Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
fasta formar. Vilken metod, som är den mest
ekonomiska, törs jag inte yttra mig om.
Här har endast mastgjutningarna beskrivits,
trots att de i betongmängd endast utgöra 50 %
av hela betongmängden,’ som totalt är ca 24 000
m3 med 1 100 t armeringsjärn. Gjutningarna av
grunderna för de åtta driv- och brytstationerna,
de 25 spännstationerna och ändmagasinen (fig. 11
och 12) äro emellertid helt vanliga gjutningar,
även om de på grund av transportsvårigheter
m.m. alltid skapat olika problem.
Till dessa gjutningar komma även
gjutningarna av elva vägskydd och skyddet över SJ vid
Kusfors.
Konstruktionsprinciper
De normala toppbelastningarna, för vilka
masterna beräknades, voro: vertikallast i varje
kabelsko 6,5 t, friktionskraft i varje kabelsko i 1,6 t
verkande i linbanans riktning samt vindkraft
vinkelrätt mot linbanan totalt - 2,3 t. Vissa master
beräknades för laster med upp till 100 % tillägg.
För att i så stor utsträckning som möjligt
underlätta konstruktionsarbetet samt arbetet på
byggnadsplatserna, utfördes största möjliga antal
master enligt standardritningar. Master av upp
till 20 à 22 m höjd ovan mark utfördes massiva,
under det att master av större höjd gjordes med
en rörformig underdel samt en massiv överdel.
Det övervägande antalet master voro av den höjd,
att de kunde utföras av den massiva typen och
samtliga massiva master utfördes såsom standard.
De massiva masterna gjordes i två olika serier:
en serie med "normal last" samt en annan med
normal last ökad med 25 %. Den massiva
standardmasten med normal last, fig. 13, kan sägas
bestå av följande delar: tvärstycke, cylindrisk del,
fyrkantig plint samt åttkantig grundplatta. Då
tvärstycket göts utfördes i dessa båda ändar en
ursparing, i vilken sedan kabelskon monterades.
Det betonggods, som återstod under ursparingen,
hade ej större tjocklek än 20 cm och den
koncentrerade vertikallast, som angrep i tvärstyckets
ytterdel, kunde högst uppgå till ca 12,0 t. De
härav föranledda betongpåkänningarna måste så-
 |
Fig. 12. Sligmagasin och järnkonstruktionen för ändstation
i Boliden. |
|
| Fig. 13. Massiva standardmaster. |
ledes bli stora, men de voro givetvis mycket svåra
att beräkna. På grund av konstruktionsdelens
vitala betydelse utfördes med hänsyn härtill en
provbelastning vid Statens Provningsanstalt och
denna gav mycket gott resultat, i det säkerheten
mot brott var ca 4,5-faldig. Mastens cylindriska
del har en diameter av 90 cm, och denna är
densamma för samtliga master.
Vid normal last utfördes den cylindriska delen
maximalt 15,0 m hög och betongpåkänningen i
nederändan uppgick då till ca 80 kg/cm2. Den
cylindriska delen utfördes alltid i ett helt antal
meter och för varje hel meter mellan 8,0 och 15,0
m fanns en standardritning. Då masten i sin
helhet kunde vara av godtycklig höjd måste
ojämnheten i höjden justeras i plinten, vars minsta höjd
i regel var 0,5 m ovan mark. Plintens höjd kunde
således icke standardiseras, men tvärsektionen
var alltid 1,10 X 1,10 m. För master med normal
last var såsom tidigare sagts den cylindriska delen
högst 15,0 m hög. Vid ökad masthöjd måste
därför plinthöjden ökas och med en tvärsektion av
1,10 X 1,10 kunde den göras högst 6,0 m ovan
mark, vilket således motsvarade en masthöjd av
21,0 m ovan mark. Vid ett par enstaka ännu högre
master påbyggdes ytterligare en plint med större
area. Plintarna orienterades så att diagonalerna
för tvärsnittet kom att ligga parallellt med resp.
vinkelrätt mot linbanans längdriktning, då de
maximala böjningsmomenten verkade i 45° linjer
i förhållande till nämnda riktningar. Armeringen
i den cylindriska delen utfördes symmetrisk i alla
riktningar.
Den maximalt i anspråk tagna
grundpåkänningen översteg icke 2,00 kg/cm2.
Bottenplattornas storlek bestämdes normalt av
stjälpnings-säkerheten, vilken valdes så hög som 2,5 à
3-faldig.
Då masthöjden översteg ca 22,5 m ovan mark,
utfördes masterna av en rörformig nedre del med
en yttre diameter av 1,60 m och med en
godstjocklek av 18 cm. övre delen utfördes såsom massiv
standardmast med 90 cm diameter. Vid
anslutningen mellan de olika delarna gjordes den
rörformiga delen massiv för att kunna överföra
böjningspåkänningarna. Denna masttyp utfördes
29 maj 1943
V 75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:42:55 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943v/0079.html
