Teknisk Tidskrift / 1943. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik / 76 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teknisk Tidskrift

enligt specialritning, då antalet master av denna
typ var relativt begränsat.

Tre master voro av den storlek, att de icke
kunde utföras enligt denna typ. De voro cirka
38,0 m höga, och två av dem voro belägna på var
sin sida om Skellefte älv. Skellefte älvsmasterna
gjordes rörformiga med en yttre diameter av 2,40
m och en godstjocklek av 20 cm. De utfördes
med glidform. överdelen gjordes såsom en
massiv betongvägg med dubbla tvärstycken.
Grundplattorna voro åttkantiga med ett tvärmått av
7,00 m. Plattan gjordes relativt tunn och försågs
i stället med åtta uppstyvande fjädrar. Det
maximala böjande momentet för dessa master
uppgick till ca 400 tm (fig. 14).

Det övervägande antalet master grundlades i
torrhet på sand, grus eller pinnmo, och alla
sådana master utfördes i sin helhet enligt standard.
Ett avsevärt antal master kom dock att ligga på
myrmark och många andra kommo att stå i
grundvatten. Då grundplattornas storlek
dimensionerades av stjälpningssäkerheten, måste
plattorna i vissa fall utvidgas för erhållande av
erforderlig säkerhet hos masten. Ett antal master
grundlades på berggrund, men berget var alltid
av så dålig beskaffenhet, att grundläggning icke
kunde ske på annat sätt än medelst utbredda
plattor. Ursprungligen hade masternas
inspänning i nederändan tänkts åstadkommen genom
utsprängning av en gryta i berget av ca 1,5 m
djup och bredd, men på grund av bergets
beskaffenhet måste denna grundläggningsmetod
överges. Endast tre master av samtliga
utfördes med grundläggning på pålar.

Fig. 14. Masterna 208 och 209 vid övergången av Skellefte älv.

Fig. 15. Plint till mast i Mensträsk. Grundläggning 14 m under vattenytan.

Linbanan korsar på sin väg ett fåtal mindre
vattendrag. Den största vattenpassagen är vid
Mensträsk. Trots relativt stora mastavstånd
kommo 13 master att stå i denna sjö.
Grundläggningsdjupet för Mensträskmasterna uppgick till
högst ca 14 m under vattenytan. Gjutningen av
masterna utfördes helt under vatten.
Grundplattorna voro icke armerade, under det att
mastens undervattensdel utfördes med
vertikalarmering. Det täckande betongskiktet föreskrevs till
minst 12 cm för erhållande av betryggande
ingjutning av armeringsjärnen (fig. 15).

Spännstationer och förankringsstationer
utfördes med en överbyggnad av järnkonstruktion
förankrad i betongfundament. Det mellersta
fundamentet har att ta upp förankringskrafter från den
bock, med vilken linbanans bärkablar äro
upphängda. De maximala tryck- och dragkrafterna
i bockbenen uppgingo till ca 125 t vid ensidig
uppspänning. Den lyftande kraften upptogs
huvudsakligen av jordfyllning på grundplattorna,
och dessa erhålla därför relativt stor utsträckning
i plan, särskilt i de fall då grundvattnet stod högt
(fig. 16). I vissa fall utfördes
förankringsfunda-menten såsom betonglådor, vilka fylldes med
grus.

Driv- och brytstationernas fundament utfördes
efter samma principer, som tillämpades för
spännstationerna. Hos dessa fundament drevos
dock besparingarna i betongmassa för långt, så
att tidsödande och dyrbara formsättningar i
stället erhöllos.

Utöver de nu nämnda
byggnadskonstruktionerna för själva linbanan utfördes även
skyddsanordningar vid linbanans korsning med
allmänna vägar samt vid korsningen med Statens
Järnvägar vid Kusfors. Skyddsanordningen över
järnvägen utfördes såsom en betongkonstruktion. De
elva vägskydden utfördes efter andra principer.
Konstruktionen består av sex kablar med normalt
22 mm diameter upplagda på två pendelbockar
av rundvirke samt förankrade i två
betongfundament. Avstånden mellan pendelbockarna be-

V 76

29 maj 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>