Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2. Ii rit ti sk landstigningsfarkost för stridsvagnar.
därefter båtar med enstaka stridsvagnar och
artilleripjäser. När ett törsta brohuvud bar skapats, komma båtar
ined större stridsvagns- och infanteriförband, vilka
erfordras för operationens slutförande. »Svårigheten med dylika
anfallsföretag är att få båtarna intill stranden utan att
sätta dem fast på grund eller skada propellrarna. Om
tidvatten förekommer, gäller det att kunna följa med floden
uppför stranden eller ebben i motsatt riktning. Det måste
förefalla egendomligt för gamla erfarna sjömän att under
dagar och nätter icke öva annat än att snabbt och säkert
kunna sätta sina fartyg på land.
Vid landstigning fördelas fartygen utmed stränderna av
"strandchefer" och deras assistenter. Landstigningen ledes
av landstigningsofficerare med biträden.
Landstignings-officerarna ansvara för att personal och material snabbt
komma i land och därefter på i förväg utstakade vägar
så snabbt som möjligt lämna strandbädden. Stridsvagnar,
flygpjäser och fordon, vilka ha kört fast eller fått
motorstopp assisteras av specialbyggda traktorer, vilka i ena
ändan ha en mindre motordriven grävanordning. Dessa
traktorer kunna även användas för att skjuta ut
invasionsfarkoster, som ha fastnat på stranden.
Invasionsfarkosterna med sina tekniska utrustningar och
personal synas bilda ett eget, ytterst specialiserat vapenslag.
Åtminstone fyra typer av amerikanska
invasionsfarkoster äro kända. Den största av dessa har en längd på
icke mindre än 100 m, deplacerar 5 500 t och är avsedd för
stridsvagnstransport. Nästa typ är ca 50 m lång och
utnyttjas för personaltransporter; den torde påminna om
motsvarande brittiska typ. Båda dessa typer äro
oceangående.
Man känner också till två mindre typer, varav den ena,
"Hpureka", kan föra 25 man samt 2,5 t utrustning och
gör 1(> knop. Den andra typen, "Krokodil", har nédfäll-
bart förskepp och är avsedd för transport av en
stridsvagn. För att öka snabbheten i manövern kopplas ofta en
Heureka på var sida om en Krokodil, varefter de tre
båtarna förflytta sig gemensamt.
Invasionsfarkosterna äro karakteristiska för det
pågående kriget. De äro mycket användbara i begränsade
farvatten som t.ex. Östersjön och Skagerack. Med deras hjälp
kan man stiga i land på kuster, som hittills ha
betecknats som tämligen oåtkomliga. Skärgårdar erbjuda intet
nämnvärt hinder för dessa farkoster. De ha härigenom i
betydande grad ökat invasionsrisken, framför allt i
begränsade farvatten. (T. i Sjöväsendet 1943 s. 547.) r
Böcker
Fig. 3. Amerikansk invasionsfarkost för trupptransport.
DK 629.135 : 674.2(048)
Der Flugzeugschreiner, av dipl.-ing. Th. Eipper, i
serien "Der Fachbearbeiter im Flugzeugbau". Carl Marholcl,
Halle a. S. 1943. 109 s. 3,50 RM.
På ett hundratal sidor ges här en översikt över
material och arbetsmetoder inom träflygplansbygget, sådant
det tillämpats under åren närmast före kriget. De nyaste
rönen på området, vilka börjat användas för seriebyggen
först under det nuvarande kriget, ha icke medtagits.
Boken ger en god överblick över de arbetsmetoder, som
användas i Tyskland vid bygge av träflygplan i mindre
serier samt vid reparationer av dylika plan. Den tar särskilt
sikte på segelflygplan och torde med fördel kunna nyttjas
av byggledarna i våra segelflygklubbar. Illustrationerna
äro talrika och väl utförda. Bkn
DK 629.135 : 667.6/.8(048)
Der Flugzeugmaler, av ing. Richard Hofmann, i
serien Der Facharbeiter im Flugzeugbau". Carl Marhold,
Halle a. S. 1943. 78 s. 2,20 RM.
Denna lilla bok innehåller en kortfattad men tämligen
fullständig orientering i det praktiska utförandet av
flygplanmålning.
Få tekniska föremål utsättas för så hårda
väderleks-påkänningar som flygplan. De få t.ex. under
krigsförhållanden stå ute i alla väder, med mycket stor fart möta
regn- och hagelskurar och dyka på ett par minuter från
luftlager med —40°C till sonunarhct luft vid markytan.
God yrkesutbildning är därför ett nödvändigt krav på en
flygplanmålare.
Boken inledes med en allmän orientering över de
ytbehandlingsmetoder förutom målning, som förekomma
inom flygtekniken och ofta utgöra underlag vid
målningsarbeten. Därefter följa uppgifter om olika lackkvaliteter
och deras användningsområden, olika rengöringsmetoder,
färgsprulor av olika konstruktion, färgbehållare under
tryck, sprutboxar, fläktar, luftkompressorer m.m.
Varm-lacksprutning samt metoder för massbearbetning med
doppmålning, lackerautomater osv. behandlas också.
Sä följer en systematisk beskrivning av de olika lack
skiktens funktion och sättet för deras utförande på de
inom flygtekniken vanliga underlagen. Anvisningar för
bättringsarbeten samt beskrivning av torkanläggningar och
brandskyddsanordningar avsluta boken.
Hela arbetet är tillrättalagt för den tyska
krigssituationen, och det talas följaktligen om ersättningsmedel av
olika slag. I avsnittet om lackkvaliteterna nämnas blott
tyska fabrikat och flerfaldiga hänvisningar göras till
Reichsluftfahrtsministeriums föreskrifter och DIN-taheller.
Boken kan rekommenderas till verkstadsmän, som önska
en kortfattad, allmän orientering över målningsteknisk
praxis på flygområdet, och bör vara en god grund för
instruktioner och anvisningar i utbildnings- och
omskolningssyfte, därest beskrivningar av och föreskrifter för de
i vårt land mest använda tekniska hjälpmedlen och
materialen infogas i rätta sammanhanget. Bkn
S 122
20 nov. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
