Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
märker man dock en allt mera framträdande
strävan hos industrien att rationalisera sin drift för
att så effektivt som möjligt kunna möta en
fredskris. Men detta kan ej möjliggöras med mindre
än att härför nödvändiga nybyggnader få utföras,
och som sådana nödvändiga byggnader anser
jag att även kontorsbyggnader o.d. äro att
hänföra. Rationaliseringen innefattar ju ej enbart
arbetet i fabriker och verkstäder utan framför allt
det utredande, förberedande arbetet på
konstruktions-, rit- och kalkylationskontor. Kanske är det
lika viktigt därför att bygga kontor som att bygga
laboratorier och verkstäder.
Så som industrien arbetat under kriget, och
särskilt den som arbetat för försvaret, har dels
stor förslitning uppstått, dels har otillräcklighet
i vissa lokaliteter konstaterats. Men alltid stöter
det på stora svårigheter att få byggnadsarbeten
härför företrädesberättigade, ja, kontorsbyggen
o.d. äro helt enkelt förbjudna. Det bör, anser jag,
tas upp till allvarlig prövning, huruvida inte en
omläggning av dessa frågors behandling bör
företas. Kanske det ur många synpunkter skulle vara
lämpligt med större restriktivitet på
bostadsbyggen och allmänna byggnader men släppas på
restriktionerna för industrierna, som nu vilja och
kunna lösa sina rationaliseringsproblem och
därför önska bygga härför erforderliga byggnader.
Det försäkras visserligen att byggnadsföretag,
erforderliga för försvaret, industrier, ombyggnader
eller nybyggnader för en omläggning till
fredsindustri, får byggnadstillstånd. Erfarenheten visar
ej detta.
Det tredje stora ingripandet har jag redan
berört, nämligen beslag och ransonering av tegel.
Detta har av tidigare angivna skäl ej känts
så hårt i södra och västra Sverige.
Huruvida detta beslag är avsett att sträcka sig
längre i tiden än till tegelfabrikationens naturliga
igångsättande, således till juni månad, är svårt att
säga. Tegelbrukèn försäkra emellertid att de efter
den 1 juni kunna på ett betryggande sätt sörja för
tegelleveranserna. Att tegelöverskotten i södra
Sverige numera undantagits från beslag och trots
de väldiga fraktkostnaderna föras upp till
mellersta Sverige, tyder kanske på ett upphävande
av tegelbeslaget när produktionen blir tillräcklig,
även om myndigheterna ändock vilja behålla
tegelransoneringen av det skälet, att de därigenom
kunna ytterligare skärpa sin övervakning av
önskvärda eller icke önskvärda byggnadsföretag.
Men det är troligt att de anse sig i
arbetskraftsransoneringen ha ett tillräckligt effektivt
instrument för byggnadsmarknadens reglering, så att
de f.n. ej ha bruk för andra.
Förutom dessa tre stora beslag ha
ingripanden under hand gjorts av andra
myndigheter. Jag hänsyftar här på den rad av
restriktioner och åtgärder, som offentliggjorts i
Industrikommissionens och Statens Byggnadslånebyrås
meddelanden vid olika tillfällen. Om dessa
restriktioner förtjänar påpekas att de oftast, i
synnerhet när de utgå från Statens
Byggnadslånebyrå, följas av anvisningar för nya
arbetsförfaranden med ersättningsmaterial eller
konstruktioner (Tekn. T. 1942 V h. 11 s. 167). Jag hän-
V 100
visar i detta sammanhang till meddelanden om
restriktioner på gjutna avloppsrör och på asfalt,
isoleringsarbeten, papptäckningar, taktäckningar
och andra arbeten av galvaniserad plåt, glas,
oljefärger, rörledningar etc.
De lager, som vid 1942 års ingång kunde
redovisas, ha under högkonjunkturen 1942 totalt
länsats. Bristen på vitala byggnadsmaterial är
påtaglig. Någon ljusning förefinnes emellanåt
såsom t.ex. på järnmarknaden, där jag har det
intrycket att bristen på armeringsjärn icke längre
är så skriande som den tidigare varit. Men detta
synes också vara det enda undantaget.
Även på en vara som trä har sådan brist
uppstått, att man befarar att den svåra prisstegring,
som redan förefinnes på detta material,
ytterligare skall fortsätta. För endast några dagar
sedan beslöt Priskontrollnämnden maximipris
på vissa trävaror. Prisstoppet, som infördes
i september 19U2, avsåg att definitivt sätta
stopp för alla prisförhöjningar. Det var
emellertid så att priserna överlag vid denna
tidpunkt i allmänhet voro labila, varför, då det sedan
gällde att fastställa deras storleksordning,
resultatet oftast blir att priserna stabiliseras uppåt.
Frågan är också om inte vissa priser trots
prisstoppet måste höjas. Särskilt synes detta vara
fallet med transportkostnaderna och tillföljd
därav priserna på de tunga materialierna.
Den allvarligaste bristen f.n. synes vara plåt till
diverse arbeten. Sålunda är leveranstiden för
radiatorer till värmeledningar katastrofalt lång,
uteslutande beroende på plåtbrist. Detsamma gäller
om andra varor, t.ex. branddörrar o.d.
Man kan konstatera att den verkliga
prisfördyringen inom byggnadsindustrien vid tillfället
omedelbart efter prisstoppet var ca 40 %, därav
på arbetslöner ca 10 %.
Därmed anser jag mig ha skapat en bild av
läget, som det nu är inom byggnadsindustrien.
Men när utgångsläget 1943 är dystert, hur ter sig
då framtiden? Jag har ju också att enligt
programmet ställa prognoser. Den
byggnadsverksamhet, som nu kan skönjas, synes framför allt
i de större städerna bli betydande och helt i nivå
med 1942 års, ja, t.o.m. överträffa denna. Även
på industriorterna planeras stora
byggnadsföretag. Realiserandet av dessa beror emellertid på
materialmarknadens förmåga att tillfredsställa
efterfrågan.
Enligt vad som kan utläsas av till Statens
byggnadslånebyrå inkomna handlingar synes
byggnadsproduktionen av bostäder i hela landet bli
28 000—30 000 lägenheter, med tyngdpunkt på de
större städerna och industriorterna. Utgår man
från att detta i genomsnitt är 2 rum och
köklägenheter och att dessa nu kosta ca 17 000 kr.,
når man upp till en bostadsproduktion av ca 500
miljoner kr.
Om bostadsproduktionen är 60 % av hela
byggnadsvolymen har man i år att räkna med en
byggnadsverksamhet, som i stort sett går upp till
1942 års, eller enligt mina beräkningsmetoder
stannar vid 900 miljoner kr.
24 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
