Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. 2. lsobaskartu och nivåkarta för balansplan. Fig. 3. Uppritning au isobaskartan.
––nivålinjer för balansplan, - isobaser, — nivålinjer (+ för skärning och — för utfyllnad).
Beräkningsarbetet försiggår i följande
moment:
en nivåkarta uppgöres över terrängen (fig. 1);
på genomskinligt papper, som utlägges ovanpå
nivåkartan för terrängen, uppskissas nivålinjer
för balansplanet;
punkter med samma skärnings- eller
utfyllnadsdjup sammanbindas (med lån av ett vid
sekulära nivåförändringar använt ord liar jag
tillåtit mig kalla de härvid erhållna linjerna
isobaser) ;
av isobaserna inramade arealer planimetreras;
volymen av skärningar och utfyllnader
beräknas med kännedom om isobasernas ekvidistans
och de vid planimetreringen erhållna arealerna
såsom vid stympad kon.
I den erhållna nivåkartan för balansplanet med
isobaser för skärnings- och utfyllnadsdjup (fig. 2)
har en motsvarighet erhållits till längdsektionen
med inlagd balanslinje vid ett vägförslag. Genom
den har man sålunda fått en samlad bild av de
faktorer, som man önskar studera under
balanseringen, nämligen balansplanets
lutningsförhål-laden, skärnings- och utfyllnadsmassornas
storlek och deras belägenhet i förhållande till
varandra.
Isobaskartans uppritande
Isobaserna inritas på samma papper, varå
nivålinjerna för balansplanet uppskissats. Detta
är härvid placerat på nivåkartan för terrängen,
vars nivålinjer lysa igenom (fig. 3). Isobaserna
uppritas lämpligen med färgpenna och med
olika färg för skärnings- resp.
utfyllnadsområ-den. Härigenom samt genom att nivålinjerna
för terrängen finnas inlagda på ett undre
kartblad, bli svårigheterna att hålla isär de tre
kurvskarorna i fig. 3 betydligt mindre vid den
verkliga beräkningen än som kan synas av
figuren. Eftersom nivålinjer och isobaser ritats med
samma ekvidistans — 20 cm — gäller givetvis,
att varje punkt, där en nivålinje i balansplanet
skär en nivålinje i terrängplanet, skall passeras
av en isobas samt att en isobas aldrig skall skära
en nivålinje annat än i en dylik punkt. Mellan
två sådana punkter förlöpa isobaserna så, att de
dela avståndet mellan angränsande nivålinjer i
å ena sidan balansplanet, å andra sidan
terräng-planet, i samma proportion. Detta uppskattas
mycket lätt med ögonmått. I de flesta fall är det
tillräckligt att tillse, att isobaserna ungefärligen
passera den gemensamma mittpunkten mellan
nivålinjerna i de båda planen. I detta
sammanhang kan nämnas, att en viss förskjutning av
isobaserna motsvaras av relativt små utslag i
massberäkningen, vilket är till stor fördel för dennas
noggrannhet. Vid beräkning från sektioner får
man, om höjdskalan 1: 100 användes, vara
mycket noga med tiondels millimetrarna. Sedan
upp-ritningen av isobaserna är klar, har man fått den
plan, som visas i fig. 2 och på grundval av denna
kan massberäkningen vidta.
Massberäkning
Skärnings- och utfyllnadsområden numreras
och varje sådant område beräknas för sig. Där
områdena i någon led få större utsträckning än
200 à 300 m böra de dock uppdelas; likaså om
de på något ställe skulle vara i det närmaste
avsnörda. I fig. 2 ha skärningsområdena
numrerats från 1 ocli uppåt samt utfyllnadsområdena
från 30 och uppåt. Massorna beräknas som ovan
nämnts såsom vid stympade koner, varvid fås
y = ui + .42 + \/ai-a2)^ +
O
+ (A2 + + \/A2 ■ As) (’+... + An 7’ eller
«J ö
V = (Ai + 2At+ ...+2.4» +
... + \fAn-i • An) J,
där h motsvaras av isobasernas ekvidistans och
Ai, A-, osv. av arealerna för de av isobaserna in-
25 sept. 1943
V 165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
