Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
pennträ, som i Amerika kan erhållas i
obegränsad mängd, och som är billigt. I motsats till
röd-och afrikansk ceder har incensecedern ingen
cederlukt. Genom sin lösa, grovporiga
cellbyggnad erbjuder den ej stiftet en lika god fattning
som dessa.
Sedan gammalt har man i Tyskland för de
billigaste blyertspennorna använt inhemskt trä, i
synnerhet lind, och för timmermanspennor gran.
Träet impregnerades ej, i bästa fall färgades det.
Genom av kriget förorsakade importsvårigheter
har man numera tvingats att tillverka först
medelfina och därefter även finare pennkvaliteter av
inhemskt trä. Träet, som i obehandlat tillstånd ej
är lämpligt för vässning, måste därvid först
förädlas genom förbehandling och efterföljande
impregnering med tvålliknande preparat. Det har
lyckats de ledande firmorna att framställa ett
pennträ av lind och särskilt av al, som uppfyller
högt ställda anspråk. Lind, som i och för sig är
mjukare än al, vill gärna få en ruggig yta vid
vässning med en ej fullt skarp pennformerare.
För lägre kvaliteter användes även poppel och
lönn.
Europeiska barrträd äro användbara för
bly-ertspennlillverkning, endast om de före
impreg-neringsprocessen genom behandling vid hög
temperatur uppluckrats så, att den vid obehandlat
trä föreliggande stora skillnaden mellan vår- och
liöstvuxet trä i stort sett eliminerats. Bäst lämpar
sig tall (furu), därnäst silvergran. Vanlig gran
däremot är knappast användbar.
En viktig inblick i användbarheten av de olika
träslagen för blyertspenntillverkningen ger
mikroskopet. Medan tvärsnittet av ceder och incense
(fig. 2), hos vilka cellerna foga sig till
varandra som i en honungskaka, ej uppyisa någon
väsentlig skillnad mellan vår- och senvuxet trä,
växla hos de inhemska barrträden, t.ex. gran
(fig. 3), i ett vidmaskigt nät ytterst tunnväggiga
celler hos vår- och sommarväxt med anslutande
tjockväggiga celler hos höstväxten. Den
mikroskopiska bilden visar tydligt, att dessa träslag
genom sin heterogena struktur äro oanvändbara för
kvalitetspennor.
Den periodiska förekomsten av tunnväggiga,
Fig. 2. Tvärsnitt av (t.v.) rödceder och (t.h.) incenseceder
(ca 70 X).
Fig. 3. Tvärsnitt av gran
(ca 70 X).
större celler och tjockväggiga celler med betydligt
mindre diameter betingas därav, att efter livlig
livsverksamhet under våren ett vilostadium mer
eller mindre hastigt inträder under hösten. De
genom växtminskningen uppkomna årsringarna
göra träet ojämnt hårt. Föres en kniv parallellt
med ringarna, skär den lätt genom de
mjuk-celliga träpartierna, glider vidare på den hårda,
tjockcelliga årsringen utan att skära, tills
motståndet genom starkare tryck övervunnits.
Samtidigt ökas skärvinkeln. Ojämnt skär och
avbrutet stift blir följden.
Gentemot barrträden uppvisa lövträden helt
andra egenskaper. Lindträ (fig. 4), som användes
mest i blyertspennindustrin, visar i tvärsektion en
finmaskig, relativt späd cellvävnad, som omsluter
stora kaviteter. Det är lätt förklarligt, att cellerna,
som omge dessa hålrum, tryckas ihop vid
vässning med en slö kniv. De korta fibrerna förlora
därvid sambandet med varandra och
åstadkomma en avsevärd uppruggning. Samtidigt tyda
de överallt tunna cellväggarna på en speciellt
stor mjukhet hos träet. Lind är faktiskt det
mjukaste trä, som användes i
blyertspennfabrikatio-nen. Mjukheten framträder dock ej så tydligt, då
genom nämnda sammanpressning av fibrerna
skärmjukheten ej kommer fullt till sin rätt. Al
(fig. 5) uppvisar en mikrobild liknande lindens.
Det i vattenhaltigt medium behandlade träet
underkastas i moderna anläggningar en slutlig
torkning, vilken särskilt vid cederträslagen
företas efter noga föreskrivna temperatur- och
fuktighetskurvor. Efter flera veckors lagring vid
konstant temperatur och luftfuktighet går träet vidare
för bearbetning.
Upprepade försök ha gjorts att ersätta den till
sin struktur så olikartade naturprodukten trä
med homogena ämnen. Av de många
uppfinningar, som mest gå ut på att använda trämjöl
försatt med bindemedel, har hittills endast en
till-lämpats i större skala i industrin, varvid stiften
lindas i spiral med papper.
Redan sedan länge har man skyddat många
ömtåliga stiftslag med ett lacköverdrag. Under senare
år har man övergått till att genom neddoppning
på dessa stift anbringa en flera tiondels millimeter
K 78
11 dec. 1943
Fig. i. Tvärsnitt av lind
(ca 70 X).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
