Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
En annan kategori av vattendrag, på vilken de
uppställda formlerna för högvattenavrinningen
icke kunna tillämpas, kännetecknas av abnormt
stor sjöprocent. Försiktighet bör sålunda iakttas,
då de korrigerade sjöprocenttalen stiga till över
25. Förhållandet är en följd av att MHq/Mq kan
antas variera linjärt med Pk endast inom ett
begränsat intervall. Av en undersökning, som
utförts på basis av de norrländska naturliga
avrinningsvärdena under förutsättning, att det linjära
sambandet mellan MHqjMq och
nederbördsområdets storlek består, vill det synas, som om
kvotens ifråga variation med Pk skulle kunna
uttryckas med en exponentialfunktion av formen
l an Pl-
Ol + <*2 C 3 *
För små och medelstora värden på Pk blir
emellertid förbättringen genom att införa ett
sådant uttryck i formlerna mycket liten, och för
stora Pk är materialet för litet för att möjliggöra
någon slutsats i samma avseende. Detta försök till
förbättring har därför icke fullföljts, så mycket
mer som formlerna i bruk därigenom skulle bli
mycket ohanterliga. Dessa gälla icke, vilket här
uttryckligen må framhållas, för Götaälv nedom
Vänern, Motalaström nedom Vättern och
Eskils-tunaån nedom Hjälmaren.
Som framgår av det föregående är formlernas
användbarhet begränsad. Sålunda gälla de icke
för småområden. Detta är emellertid en brist,
som i en framtid, då materialet utökats, kanske
kan avhjälpas. Det bör dock påpekas, att
markbeskaffenhetens betydelse för avrinningsvärdena
i allmänhet torde öka med avtagande områden.
Ju mindre ett område är, desto enhetligare blir
det som regel med avseende på
markbeskaffenhet. Övriga begränsningar av formlernas
användbarhet, vilka hänföra sig till vattendrag med
mycket stor sjöprocent samt till vissa vattendrag i
nordligaste Norrland och Bohuslän, betingas av
ofullkomligheter i sambandsekvationernas
sammansättning och bli nog svårare att komma till
rätta med. Redan i sitt nuvarande skick äro
emellertid de uppställda formlerna trots sina
brister mycket användbara för vattendrag, där
direkta mätningar saknas. Men även för
vattendrag, där sådana mätningar finnas, kunna
formlerna ha sin betydelse, nämligen för det fall, att
den punkt i vattendraget, för vilken
karakteristiska avrinningsvärden skola bestämmas, i
hydro-logiskt avseende väsentligen avviker från
mätpunkten. Formlernas största förtjänst torde dock
ligga däri att bestämningarna kunna utföras utan
den stora erfarenhet, som erfordras för en
uppskattning. Deras användande innebär också en
viss tidsbesparing.
Medel avri nil ingen
Av de faktorer, som i denna undersökning
antagits påverka de karakteristiska avrinningsvär-
dena, bestämmas nederbördsområdets storlek och
sjöprocenten genom uppmätningar på de
topografiska kartorna. Säkra siffervärden på dessa
äro alltså lätta att erhålla. Värre är det med den
normala medelavrinningen, vilken i varje särskilt
fall måste fastställas genom uppskattning. Detta
sker på så sätt, att man först beräknar
årsnederbörden i det aktuella området i medeltal för en
längre period antingen på basis av en
nederbördskarta eller direkt av värden från inom området
belägna nederbördsstationer och därpå bestämmer
den avrinnande nederbörden genom reduktion för
årsavdunstningens storlek. Denna torde i södra
och mellersta Sverige i medeltal utgöra 300 à 350
mm, i södra Norrlands kustland 250 à 300 mm, i
södra Norrlands inland och norra Norrlands
kustland 200 à 250 mm, i mellersta och norra
Norrlands inland ca 200 mm, i södra Norrlands
fjälltrakter 150 mm och i norra Norrlands
fjälltrakter ca 100 mm. Sedan ett värde på den avrinnande
nederbörden sålunda erhållits, återstår endast en
enkel aritmetisk räkneoperation för bestämningen
av områdets normala medelavrinning i l/s/km2.
De felkällor, som man måste räkna med vid den
bestämning av avrinnande nederbörden, för
vilken här redogjorts, härröra dels av osäkerheten i
det antagna avdunstningsvärdet, dels av
osäkerheten i själva nederbördsmätningarna främst
vintertid vid snönederbörd. För att ge en uppfattning
om vad dessa felkällor betyda må nämnas, att en
felbedömning på 100 mm i den årliga avrinnande
nederbörden medför ett fel på 3,2 l/s/km" i
värdet på normala avrinningen. Här må även
framhållas, att i fjällområdena, där
nederbördsstationer nästan helt saknas, kan nederbörden
beräknas endast med tillhjälp av
vattenmängdsstationernas värden.
På grund av våra formlers sammansättning är
det naturligtvis av synnerlig vikt icke endast för
normala avrinningsvärdet som sådant, utan även
för övriga karakteristiska avrinningsvärden, att
felet i förstnämnda värde blir så litet som möjligt.
Jämförelse bör därför alltid göras, där så ske
kan, med värdet för någon närliggande station
med känd medelavrinning, vars område i
klimatologiskt avseende nära överensstämmer med det
aktuella området.
Varaktighetskurvan
För bedömandet av avrinningsförhållandena i
ett vattendrag är det av vikt att känna
varaktighetskurvan gällande en längre period, dvs. den
kurva, som anger hur många dagar i medeltal
per år en viss avrinning uppnåtts eller
överskridits. Möjligheten att konstruera denna kurva
fölen viss punkt i ett vattendrag med icke känd
avrinning står i intimt samband med resultaten i
denna undersökning. Med hänsyn till att den
normala lågvattenavrinningen med mycket god
approximation kan sättas lika med avrinningen
25 sept. 1943
V 137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
