Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
utbytare bestämmer man därvid halterna SiOa och AI2O3
i filtratet och vid kol- och hartsutbytarna den organiska
substansen. Vid organiska jonutbytare av dålig kvalitet
kan man t.o.m. iaktta mörkfärgning av filtratet.
Vanligen bestämmer man emellertid ökningen i
permanganat-förbrukningen. De i marknaden förekommande
Wofatit-sorterna visa ingen tendens till peptisering ocli någon
ökning av permanganatförbrukningen i filtraten kan icke
konstateras vid filtrering av sura och neutrala vatten.
Vissa kvaliteter Wofatit KS och P äro t.o.m. helt
beständiga i svagt alkaliska (p-värde 0,4) och varma (50—
70°C) vatten.
Ingenjör Bengtsson: Av kvällens diskussion skulle man
möjligen kunna vara böjd att dra den slutsatsen, att den
naturliga zeoliten, och för vårt vidkommande då speciellt
den svenska produkten natrolit, skulle vara ur räkningen.
Jag ville därför framhålla, att så ej alls är fallet, ty även
om detta material inte kan användas på så många
skiftande områden som de organiska produkterna,
användes den dock fortfarande i stor utsträckning i Sverige för
mjukgörning av vatten. Erfarenheterna under de tio år den
förekommit i den svenska marknaden ha varit mycket
goda, fast man givetvis måste väl känna produktens
begränsning och ta hänsyn därtill.
Föreningar
Kemi och Bergsvetenskap sammanträdde den 8 oktober
1943 under ordförandeskap av överingenjör H Liander. Som
medlemmar inträdde civilingenjörerna D T Berglund, B
Claeson, T Ekstrand, S Mjöbäck, H Rosenquist samt gruvingenjör
B Hjortzberg-Nordlund och invaldes professor E Abramson,
disponent V Bäcksin och dipl.-ing. A M övergaard.
Till valnämnd utsågos disponent B Thorbjörnson, professor
M Wiberg, bergsingenjör A Nordström, civilingenjör O
Drakenberg och avdelningens bägge sekreterare.
Professor H Roschiek, Helsingfors, redogjorde därefter för
sina undersökningar "Om sulfitavfallslut såsom hydrolyserande
vätska vid träförsockring". Föredraget är i sin helhet
publicerat i Svensk Papperstidning 1943, h. 20.
Härpå lämnade chefredaktör Sven A Hansson en
orientering över "Teknisk Tidskrifts omgestaltning", varvid
redogjordes för de förutsättningar från vilka man utgått och
de riktlinjer som utstakats i enlighet därmed, i huvudsak
enligt vad. som sedermera publicerats i Tekn. T. 1943 h. 46.
En livlig och långvarig diskussion utspann sig, som
öppnades av ordföranden, vilken meddelade att orsaken till att han
reserverat sig såsom avdelningens representant när
föreningsstyrelsen beslutade i saken var, att han ansett frågan vara av
så stor betydelse, att den först bort behandlas på ett
föreningssammanträde. I stora styrelsen röstade 10 för och 4 emot, ett
svagt resultat såväl i avseende på deltagande som
röstövervikt för beslutet.
Disponent Thorbjörnson fann det egendomligt, att en så
viktig fråga som omläggningen av Teknisk Tidskrift
alldeles undanhållits medlemmarna. Tal. ställde sig skeptisk
till påståendet att man önskar tidskriften mera populär.
Vetenskapligt är inte lika med tråkigt. Det krävs en tidskrift
som håller uppe den teknisk-vetenskapliga standarden.
Bergsingenjör Petersson beklagade att fackavdelningarna
skulle försvinna. Hittills har man en gång i månaden fått
en samlad fackpublikation, nu skall man kanske börja leta
efter gruvvetenskap bland väg- och vattenbyggnadsnotiser.
Det är förvånansvärt, att en så viktig fråga som
tidskriftsomläggningen inte fått framläggas för fackavdelningarna och
att inte ens fackavdelningsredaktörerna blivit hörda innan
beslut fattades. I övrigt tvivlade tal. på
marknadsundersökningens värde. Populariseringssträvandena basera sig på en
osäker grund och böra begränsas, liksom även annonsvolymen,
som hotar att förkväva textinnehållet.
Bergsingenjör Rothelius hade fått i uppdrag att framföra
en del synpunkter från i landsorten bosatta bergsmän. Många
ansågo att ett formellt fel begicks när avdelningens
ledamöter icke lämnades tillfälle att ta ställning till frågan om
borttagandet av fackavdelningarna ur tidskriften. Tal. hade
hos VDI erfarit, att man där tänkte sig en annan
utveckling, nämligen från nuvarande polytekniska uppställning till
inrättandet av fackavdelningar. För bergsmännens
vidkommande vore en splittring av materialet, så att t.ex.
gruvbrytning sammanfördes med artiklar om väg- och vattenbyggnad,
en avgjord olägenhet. Kemi och bergsvetenskap hänga däremot
så intimt samman, att även i framtiden bergsmaterialet bör
komma så nära kemiuppsatserna som möjligt. I övrigt ansåg
tal. att många av chefredaktörens uppslag voro värdefulla
men ansåg att marknadsundersökningen överskattats.
Myntdirektör Grabe hade av chefredaktörens översikt fått
intrycket, att saken icke var genomtänkt och att beslutet
rörande omläggningen därför varit förhastat. Som
förutvarande fackavdelningsredaktör kände tal. till de svårigheter
som föreligga vid inbrytningen, men som torde vara
överkomliga. Att fackavdelningarna kemi och bergsvetenskap nu
skulle försvinna beklagade tal. och betecknade
tillvägagångssättet som en nonchalans mot avdelningen, som bort få
tillfälle att yttra sig. Frågan har drivits fram för hastigt. Mot
den föreslagna skriftserien ställde sig tal. avvisande.
överingenjör Stéenhoff ville framhålla, att frågan icke
forcerats fram. Man hade varit fullt på det klara med att
majoriteten av föreningen varit missnöjd med tidskriftens
nuvarande uppställning och innehåll, därom hade talrika brev
och påstötningar vittnat, liksom även
marknadsundersökningen. En gradering efter läsvärde, så att t.ex. utpräglat
teoretiska artiklar överföras från tidskriften till skriftserien
anser tidskriftsnämnden vara väl motiverad. När styrelsen,
som dock består av ett fyrtiotal personer och där varje
avdelning är representerad, mottog förslaget ansåg den saken
mogen för ett beslut.
Civilingenjör Stenhagen hade reserverat sig mot
styrelsebeslutet av samma skäl som ordföranden nyss angivit. Att
tidskriftsnämndens förslag framlagts för styrelsebeslut, utan
att vare sig fackavdelningsredaktörerna eller
föreningsmedlemmarna haft tillfälle ta ställning till frågan, ansåg tal.
förkastligt. Tal. hade först dagen före styrelsesammanträdet
erhållit propositionen, vilket närmast finge karaktären av en
överrumpling, även om presidiets avsikt säkerligen icke varit
denna. Tal. ansåg inrättandet av en skriftserie såsom ett
värdefullt uppslag. På detta sätt får mången uppsats, som
eljest av utrymmesskäl aldrig skulle kunna publiceras, en
chans att bli det. Borttagandet av fackavdelningarna som
enheter beklagade tal. mycket, men hoppades att skriftserien i
någon mån skulle kompensera denna förlust, speciellt som
avsikten ju vore att lämna fylliga referat av dessa
specialartiklar i tidskriften.
Chefredaktör Hansson förklarade, att meningen icke är att
fackavdelningarna skola försvinna, utan endast de "vattentäta
skott" som nu medföra en besvärlig stelhet vid häftenas
redigering. Avsikten är också, att fackavdelningsredaktörerna
skola samarbeta inbördes mer än som hittills skett. Tal.
eftersträvade att öka ingenjörernas tekniska allmänbildning genom
att bryta loss tidskriften ur den fackliga inkapsling, som
hindrade utblickar på andra fackområden.
Fil. lic. Frey. ville i korthet instämma i den kritik och de
farhågor som framkommit. Tal. ansåg annonserna i och för
sig bra, men varnade för de ensidiga ekonomiska synpunkter
som på detta sätt lätt kunde komma att dominera. Att basera
en omläggning av detta slag på en marknadsanalys, där
intervjuobjektet uppträder anonymt och får yttra sig utan
ansvar, i stället för på resultatet av en debatt vid ett
föreningssammanträde, ansåg tal. farligt. Tidskriften är en föreningens
angelägenhet, som rör varje enskild ledamot. Det kändes
egendomligt att först sedan saken blivit avgjord få vetskap
om vad som planerats. Den avsedda skriftserien torde komma
att bli en sakta försvinnande epok. Gradering efter läsvärde
är en vansklig sak. Uppsatser, som vid
marknadsundersökningen visat sig äga ett läsvärde av endast 10 %, läsas
sålunda dock av ca 800 ingenjörer. Av dessa få väl antagligen
några mycket goda uppslag och i varje fall träning för sin
hjärna. Popularisering är icke det mest eftersträvansvärda.
Tal. ville ta ett bestämt avstånd från det sätt på vilket
ändringen genomförts.
Efter diskussionen vidtog sedvanlig supé, vid vilken
debatten fortsattes till långt efter midnatt.
F H 8
K 106
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
