Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
lernas fyra sisla kolumner. Vad då först
medel-avvikelserna angå, är det påtagligt, att dessa i
allmänhet äro minst för 50 % q, ett förhållande som
är helt naturligt med hänsyn till att denna
avrinning i storlek ligger närmast normala
medelavrinningen, vilken i förhållande till övriga
ingående faktorer dominerar i våra formler.
Undantag från denna regel utgöra fjällvattendragen
(typ 1). Det relativt stora värde, som
medelavvikelsen för 50 % q för dessa vattendrag antar,
beror emellertid, som framgår av en närmare
granskning av de enskilda avvikelserna, på att ett
par enstaka stationer, nämligen Fräkenvik och
Övre Abiskojokk, förete onormalt stora skillnader
mellan observerade ocli beräknade värden.
Särskilt för Fräkenvik är skillnaden så pass stor att
det kan anses motiverat att genom nya
vattenmängdsmätningar kontrollera
avbördningskur-vans dragning i det för 50 % q bestämmande
registret.
Största medelavvikelse uppvisar som regel MLq,
näst största 75 % q. Detta förhållande är en
naturlig följd av att skillnaden mellan observerade
och beräknade värden angivits i procent av de
observerade värdena, vilka, då det är fråga om
MLq och 75 % q, mestadels äro små tal. Absolut
taget äro emellertid avvikelserna som regel
obetydliga. De enstaka undantagsfallen kunna bero
på ett förhållande, som redan förut påpekats,
nämligen att avbördningskurvorna ibland äro
dåligt bestämda i det lägre registret på grund av att
mätningar där ibland saknas eller äro osäkra. De
kunna också vara en följd av att i vattendrag med
isdämning vid stationerna avbördningskurvan
icke kan användas för fastställandet av
lågvat-tenmängden och att man i sådana fall är
hänvisad till interpoleringar med stöd av uppskattade
värden för den händelse direkta mätningar av
den framrinnande vattenmängden icke finnas.
Allt detta gör att de i tabellerna upptagna
observerade värdena ingalunda alltid äro identiska med
de verkliga. Då de beräknade värdena framgått
ur ett utjämningsförfarande har man. såvida felen
icke äro systematiska, all anledning förmoda, att
skillnaden mellan verkliga och beräknade värden
icke endast i medeltal utan även i enskilda
extrema fall är mindre än skillnaden mellan
observerade och beräknade.
Den utan jämförelse största relativa avvikelsen,
114 %, som över huvud taget förekommer i
tabellerna mellan observerade och beräknade
värden, är den för MLq i Vassbotten (tabell 4 a).
Troligen är detta en följd av de av
markbeskaffenheten beroende speciella
avrinningsförhållandena, som synas råda i Bohuslän och som bli
föremål för ett omnämnande i det följande vid
diskussionen om formlernas giltighetsområden.
Det bör emellertid påpekas att det i detta fall trots
den stora relativa avvikelsen rör sig om en ganska
liten absolut avvikelse.
Formlernas giltighetsområden
Det under varje tabell stående systemet av
formler kan icke tillämpas på områden, vilka
ligga utanför den gräns eller de gränser, som
finnas angivna i tabellens rubrik. Detta gäller
särskilt normala högvattenavrinningen, som i små
områden synes tillta raskt med avtagande
nederbördsområde. Sålunda framgår det av en
jämförelse mellan formlerna till tabell 4 a och 4 b å
ena sidan och tabell 4 c å den andra, att den
konstanta termen inom parentes i uttrycket för MHq
är betydligt större för de små än för de stora
områdena och att denna omständighet icke alls
kompenseras genom ändringar i de båda övriga
termerna i parentesen. Likaså framgår det vid en
tillämpning av exempelvis formeln för MHq
under tabell 1 på områden mindre än 400 km2,
att man därvid får alldeles för små värden, ett
förhållande som tyder på, att även för
fjällvattendragen nämnda konstanta term ökar avsevärt vid
avtagande nederbördsområde. Detta torde gälla
genomgående för alla typer av vattendrag. För
de små avrinningsvärdena är förhållandet
omvänt. Tyvärr är det föreliggande materialet för
dessa småområden mycket begränsat, delvis även
bristfälligt. Det har därför icke varit möjligt
att för dessa deducera fram standardformler.
För småområden blir man alltså alltjämt
hänvisad till uppskattningar av de karakteristiska
värdena.
Emellertid är formlernas giltighet begränsad
också på annat sätt än som ovan angivits. Sålunda
gälla de icke för det nordligaste skogsområdet, där
högvattenavrinningen är avsevärt större än som
framgår av resp. formler. Detta sammanhänger
troligen därmed, att detta område, som följd av
den flacka topografien och den ringa variationen
i höjd, är mycket enhetligt i klimatavseende.
Snösmältningen om våren försiggår med
relativt små tidsförskjutningar och vårfloden blir
därför förhållandevis kraftig. I södra Sverige
finnes även ett vattendrag, som ej passar i det
uppgjorda schemat, nämligen Örekilsälven.
dälden observerade högvattenavrinningen är
betydligt större än den av formeln beräknade, den
observerade lågvattenavrinningen mindre än den
beräknade. Man tar säkerligen ej fel, om man i
detta fall skriver den bristande
överensstämmelsen på markbeskaffenhetens konto. Urberget går
i Bohuslän i dagen i för vårt land ovanlig
omfattning, varjämte de lösa jordlagren övervägande
utgöras av lera. Begnvattnet rinner därför av
mycket hastigt, varigenom våldsamma flöden
kunna inträffa vid kraftig och ihållande
nederbörd. Likaså blir vid torkperioder marken fort
uttorkad och tillrinningen till vattendraget i
motsvarande grad minskad. Måhända har man här
även att söka orsaken till det i det föregående
omnämnda låga observerade värdet på MLq i
Vassbotten.
V 136
25 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
