Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
MEKANIK
REDAKTÖR: TORSTEN WIDELL
Projektering och konstruktion av vattenturbiner av reaktionstyp • Håll
fasthetsberäkningar för centrifugtrummor • A Stodola † • Föreningsmeddelanden
Projektering och konstruktion av
vattenturbiner av reaktionstyp
PROFESSOR HJALMAR 0 DAHL, LSTF, STOCKHOLM
Efter den elektriska kraftöverföringens
genombrott några år före sekelskiftet uppstod större
behov av vattenturbiner, särskilt av snabblöpande
typer för lägre fallhöjder. Fabrikanterna
använde samma modeller för olika fallhöjder, varvid
vattenmängd, varvtal och effekt beräknades
enligt affinitetslagarna, Q och n såsom
proportionella mot Vh och effekten N mot [H)’!\ Man
fann även snart att en hel del konstruktionsarbete
förenklades, om man för olika effektbelopp
utförde geometriskt likformiga turbiner, då för
samma fallhöjd effekten blev proportionell mot
Lf och varvtalet n omvänt mot D. Härav
härleddes det specifika varvtalet ns — varvtalet hos
ett hjul om 1 hk vid 1 m fallhöjd likformigt med
det givna. Hjulet ger i full storlek nedflyttat till
1 m fallhöjd ni = n : Vh r/m och N, = N: H’1’
hk, varpå det förminskat i skalan VNi ger 1 hk
och då bör öka varvtalet i samma skala. Sålunda
ns = m V~N~i = n ■ ^ (1)
Detta begrepp har varit utomordentligt givande
och av största betydelse, så även för arbetet i
provstationer med modellturbiner i mindre skala,
såsom underlag för stora utföranden.
De flesta konstruktörer hade nog en känsla av
att man ej borde gå upp för högt med ns vid
högre fallhöjder, men en del missöden inträffade.
Man iakttog att turbinskovlarna ibland frättes
upp, vanligen värst på baksidan i närheten av
bandet. I somliga fall uppstod smattrande
buller, ofta förenat med vibrationer, och så kunde
i Föredrag vid avdelningens för Mekanik sammanträde
den 10 november 1942.
DK 621.24
maximaleffekten stanna på avsevärt lägre värde
än omräkningen från provstationen gav vid
handen. Särskilt blev detta fallet vid större
sughöjden och då man för att minska friktionsförlusten
i turbinen började utföra hjulen med färre och
kortare skövlar, varvid man släppte fordran på
parallellstyrning mot skovelavloppet och utförde
s.k. "hjul med kontraktion". Längst i den vägen
gick kaplanturbinen.
Det blev nu nödvändigt att studera de
omnämnda fenomenen närmare och man fann att de
berodde på kavitation, orsakad av att absoluta
trycket i vissa delar av hjulet och kanske
under detta nedgick till den mättade ångans tryck,
då bristningar och hålrum uppstoda i
vattenströmmen. Där vattnet åter slog samman
uppstodo frätningar på turbingodset. Professor
D Thoma fann teoretiskt att fenomenet borde äga
nära samband med kvantiteten
där Ha är atmosfärtrycket, Hs är statiska
sughöjden och H är fallhöjden. Med den stora betydelse
man på den tiden gav specifika varvtalet blev det
naturligt att söka ett samband mellan ns och a.
Detta gjordes praktiskt på så sätt att man ur ett
större antal tidskriftsuppsatser med
beskrivningar på utförda turbinanläggningar tog ut deras
ånge till varje ns hörande minsta o-värde, som
gram. Med bortseende från enstaka anläggningar
kunde man inlägga en kurva, som man ansåg
avge till varje ns hörande minsta a-värde, som
betecknades a„.tn. Det var sålunda en statistisk
metod man använde. En tabell över de så funna
värdena återfinnes i Hiitte. De i 26 :e upplagan
angivna värdena äro följande:
17 april 1943
M 9
Häfte 2
Årg. 73
20 febr.
1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
