Teknisk Tidskrift / 1943. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik / 69 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teknisk Tidskrift

det snart undan med vägbyggandet, förresten i så
pass rask takt att röjningen endast nätt och jämnt
hann undan.

Sex grustag, rätt väl belägna, funno vi.
Cementas laboratorium hade undersökt våra prover och
provtryckt kuber, godkänt tagen och kommit med
receptförslag, sex enkla grussorteringsverk hade
inköpts och snart kunde därför grustransporterna
börja.

Så började också cement vagnar na att rulla in
på Bolidens bangård, cementskjulen stodo klara i
backarna och malmbilarna gingo i retur mot
Kristineberg med cement till linjebygget.

Leveranserna av det 50-tal baracker, som vi
skulle sätta upp, hade också kommit i gång. Den
ena baracken efter den andra växte fram, vi
koncentrerade förläggningarna till några få platser,
nästan undantagslöst vid driv- och
brytstationer-na för att underlätta mat-, vatten- och ljusfrågan.
Expeditionsbarackerna för firmorna och våra
kontrollanter började också resa sig och allt såg
mycket gynnsamt ut.

Men nämn den sällhet, som varar beständigt.
Normalt brukar man i här ifrågavarande trakter
räkna med vinterföre till mitten på maj, då även
sjöarna bruka bära. Nu kom i stället utan den
minsta föregående varning och utan en enda
föregående blidvädersdag allt sedan oktober månad
redan den 25 mars ett intensivt töväder med
ihållande regn.

Alla våra 70 km vintervägar runnö bort, 13 km
vägar hade vi aldrig hunnit använda, och där
stodo vi nu utan möjligheter att komma fram i
terrängen.

Ett misstag hade vi nog gjort här. Vi hade
dragit dessa vägar utan tanke på de kommande
sommarvägarna, vi hade strävat efter att använda
myrarna och sjöarna, och nu stodo vi inför
uppgiften att omedelbart och alldeles för tidigt sätta
i gång sommarvägbyggandet utan att ha någon
nytta alls av de vägar, som redan byggts.

Arbetsstyrkan måste kraftigt ökas. Men nu var
vägbyggandet ej lätt längre. Omedelbart under
den uppmjukade ytan låg tjälen och hindrade
rationellt arbete. Sedan vägen trafikerats några
dagar hade tjälen försvunnit någon decimeter igen
och vägen var återigen ofarbar. Det frös ju inte
ens om nätterna!

Fig. 3. Kavelbro vid Åsen.

Fig. 4. Spelbana i Storberget.

Men vägbyggandet skred trots allt vidare dag
och natt. I stället för grus till betong gick nu
gruset till vägarna och cementen lagrades i Boliden.
Men så kom det värsta avbräcket. Visserligen
blevo terrängvägarna bättre och bättre, men så
brusto de allmänna vägarna. En häftig
tjällossning satte in. I sju dagar måste vi inställa alla
körningar och i stället inrikta oss på att hjälpa
väg-distrikten att sätta de allmänna vägarna i stånd.

När vi sedan åter kunde sätta igång på allvar,
hade entreprenörerna kommit och nu gällde det
att dels bygga vägar, dels hålla entreprenörerna
med betongmaterial. Jag törs säga, att vi trots allt
lyckades. Jag tror att det hände endast vid ett
par tillfällen, att en entreprenör några timmar
fick vänta på material.

För dessa transporter och vägbyggnader
krävdes ca 60 lastbilar förutom bolagets egna
malmbilar, som togo material till linbanan i retur.

För att komma med siffror vill jag nämna, att
utöver de 70 km vintervägarna ha vi byggt 120
km sommarmaterialvägar, samtliga körbara med
lastbil med släpvagn. Av dessa 120 km vägar äro
7 km kavelbro, fig. 3, med plankfarbana på myr
och 13 km med risbädd med pinnmofyllning.
Väg-fyllningsmaterial uttransporterat med bil endast
från gruspgroparna är ca 25 000 m3. Men det har
funnits ställen, där vi över huvud taget ej kommit
fram med vägar. De enklaste hjälpmedlen ha då
varit decauvillebanor över myrar eller endast
landgångar för kärrning. Vi hade även två stora
maskindrivna spelbanor i Hornberget och
Storberget, fig. 4.

Dessa senare ha byggts med 750 mm spårvidd
och för laster intill 6,0 t. Den i Hornberget är ca
600 m lång, den i Storberget ca 350 m. I båda
fallen är höjdskillnaden ca 90 m. I Storberget
fortsätter en vanlig decauvillebana med motorlok
1 400 m över Stavträskmyren, där de tre enda
pålningarna för tre höga master förekommit.

I Mensträsk transporterades allt material på
förhyrda pontoner, fig. 5, hopsatta till pråmar, på

29 maj 1943

V 69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>