Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig, (i. Halvmodell med
längdgenomskärning av ’ Kronprins Gustaf Adolph".
nadsritningar till träfartyg med noggrant visade
bult-förbindningar uppsatta, gjorda av de båda första lärarna
i skeppsbyggeri ("ångfartygskonstruktion") vid K.
Tekniska Högskolan, kommerserådet Johan Pihlgren och
mariningenjör .1 G Braune. Pihlgrens vackert färglagda
ritningar voro gjorda under hans vistelse i Frankrike
1867—70.
1800-talet är skeppsbyggeriets brytningstid, övergången
från segel till ånga och, beträffande skroven, från trä
till järn, betydde en fullständig revolution av
skeppsbyggnadskonsten. I sal 4 grupperas det utställda materialet
kring en modell av det i Västervik 1863 byggda skeppet
’ Indien", visande fartyget klart för sjösättning med fören
vänd åt vattnet, såsom tidigare ofta brukats (även
linjeskeppet "Kronprins Gustaf Adolph" synes på
Chapman-modellerna klart att gå i sjön med fören först). Att man
numera övergått till sjösättning med aktern först har mest
berott på att de ömtåliga propeller- och roderdelarna på
maskinfartyg då bliva mindre utsatta att skadas.
I anslutning till "Indien"-modellen visas en karta av
Västerviks skeppsvarv 1876 samt fotografier av varvet. I
övrigt belyses träskeppsbyggeriet under 1800-talet i denna
sal med hjälp av ritningar och andra bilder. Ett par
graverade ritningar till kanonslupar jämte föreskrifter för
byggandet av kanonslupar och kanonjollar år 1808 äro
av intresse, då dessa mindre fartyg — liksom åren 1940—42
flottans minsvepare — byggdes i serier på skilda varv. En
modell av kanonslupen "Hyenan" visar denna fartygstyps
konstruktion.
I följande sal utställas en serie modeller av ångfartyg,
byggda av järn, från 1800-talet. Bland
handelsfartygsmodeller må här nämnas en av hjulångaren "Norrland",
byggd 1837 på Kolboda varv och försett med maskineri
från Motala Verkstad, samt en experimentmodell av en
"fiolbåt", på vilken för åstadkommande av mindre bredd
skrovet avsmalnar midskepps där hjulen placerats —
fartyget var konstruerat 1832 för fart på den då öppnade
Göta Kanal. Av örlogsfartygsmodellerna intressera bl.a. en
av det första ångdrivna stridsfartyget inom svenska flottan,
hjulångkorvetten "Thor", byggd 1838—41, samt en av
tredje klass pansarbåten "Sölve", byggd 1875.
Fartygsmaskinerna under 1800-talet illustreras genom
ett antal modeller, varav flertalet kunna igångsättas, om
man trycker på en elektrisk knapp. Detta arrangemang
att se maskinerna i arbete är värdefullt och brukar livligt
uppskattas av publiken, och icke minst av de yngre
besökandena. Det vore lyckligt om detta kunde kompletteras,
i likhet som fallet är på en del andra moderna museer,
med planscher, visande hur maskinernas arbetssätt
konstruktivt förklaras, t.ex. vid en dieselmotor olika ventil-,
kolv- och vevlägen vid insprutning av brännolja,
antändning av bränsleluftblandningen, expansion etc.
Bland maskinmodellerna må främst nämnas en av en
"vinkelångmaskin" med propeller och koppling av O E
Carlsunds konstruktion. Modellen tillverkades vid Motala
Mekaniska Verkstad för världsutställningen i Paris 1856,
där den belönades med Grand Prix. Intressanta modeller
finnas också av ett antal mindre sjöångmaskiner, likaså
en avdelning belysande AB Atlas Diesels tillverkningar av
motorer med bl.a. en arbetande modell (fig. 8) av en
detta bolags moderna marinmotorer samt en stor,
detaljerat utförd av en dubbelverkande tvåtakt
marindieselmotor, typ Kockum-MAN, om 8 000 ahk. Dessa
dieselmotormodeller höra till den moderna avdelningen, som
inrymmes i den största av utställningssalarna, nr 6.
I denna har huvudvikten lagts vid den stora
omvälvningen inom skeppsbyggeriet under de sista decennierna,
nämligen övergången från nitning till svetsning i allt
större utsträcking av fartygsskroven. Ett par vid
Finnboda bearbetade plåtstycken, sammanfogade enligt de båda
metoderna, finnas utställda intill några ritningar, som
också åskådliggöra nitade och svetsade fartygsförband.
Elektriska Svetsnings AB i Göteborg har en intressant
utställning (fig. 9) med värdefulla detaljritningar och
svetsprover, tydliggörande den förenkling av
konstruktionerna, som vinnes genom svetsning. Om de utställda
provstyckena, där siffror över vikterna hos nitade och
motsvarande svetsade förband angivits, ha dock i några
fall vilseledande jämförelser gjorts, såsom på detaljen
vid däckssidan till ett fartyg, där stringervinkeln vid den
svetsade konstruktionen utelämnats utan att motsvarande
kompensation för förlorad långskeppsstyrka införts i form
Fig. 7. Modell av Södra Varvet vid Tegelviken i Stockholm
under senare delen av 1700-talet.
22 maj 1943
Fig. 8. Igångsättbar modell av modern Atlas Diesel
marinmotor.
S 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
