Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Massberäkning från nivåkartor
CIVILINGENJÖR STURE JAKOBSON, LSTF, STOCKHOLM
Massberäkningar och utbalansering av
skärnings- och utfyllnadsmassor utföras som bekant
vanligen genom avstickning från på vissa avstånd
inlagda tvärsektioner. Vid utbalansering av
massor från terrasseringsområden med
proportionsvis stor utsträckning i tvärled blir denna
beräkningsmetod i vissa fall icke fullt tillfredsställande
— främst på grund av den ringa grad av
överskådlighet, som nås under arbetets gång.
Speciellt avses här utarbetandet av
terrasseringspla-ner för flygfält. Likartade betingelser torde dock
vara för handen i många andra fall.
En jämförelse med förhållandet vid
exempelvis en vägbalansering torde närmare belysa vissa
skilda förutsättningar. I detta fall har man en
blivande tvärsektion av bestämt utseende, som
vid en tänkt förflyttning i vägens längdriktning
skall följa balanslinjen, men i övrigt förblir
oförändrad. För en flygfältsyta föreligger intet krav
på en bestämd tvärsektion utan snarast det
motsatta. För att icke erhålla orimligt stora
jordflyttningar bör i stället de i tvärsektionerna
inlagda "terrasseringslinjernas" figuration ändras
efter terrängen och så nära som möjligt följa
denna — under hänsynstagande till bland annat
avvattnings- och siktförhållanden samt av
flygplanens egenskaper betingade maximilutningar.
Vad man skall arbeta fram är tydligen en
"balansyta", och man kan då icke såsom vid vägar
få en god bild av lutningsförhållanden och
mass-halansering genom en i längdsektionen inlagd
balanslinje.
Utbalansering av en flygfältsyta från
tvärsektioner får därför försiggå under oavbrutet
studium av angränsande sektioner och under försök
att i minnet kvarhålla dessa och bilda sig en
uppfattning om den blivande fältytans utseende.
Först sedan den ganska tidskrävande
utbalanseringen är klar och en nivåkarta uppgjorts får
man en tydlig bild av det uppnådda resultatet.
Det säger sig självt, att det på detta sätt är
mycket mödosamt att komina fram till en såväl
kvalitativt som ekonomiskt fullgod lösning. Speciellt
i det senare avseendet vore mycket alt vinna
genom ett mera överskådligt förfarande. Man kan
i sektionerna inlägga ett otal olika balansplan,
som alla fylla uppställda krav på
lutningsförhållanden, men som medföra inom vida gränser
varierande massflyttningar, och man kan få
fram en balansering, som anses godtagbar, men
man kan svårligen avgöra, om icke ett likvärdigt
DK 526.99 : 624.133 : 629.139
resultat hade kunnat nås med mindre
massflyttningar.
Ett begrepp om storleken av de variationer i
schaktmassorna, som kunna uppstå, kan fås
därav, att en medelnivåförändring av endast 1 cm
inom ett fält med 100 ha yta motsvarar 10 000
m3 eller i kostnad ca 30 000 kr. vid relativt
lätt-schaktad mark. Ett annat ekonomiskt önskemål,
som svårligen kan tillgodoses vid
sektionerings-förfarandet, är så korta transportlängder som
möjligt. Det kan med ganska stor säkerhet sägas,
att vid flertalet utförda flygfält en noggrann
överarbetning av balanseringen — trots tidigare
nedlagt omsorgsfullt arbete — skall visa, att
ter-rasseringskostnaderna icke oväsentligt kunnat
minskas utan försämring av balansplanet. I
många fall hade kanske jämsides härmed en
förbättring av det senare kunnat nås.
Isobasinetoden
Då målet för balanseringsarbetet vid ett
flygfält är att utröna hur man med minsta och
billigast möjliga ingrepp skall kunna ändra om
fältets yta, så att denna uppfyller vissa krav,
ligger det nära till hands att tänka sig, att större
utsikter att närma sig den "ideala" balanseringen
skulle vinnas genom en metod, där
balanseringsarbetet kunde försiggå mera direkt från
nivåkartan. Utgående härifrån har jag kommit fram
till ett förfaringssätt, som synes medge ett
betydligt starkare grepp om primärmaterialet och dess
förutsättningar än vid sektioneringsförfarandet.
Metoden har veterligen icko tidigare varit
publicerad.
Fig. 1. Niväkarta för terrängen. — nivdlinjer.
V 164
25 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
