Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. i. Zinkhytta arbetande med
och utan elektrofilter (enl.Blass2).
sioner. Dessa kunna uppträda inom en mängd
olika industrier och ha varit särskilt vanliga i
olika mjöl- och foderkvarnar, inom vissa
träbear-betningsindustrier och i sockerraffinaderier, men
ha även förekommit i kolgruvor, där det dock
ibland kan vara svårt att avgöra, om man haft
att göra med en kolstoft- eller en
gruvgasexplo-sion, i aluminium- och zinkhyttor m.m. Liksom
vid explosiva gasblandningar har man även i
explosiva aerosoler kunnat iaktta förekomsten av
en undre och en övre explosionsgräns. Med
hänsyn till de tekniska aerosolernas ojämnhet och
föränderlighet äro dessa gränskoncentrationer ej
så alldeles lätta att bestämma, men man har dock
ansett sig kunna fastslå, att den undre
explosionsgränsen i många fall befinner sig vid en
koncentration motsvarande ett par tiotal gram brännbar
substans per m3 luft. Vid denna koncentration
har man redan att göra med tämligen täta
stoftmoln.
Utlösningen av förbränningsreaktionen i en
explosiv aerosol kan tänkas ske på många olika
sätt. En hel del utifrån kommande orsaker kunna
föreligga, såsom en fri låga, glödande tobak, en
krossad elektrisk lampa, ett varmgånget lager, i
kvarnar nedfallna främmande järndelar,
elektrisk kortslutning m.m. En ofta förbisedd orsak
kan även ligga däri att trä, som länge utsättes för
en måttlig upphettning, småningom kan undergå
ett visst sönderfall och bli pyrofort. En del
författare vilja även göra gällande att i drivremmar
uppkommen statisk elektricitet varit orsaken till
en del dammexplosioner. Sålunda omtalas1 ett
antal explosioner vid en amerikansk kvarn för
bomullsfrökakor, för vilka man till en början
hade svårt att finna någon förklaring, men vilka
slutligen ansågos förorsakade av statisk
elektricitet i en transmission. I själva verket upphörde
explosionerna, sedan vissa motåtgärder vidtagits
på basen av nämnda hypotes.
Jämte de redan anförda yttre orsakerna
förefaller det sannolikt, att även den explosiva
aerosolens egen statiska elektricitet kan uppträda
såsom explosionsorsak. Härvid skulle den farligaste
elektriska laddningen sannolikt vara att tillskriva
de allra finaste stoftpartiklarna. Som ett exempel
kunde anföras en intressant observation1 att
tröskverksexplosioner särskilt lätt uppträda, ifall
11 dec. 1943
det tröskade vetet lider av sot. Vid tröskningen
skulle de ytterst små sotsvampssporerna frigöras
och sedan utgöra den huvudsakliga bäraren av
den farliga elektriska laddningen.
Ett bekämpande av dammexplosioner kan
inriktas dels på ett avlägsnande av damm och stoft,
dels på ett hindrande av stoftets antändning.
Såsom det redan var tal om i samband med
frågan om det fina stoftets hygieniska vådor,
försöker man samla och avlägsna stoftet direkt vid
arbetsplatserna, varvid en viss decentralisering av
de använda ventilationssystemen kan minska
brandfaran. Det är även viktigt att man
dimensionerar suganordningarna på ett sådant sätt att
stoftets koncentration i den bortsugna luften
håller sig på betryggande avstånd från den undre
explosionsgränsen. Även stoftets vidare öden
intressera. Det kan ju knappast någonsin eller
åtminstone blott sällan ifrågakomma att blåsa ut det
avlägsnade dammet i fria luften. I stället måste
vissa anordningar vidtas för dess uppsamling.
Där detta låter sig göra, kan stoftet även fuktas
eller t.o.m. lösas i vatten. Har man t.ex. att göra
med fint sockerdamm kan sistnämnda åtgärd
dessutom bidra till att minska
fabrikationsförlusterna. En möjligast god ordning och en
tillfredsställande renlighet kommer naturligtvis även att
minska faran för dammexplosioner i en fabrik. I
detta sammanhang bör ock framhållas, att även
sedimenterat damm kan vara farligt, om ej såsom
direkt explosionsrisk, så genom att ge ökad
näring åt en på annat sätt utbruten brand.
Uppkomsten av statiska potentialdifferenser
med åtföljande explosionsfara kan i vissa fall
förhindras genom att elektriskt förbinda
maskindelar, transmissioner och transportanordningar med
varandra och med jord. Mycket effektivt vore att
försöka göra luften ledande, exempelvis genom
att vid fabrikationen använda fuktig luft. Detta
lämpar sig dock endast i enstaka fall, såsom inom
textilindustrien.
Utan att gå in på vidare detaljer beträffande
dammexplosioner skall här blott omnämnas ett
enskilt fall, som kan vara av intresse för nordiska
förhållanden. Enligt en amerikansk författares
skildring8 inträffade för ett antal år sedan vid
en cellulosafabrik en oväntad explosion, då
neutraliserad, indunstad sulfitlut i och för torkning
K 69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
