutna) kolväten med relativt låg molekylvikt, i
praktiken oftast isomerer till hexan, heptan och
oktan. De olika vägarna härför äro: katalytisk
och termisk polymerisation, katalytisk och
termisk alkylering, isomerisering samt cyklisering
och aromatisering.
Polymerisation
Som utgångsmaterial vid detta förfarande
användas monoolefiner, förnämligast propylen och
butylen, vilka vid den industriella syntesen aldrig
föreligga i ren form utan äro utspädda med
mättade kolväten. Den katalytiska polymerisationen
i stor skala utföres dels enligt Universal Oil
Products i gasfas med ortofosforsyra som katalysator
vid 50 at och 200—260°C och dels enligt
Polyco-förfarandet, som använder kopparpyrofosfat som
katalyserande medel. Enligt Ipatieff (Universal
Oil Products) är reaktionsmekanismen vid
polymerisation av propylen följande. I första steget
adderas olefin till syran under esterbildning, i
andra steget reagera två moler ester, varvid den
dimera produkten bildas.
■ cha
ho
o — ch
ho — P = 0 + ch, = ch — ch, ?>0 = p- oh n ch,
HO’
ch, ch, ch. ch,
\/s \/
ch ch
O
+
O
chs ch2
\ *
c
CH
HO\
+ 2 HO— P = O
ho/
OH /oh / \
° = p\oh 0=p\ oh ch, ch,
Polymerisationen är ju den dominerande
reaktionstypen inom den makromolekylära kemien,
t.ex. vid framställning av konstmassor och
konstgummi, varvid hundratals små molekyler
hopkopplas (polymeriseras) till en jättemolekyl. Vid
framställning av polymerbensin däremot måste
hopkopplingsreaktionen ledas så, att endast två,
högst tre olefinmolekyler sammanfogas; drives
polymerisationen längre erhållas produkter av
smörjoljekaraktär med utomordentligt högt
vis-kositetsindex. Som framgår av ovanstående
reaktionsformel är den erhållna polymerbensinen
alltid omättad. Den kan emellertid utan vidare
användas som ett högvärdigt bränsle, men vanligen
brukar man hydrera dubbelbindningen,
varigenom bensinens stabilitet ökas. Oktantalet
däremot förbättras i regel inte genom denna
raffinerande hydrering.
Polymerisation i flytande fas utföres av Shell
Development Co. Olefinerna komprimeras till
flytande form och behandlas vid 100°C med
60—70 % svavelsyra.
Fig. 1. Anläggning för katalytisk polymerisation. 1
förgrunden synas de fyra katalystornen.
Phillips Petroleum Co., Puré Oil Co. och
Alco-Products Inc arbeta utan katalysator (500—525°C
och 70—200 at). Denna process användes
huvudsakligen då stora mängder propån och butan stå
till förfogande. Den är kemiskt föga definierad, ty
här försiggå en hel del olika processer vid sidan
av varandra. De mättade kolvätena krackas eller
dehydreras först och de härvid bildade olefinerna
polymeriseras och alkyleras (se nedan) därefter.
Den bensin som erhålles är av sämre kvalitet än
den katalytiska polymerbensinen. I början av
1940 funnos i USA tio stora anläggningar, som
genom polymerisation och avslutande hydrering
framställde flygbensin. Kapaciteten var då 680 000
t årligen.
Alkylering
Ur både teoretisk och praktisk synpunkt är
alkyleringsprocessen den mest intressanta. Den
gängse uppfattningen är ju, att de mättade
paraf-finiska kolvätena äro reaktionströga ämnen, som
endast med kraftigare medel kunna förmås att
delta i något reaktionsförlopp. Att så visst inte
alltid är fallet, framgår med all tydlighet av
al-kyleringen, som innebär, att en olefin och ett
mättat paraffinkolväte förenas (kondenseras) med
varandra. Processen kan utföras både med och
utan katalys. Vid den katalytiska alkyleringen
användes huvudsakligen koncentrerad svavelsyra
(95—98 % -ig) som kontaktsubstans.
Utförandet är mycket enkelt. Man utgår vanligen från
en blandning av isobutan och butylen
(mol-för-hållandet isobutan/butylen >1, i regel 5: 1), som
inledes i svavelsyran under omröring vid en
temperatur av 0—30 °C i 15—30 min. Vanligen
utföres processen vid atmosfärtryck, men ett något
förhöjt tryck kan också användas, för att bringa
reaktionskomponenterna i flytande form.
Reaktionsförloppet går över en intermediär ester, och
följande formler åskådliggöra förloppet vid den
tekniskt viktiga isooktan-framställningen ur
butylen och isobutan.
K 56
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
