Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tids kri ft
kondensationskärnor tör vattenångan i form av
stoftpartiklar visat sig spela en stor roll.
En kolloidal lösning kan hålla sig oförändrad
under mycket långa tidrymder och har sålunda
en betydande stabilitet. Detta är icke fallet med
aerosolerna. Så snart en aerosol uppkommit,
inträder i den dels sedimentering, dels aggregation
eller koagulering, varvid mindre partiklar
sammansluta sig och uppgå i större aggregat, som
sedan visa en ökad benägenhet för sedimentering.
Hastigheten vid dessa processer, vilkas
uppträdande i hög grad försvårar undersökningen av de
gaskolloidala systemen, är beroende av många
faktorer, främst bland dem
framställningsmetoden. Att även aerosoler kunna uppnå en
aktningsvärd livslängd, blott partiklarna äro tillräckligt
små och sväva tillräckligt högt över jorden
bevisas av att det vid vulkanen Krakataus utbrott år
1883 utslungade fina vulkaniska stoftet under
flera år gav sig till känna genom uppträdandet
av synnerligen praktfulla morgon- och
aftonrod-nader. Bekant är även att röken från skogseldar
kan hålla sig mycket länge svävande och breda
ut sig över förhållandevis stora områden. Sålunda
gav sig röken från de stora skogsbränderna vid
Estlands östgräns hösten 1938 tydligt till känna i
Stockholms skärgård.
Vid en del analytiska metoder förekommer
avfiltrering av den dispergerade substansen ur en
uppmätt aerosolmängd. Här möter en betydande
svårighet, bekant från många industrier, i det
att flertalet dimmor ogenerat kunna passera
såväl förhållandevis täta filter som
absorptionsvät-skor. Det må blott erinras om de svårigheter, som
på sin tid mötte, då det gällde att vid
kontakt-svavelsyrametoden utvinna den i kontaktugnen
bildade svaveltrioxiden, eller om den
svavelsyradimma, som brukar synas över
sulfitcellulosa-fabrikernas syratorn, trots att gaserna passerat
ett flera tiotal meter mäktigt kalkstensskikt och
dessutom mött nedsilande vatten. För fasta
partiklar har dels vadd, dels vissa slag av
filtrerpapper i flerdubbla lager visat sig vara ett gott
filtermaterial. För dimmor, där absorption i lämpliga
vätskor spelar en större roll än filtrering, har man
funnit, att specialkonstruerade tvättflaskor,
utrustade med filterinsatser av sintrat ("frittat")
Jena-glas, göra stor tjänst. Betydelsen av det
nämnda sintrade glasfillret ligger påtagligen däri,
att en mycket stark fördelning av aerosolen äger
rum, varigenom utsikterna för en
sammanstötning mellan de enskilda dimpartiklarna och
tvättvätskan i hög grad ökas.
’ Vid kolloidala lösningar spelar den
dispergerade substansens elektriska uppladdning en
mycket stor roll och utövar bl.a. en stor inverkan på
lösningarnas stabilitet. Vid aerosoler är detta ej
i samma grad fallet. Dock kunna även här
elektriska uppladdningar framkalla resultat av stort
både meteorologiskt och tekniskt intresse. I det
följande skall särskild uppmärksamhet ägnas de
tyvärr blott alltför ofta förekommande
damm-explosionerna, där dammets egen statiska
elektricitet i många fall ansetts ha varit den impuls,
som utlöst explosionen, samt de elektriska
stoft-avskiljarna, där man begagnar sig av ett starkt
elektriskt fält för den dispergerade substansens
uppladdning och avskiljande.
I optiskt hänseende karakteriseras alla
aerosoler av att de utöva en stark absorption, brytning
och återkastning av det infallande ljuset. Vid tät
dimma kan man med möda se en eller annan
meter framför sig, trots att den totala
partikelkoncentrationen kanske uppgår till något tiondels
g/m3 och detsamma är även fallet i moln av fina
stoftpartiklar. Det är även på denna stoft- och
dimpartiklarnas starka brytning och
återkastning av ljuset, som användningen av
ultramikro-skopet vid aerosol-undersökningar baserar sig.
Det kan också framhållas, att det röda och
alldeles särskilt det infraröda ljuset påverkas
mindre av aerosoler än ljus av kortare våglängd,
vilken omständighet fått en stor praktisk betydelse
vid fotografering av disiga landskap med för rött
ljus särskilt känsliga plåtar. Fig. 1 visar samma
landskap, upptaget ena gången med en
ortokro-matisk, andra gången med en för infraröda
strålar känslig plåt. I det förra fallet försvinner
bakgrunden i en dimslöja. Då dimman ej har någon
större inverkan på de infraröda strålarna
framträder bakgrunden däremot tydligt i den senare
bilden. I motsats till vad fallet är med dimma utöva
de vattenbemängda molnen en stark absorption på
infraröda strålar och framträda därför tydligt.
Även ljudets eller rättare sagt vissa
högfrekventa ultraljudvågors inverkan på gaskolloidala
Fig. i. Landskap, fotograferat
med en ortokromatisk och med
en för infraröda strålar känslig
plåt (enl. Winkel och Jander"),
K 66
14 aug. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
