Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
ter finnes dels en väl isolerad negativ pol i form
av enskilda metalltrådar eller metalltrådsnät, dels
en jordad positiv pol i form av rör kring de
nämnda metalltrådarna eller metallplattor, släta eller
korrugerade, mellan de negativa
metalltrådsnäten. Vid en modern konstruktion äro de positiva
polerna dubbelväggiga och försedda med slitsar,
varigenom det vid den positiva polen avskilda
stoftet kommer att falla ned i mellanrummet
mellan de två plåtarna. Som kraftkälla användes en
pulserande likström, vanligen av 40 000—60 000
V spänning. I elektrofiltret äger vid den isolerade
negativa polen en glimurladdning rum, varvid de
svävande partiklarna komma att uppladdas
negativt och röra sig mot den positiva polen, där den
huvudsakliga utfällningen sker. De avsatta
partiklarna falla av sig själva eller genom då och då
anbragta slag eller stötar ned i fickor, som
befinna sig under själva filtret.
Det nämndes redan, att elektrofiltren snabbt
vunnit terräng. Bland de tidigaste
användningsområdena kan nämnas
kontaktsvavelsyrafabrika-tionen, där ett minutiöst renande av rostgaserna
spelar en stor roll för undvikande av
katalysatorförgiftning, samt sulfitcellulosafabrikerna, för
såvitt kis användes såsom råvara för svavlet. I kisen
kan bl.a. ingå selen, som medföljer rostgaserna
och är till stort men för fabrikationen. Bland
industrier, inom vilka elektrofiltren vunnit insteg,
kan vidare nämnas olika metallurgiska verk,
cement-, kalk- och kaliindustrien, gasverk för
avskiljande av tjärpartiklar m.m. Då försök gjordes
att införa elektrofilter vid
brunkolsbrikettfabrika-tionen mötte till en början stora svårigheter, i
det att en viss brand- och explosionsfara yppade
sig. Genom att vidta särskilda
försiktighetsåtgärder lyckades man dock bemästra dessa
svårigheter och att effekten av ett elektrofilter är god
även inom denna industri framgår av fig. 3.
I detta sammanhang kan även nämnas, att man
ofta diskuterat frågan, huruvida elektrofilter
kunde användas för att minska rökutvecklingen från
vanliga panncentraler. Man har befarat att
elektrofiltren skulle ställa sig alltför kostsamma för
detta ändamål. I en för några år sedan publicerad
omfattande engelsk utredning av
ifrågakommande botemedel mot den särskilt i England
oerhört besvärliga skorstensröken visades dock, att
så icke är fallet. I själva verket beräknas över
ett halvt hundratal elektrofilter redan för c:a 10
år sedan ha byggts i olika europeiska storstäder
för lindrande av rökplågan, särskilt för fällande
av flygaskan i sådana anläggningar, där
kolpulvereldning förekommer. För vanlig
hushållseldning kunna elektrofilter på grund av de dryga
anläggningskostnaderna ej komma i fråga, annat
än vid mycket stora byggnadskomplex eller
centraliserad uppvärmning av större områden eller
av hela städer.
Till slut kan även framhållas, att elektrofiltrens
betydelse ej enbart ligger- i, att man med deras
tillhjälp kan uppnå en tillfredsställande renhet
hos en fabrikationsgas eller i avloppsgaser. Ur
räntabilitetssynpunkt kan det för en industri vara
av lika stor betydelse att tack vare
elektrofiltre-ringen ett på värdefulla ämnen rikt damm blir
tillvarataget. Från vissa amerikanska, blyhyttor
omtalas sålunda, att den med tillhjälp av
elektrofilter ur rökgaserna återvunna blymängden
kunnat uppgå ända till 10 % av blyproduktionen.
Det är ej heller obetydliga substansmängder, som
tillvaratas i den zinkhytta, som visas i fig. 4.
Då ett material söndermales ökas dess yta med
stor snabbhet. Detta medför en stark stegring av
den kemiska aktiviteten, vilket slutligen kan leda
därhän att en fast, brännbar substans i
finfördelat tillstånd i många hänseenden kommer att
förhålla sig såsom en brännbar gas. I detta
sammanhang intresserar främst den omständigheten
att en blandning av stoft eller damm med luft,
alltså en aerosol, där den dispergerade
substansen är brännbar, har explosiva egenskaper. Såväl
i den tekniska som i brandskydds-litteraturen
omtalas i själva verket ett stort antal dammexplo-
Fig. 3. Brunkolsfabrik utan
elektrofilter och med inkopplat
elektrofilter (enl. Eucken &
Jakob10).
K 68
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
