Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Föraren sitter intill flygkroppens vänstra sida
med huvudet i en smal, helt genomskinlig huv.
Han har ovanligt god sikt åt alla håll och kan
kasta huven för att lätt kunna komma ur
flygplanet vid fallskärmshopp. De två övriga
besättningsmedlemmarna ha för sin del en kastbar
lucka på flygplanets undersida, vilken tjänstgör
som ingångslucka, då flygplanet befinner sig på
marken.
B 18 är väl genomarbetad ur aerodynamisk
synpunkt, men trots detta finnas blott ett fåtal
delar, som strömlinjeformen gör osedvanligt
svåra att tillverka. Flygplanets skrov är sammansatt
av ett flertal delar, vilka alla bekvämt kunna
hanteras i verkstaden. Å andra sidan äro delarna
icke så många att skrovet fördyras och kräver
onödigt stor vikt på grund av ett otal fogar.
Dessa fakta tyda på ett gott och skickligt
samarbete mellan skrovkonstruktörer och
verktygs-konstruktörer, vilket är en avgjord styrka, ty
inom flygindustrin .kräva verktygen
jämförelsevis många konstruktions- och arbetstimmar,
samtidigt som de ha en avgörande inverkan på såväl
kvaliteten som antalet arbetstimmar per flygplan.
Landningsstället är av konventionell, modern
typ med huvudhjulen på fribärande axeltappar.
Såväl huvudhjulställ som sporrställ ha
stötdäm-pare med luftfjädring och vätskedämpning.
Under flygning äro huvudhjulställen infällda i
motorgondolerna, varvid öppningarna täckas med
luckor, som gå in i strömlinjekonturen. Sporren
fälles in i flygplanets stjärt och öppningen täckes
även här av luckor. Manövreringen sker med
hydrauliska manövercylindrar, och luckorna
styras mekaniskt från hjulställen. Huvudhjulen ha
hydrauliskt manövrerade lamellbromsar.
Pansarsköldarna för besättningens skydd äro
i B 18 permanent inbyggda och utgöra bärande
delar av konstruktionen. Detta förefaller att vara
en konstruktivt sund lösning, som emellertid
ingalunda är allmänt tillämpad på de krigförande
ländernas flygplan. Läckskydd för
bränsletankarna, som hindra större bränsleförlust vid
skottskada, användas numera på så gott som alla
krigsflygplan, och dylika har även B 18. En
intressant detalj är att själva tankarna äro
tillverkade av svensk unicafiber; liksom tidigare på
B 17.
De båda motoraggregaten äro exakt likadana
och sinsemellan utbytbara, vilket minskar antalet
reservdelar och underlättar arbetet vid
motorbyten. I samma riktning verka flera eleganta
smådetaljer, såsom snabbkopplingarna för
reglage-stänger och elkablar till motoraggregaten samt
brandskottens rörliga men lufttäta
genomförings-hylsor för reglagestängerna. Motorhuven har
elektriskt manövrerade kylklaffar för reglering av
kylluftmängden.
De i flygplanet ingående stål- och
duralsmide-na äro i många fall exakt lika för vänster- och
högerdel, ehuru det ofta legat närmast till hands
att göra dem olika. Konstruktionstiden har varit
nedpressad till det yttersta, och inga möjligheter
ha därför förspillts att förenkla tillverkningen.
I vingen finnas ett par intressanta
konstruktioner, nämligen dykbromsarna och vingklaffarna,
båda hydrauliskt manövrerade från förarsitsen.
Dykbromsarna äro skivor, som fällas ut
vinkelrätt mot fartvinden på vingens undersida, en på
vardera sidan strax utanför motorgöndolen.
Principen är ungefär densamma, som tidigare tilläm
pats på tyska störtbombplan, ehuru
dykbromsar-na på dessa icke äro infällbara i vingen utan
endast vridbara, varför deras luftmotstånd i
viloläge torde vara flera gånger större än för B 18:s
utförande. Det svenska planets dykbromsar utöva
en bromskraft av samma storleksordning som
luftmotståndet för hela flygplanet i övrigt.
Vingklaffarna äro bakkantklaffar med spalt
och i så måtto ovanliga, att deras bakersta parti,
biklaffarna, nedfällas i förhållande till
huvud-klaffarna, vilka i sin tur som vanligt fällas ned
Fig. 1., B 18 på marken. Man
ser bl.a. förarens huv på
flygkroppens översida, den
genomskinliga flygkroppsnosen,
i vilken bombfällaren har sin
plats, samt de öppna
luckorna för huvudhjulställen och
sporrställen. Av bilden
framgår också att stabilisatorn har
en viss V-form.
S 98
16 okt. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
