Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
landet finnas sålunda fullständiga anvisningar för
approximativ beräkning av såväl enkelarmerade som
korsarmerade betongplattor, fritt upplagda såväl som
kontinuerliga. Förf. har gått in för principen att räkna
med rikliga fältmoment och hålla påkänningarna över
stöd relativt höga. Betongpåkänningarna över stöd sättas
sålunda 20 % större än i fält och påkänningen i järnen
väljes här 80 % av sträckgränsen. Ett genomfört
beräkningsexempel har härvid givit ungefärligen samma
järnvikt som t.ex. Löser: "Bemessungsverfåhrén" skulle ha
givit.
En mångfald tabeller för momentbestämning och
dimensionering, utdrag ur statliga betongbestämmelser och
industrikommissionens betongtekniska anvisningar samt
genomförda beräkningsexempel komplettera
framställningen. Meddelandet kan därför sägas vara en tämligen
fullständig handbok för beräkning av enklare
betongbjälklag, sådana de förekomma i bostadshus.
Den lilla skriften rekommenderas till envar som
sysslar med hithörande problem och kommer säkert att
vidga kännedomen om betongbjälklagets funktion och
beräkning hos den stora skaran av mer eller mindre
kunniga husbyggnadskonstruktörer. Den kanske även
kan öppna ögonen hos herrar byggmästare för det
faktum, att det icke är konstruktionsarvodet utan
konstruktionernas rationella genomförande, som är
avgörande för byggnadsföretagets ekonomi.
Börje Lambert
DK 656.11
Kørebanebelægninger paa de offentllge Veje og
Gader i Danmark pr 1/4 1941 samt Forbruget af
bitu-minøse Bindemedier sammesteds i Regnskabsaaret
1940—41. Medd. 21 från Dansk Vejt.aboratorium,
GEC, Gad, Köpenhamn 1941, 18 s.
Av rapporten framgår att den 1 april 1941 uppgick
den totala längden av allmänna vägar och gator i
Danmark till 54 916 km. Av dessa voro 18 019 km försedda
med beläggning av permanent eller halvpermanent art.
Amtsvägarna, huvudvägarna, voro belagda till 99 %,
medan motsvarande siffra för bivägarna var 18 % och för
stadsgatorna 82 <%.
Största delen av beläggningarna, 78 % av totala
beläggningslängden, äro utförda såsom indränkningar och
ytbehandlingar. Därnäst följa emulsionsbetong och
"pulverbeläggningar", en sammanfattande benämning
för beläggningar av essenasfalttyp och
cutbackasfaltbe-tong, med 10 % samt stensättningar med 7 %.
Av intresse är att i Aabenraa Amt (Amtsvejinspektör
K. Strømming) äro ca 74 % av samtliga beläggningar
utförda såsom "pulverbeläggningar". I detta fall avse
dessa huvudsakligen tunna slitlager av finasfaltbetong
med asfaltlösning, cutbacksasfaltbetong, till stor del på
bindlager med samma bindemedel.
Förbrukningen av bituminösa bindemedel under
budgetåret (1940—1941), som omfattar beläggningssäsongen
under sommaren 1940, har uppgått till 10 700 ton tjära
och asfalttjära, 5100 ton asfalt och asfaltlösning samt
9 900 ton asfaltemulsion eller ca 38 % av förbrukningen
under 1939. Nedgången har varit särskilt markerad för
asfalt- och tjäremulsion, endast 25 :% av
förkrigsför-brukningen, minst för tjära, 70 %.
Tillgängliga bindemedel ha fördelats med ca 45 % för
beläggningsarbeten på huvudvägarna, 38 % på bivägarna
och 17 ’% i städerna. På huvudvägarna synes tjära och
asfalttjära ha använts för underhåll av befintliga
beläggningar. Den ökning i beläggningsmängd, som redovisas
tör dessa, utgöras av 78, i km "pulverbeläggningar" samt
dessutom 20,9 km cementbetong, ökningen i
beläggningslängd för bivägarna redovisas såsom 120 km
"pulverbeläggningar" och 161 km indränkningar och
ytbehandlingar.
Nils Lenas
DK 691.86
Die Einwirkung von Aussteif ungen auf die Drehungs-
vorgiinge und gebundene Kippung im elastischen
Be-reich bei geraden Trägern mit konstantem,
doppelt-symmetrischem I-Querschnitt, av Henrik Nylander.
Stockholm 1942, 199 s.
I bokens första del behandlas avstyvningars inverkan
på vridning vid dubbelsymmetriska I-balkar med konstant
tvärsnitt.
Efter ett kort inledande kapitel undersökes i andra
kapitlet dels Timoshenkos vridningsteori, dels en av
Nylander gjord skärpning härav. Den förre förutsätter
oförändrat utseende hos tvärsnittet under vridningen under det
att förf. tar hänsyn till livets deformationsmöjligheter i
tvärled. Förf. visar här hur stor skillnad man kan erhålla
på vridningsvinklarnas storlek för en balks skilda delar
och anger sättet för dessas beräkning. Vidare änger han i
en sammanfattning på detta kapitel under vilka
omständigheter den enklare teorien, antagandet om oförändrat
tvärsnittsutseende, gäller. I de flesta fall kan även en hög
balk med vekt liv räknas enligt Timoshenko, därest
för-styvningar äro anbragta där de vridande momenten
angripa. Förf. använder även huvudsakligen i fortsättningen
Timoshenkos betraktelsesätt för balkar försedda med
för-styvningar. Undertecknad anser att tillåtligheten av
Timoshenkos antaganden för det övervägande antalet praktiska
fall verifieras genom förf:s undersökningar.
Vid en I-balks vridning bibehålles tvärsnittet ej plant
utan förskjutes ur sitt plan, "välves". I det fall, då denna
förskjutning förhindras, ökas balkens vridningsmotstånd.
Genom att utbilda förstyvningarna med tanke på att de
skola ge denna välvningsförhindring anger förf. i tredje
kapitlet ett viktigt sätt att höja balkars vridningsmotstånd.
Först påpekas den relativt ringa inverkan på
vridningsstyv-heten, som uppkommer av vanliga plattjärnsavstyvningar
på livet. Vidare visas den betydligt större inverkan, som
uppkommer, då avstyvningarna utbildas såsom T-järn
genom böjningsmotstånd hos avstyvningarnas flänsar, eller
såsom U-järn genom vridningsmotstånd hos den slutna
låda, som U-järnet och livet bilda, eller slutligen såsom
fackverk genom krafter i stängerna. Den verkligt stora
effekten härav torde för de flesta vara en överraskning.
Förf. utvecklar en genom försök stödd teori, som ger
inverkan av välvningsförhindrande förstyvningar på
vrid-ningsföreteelserna. Sammanfattningsvis framlägges
resultatet i en ekvation, vars uppbyggnad är densamma som
den vanliga vridningsekvationen för en I-balk och i vilken
de ingående konstanterna bestämmas av utseendet på
för-styvning och balk. Detta kapitel torde också vara bokens
värdefullaste ur principiell synpunkt.
I bokens andra del behandlas ett stabilitetsproblem
rörande I-balkar, nämligen kantring, även benämnt
kipp-ning eller vippning. På grund av att kantringsrisk är
relativt ovanlig annat än för specialkonstruktioner, har
problemet huvudsakligen behandlats approximativt enligt
Mit-chells’ av Timoshenko justerade formel, eller ofta rent
intuitivt. Förf. undersöker inverkan på kantringslasten av
ett förhindrande av rörelse i sidled för någon av
flänsarna. Härigenom har litteraturen i detta ämne berikats
med ett värdefullt tillskott.
Genom att vid uppställandet av vridningsekvationen för
en I-balk ta hänsyn till axialkrafter kan förf. avge formler
för de specialfall, som bestå i vridningsknäckning, vilka
icke ha behandlats av tidigare författare.
I boken finnas omfattande och värdefulla diskussioner
om beräkningsnoggrannheten, i många fall kompletterade
med provningsresultat. Mot framställningssättet skulle
man vilja invända dels att bl.a. ordet "exakt" borde
användas försiktigare, dels att formen kunde ha gjorts mer
lättillgänglig. Skriften är en doktorsavhandling, som skall
införas i IVA:s handlingar, och har, enligt vad
undertecknad fått sig meddelat, av Tekniska Högskolan högt
vitsordats. Justus Österman
27 febr. 1943
V 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
