Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
emellertid en svaghetsperiod höst och vår, och
vill man vara säker på att ha tillgång till
flygplatsen under alla väderleksförhållanden, tvingas
man att anlägga rullningsbanor. Den ökade
vikten hos de större flygplanstyperna motiverar
också en övergång till hårdgjorda rullningsbanor.
För ett vanligt gräsfält räknar man med en
belastning av fältytan av ca 3,5 kg/cm2, motsvarande
den fjädrande luftringens tryck. Totalvikterna
hos flygplanen, som trafikera Sverige, äro nu
uppe i 10—15 ton, och flygplan upp till den
dubbla vikten kunna förväntas inom en nära
framtid. När så stora vikter skola belasta ett
gräsfält, kan man befara en ojämn tryckfördelning
och att planet sjunker genom den bärande
ytan. Utvecklingen tenderar därför överallt
mot utbyggande av permanentbelagda banor. I
första hand är det då givet att dessa banor
anläggas på jordmån, som är mindre hållfast eller
där vattengenomsläppligheten är ringa. I Sverige
ha sålunda Bromma och Torslanda försetts med
rullningsbanor.
För att trygga användbarheten av en flygplats
även i framtiden böra byggnadsbestämmelser
utfärdas. Man avser därigenom att trygga det fria
luftrummet kring flygplatserna och framförallt
i blindlandningsbanornas riktning. I utlandet
finns det på flera håll särskild lagstiftning
rörande sättet för bebyggelsen runt flygplatserna,
och möjlighet finns även hos oss att temporärt
förhindra en otjänlig bebyggelse kring ett
flygfält. Beträffande civila flygfält har man sökt
lägga servitut för hindrande av otjänlig
bebyggelse runt flygplatserna eller också har det
träffats överenskommelser med städerna angående
särskilda stadsplanebestämmelser.
Till en komplett flygplats höra även
belysningsanordningar för dess utmärkande nattetid.
Dessa omfatta gränsmarkeringsljus,
hindermar-keringsljus, flodljus och inflygningsljus, belysta
vindriktningsvisare m.m.
För radionavigationen krävs det vid de större
flygplatserna en bemannad radiostation med
tillhörande pejlanläggning. För att undvika det
hinder, som radiomasterna utgöra, pläga dessa vara
placerade på något avstånd från flygplatsen.
Stationen skötes med fjärrmanövrering. För
landning vid dålig sikt erfordras speciella
ultra-kort vågsanläggningar.
Byggande av en flygplats
Sedan man konstaterat att de flygtekniska
betingelserna för anläggning av en flygplats
finnas, dvs. att omgivningarna äro fria från
hinder och att de meteorologiska förhållandena
äro godtagbara, bestämmer man den areal, som
skall ingå i flygplatsen. Den yta, som bör
göras till föremål för planmätning och
höjdbe-stämning, bör omfatta icke blott själva det för
utbyggnad tilltänkta flygfältsområdet utan även
de områden, som skola kunna i framtiden
medge utvidgningar, byggnadsområden för
flygindustri samt stationsområde. Hinder i den
omedelbara omgivningen inmätas om möjligt. Man
lägger upp ett rutnät med 20 m mellan
avvägningspunkterna. I regel omfatta
undersökningarna en yta om 150—200 ha och ta därför tid
samt fordra gynnsam väderlek.
Efter uppmätning av plan och sektioner
balanseras fältet. Genom balanseringen söker
man utjämna schakt- och fyllnadsmassor i de
mot varandra vinkelräta 20 m sektionerna.
Betydelsen av att balanseringen utföres
omsorgsfullt framgår av det faktum att på ett fält av
100 ha yta betyder en sänkning med 1 cm av
balanslinjen 10 000 m3 i massor, vilket kostar
Fig. G. Principritning till ledning vid projektering av civil liggplats (1938 års anvisningar).
27 febr. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
