Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1944 - Den svenska industrins fredsperspektiv, av Thorsten Odhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 januari 19 A A
3
Den svenska industrins fredsperspektiv
Redaktör Thorsten Odhe, Stockholm
Om man vill våga sig på en bedömning av den
svenska industrins fortsatta utveckling efter
krigets slut, liksom av de alternativa linjer, på vilka
utvecklingen kan slå in, måste man först och
främst ta i betraktande, att frammarschen inom
svensk industri under tiden mellan de två
världskrigen var snabbare än någonsin tidigare i den
svenska industrins historia. Redan under
1920-talet beräknas den svenska industriproduktionen
ha stigit med 40—45 %, och den fortsatte efter
ett kortvarigt stillestånd under depressionen i
början av 1930-talet att växa med sådan
snabbhet, att produktionsvolymen fram till månaderna
före krigets utbrott hösten 1939 steg med
ytterligare 45 %. Under tiden mellan de två
världskrigen fördubblades således i stort sett dess
tillverkningsvolym. Ytterligare några belysande siffror
kunna anföras i detta samband. Håller man sig
till det senaste årtiondet före krigsutbrottet,
ökades värdet av salutillverkningarna inom vår
industri från cirka 4 250 till 6 500 Mkr.;
arbetarantalet steg mellan åren 1931—35, då det i
medeltal utgjorde 427 000, till 543 000 år 1938.
Därtill kom en ökning av förvaltningspersonalen
från 55 000 till 76 000. För drivkraften kunde en
så utomordentlig tillväxt antecknas som från 2,16
Mhk under femårsperioden 1925—30 till 2,72
Mhk i medeltal under åren 1931—35 och 3,37
Mhk år 1938.
Att sådana anmärkningsvärda framsteg kunde
äga rum på så kort tid som ett knappt årtionde,
därtill omedelbart efter en föregående
rekordmässig uppsvingsperiod, berodde på flera olika
omständigheter, vilkas inbördes rangordning kanske
ännu inte är fullt klarlagd. Man har ofta pekat
på att de naturtillgångar, som utgöra
grundvalarna för våra stora exportindustrier, av flera olika
skäl voro särskilt efterfrågade på
världsmarknaden. Det ligger helt säkert en stor sanning häri.
Men man kan å andra sidan inte komma ifrån att,
även om exportindustrin gick framåt under
1930-talet, dess relativa betydelse dock minskades. Det
har påvisats, huru under den nämnda
tioårsperioden hemmamarknadsproduktionen inom
industrin i runt tal steg med två tredjedelar men
exportindustriernas produktion endast med 10 %.
Exportkvoten — dvs. exportproduktionens andel
i industriproduktionens nettotillverkningsvärde —
hade gått ned från en tredjedel vid periodens bör-
DK 338.45 : 658(485)"313"
jan till en fjärdedel vid dess slut. Den kraftiga
stegringen av hemmamarknadsproduktionen
berodde å andra sidan under inga förhållanden på
att vårt land föll till föga för de autarkiska läror,
som under denna tid vunno så markanta insteg
annorstädes. Även om under 1930-talet tendenser
till kraftigt ökat skydd för svensk produktion
gjorde sig märkbara, gällde dock dessa, som alla
veta, inte industrin. De inskränkte sig helt och
hållet till jordbruket. Vad industrin beträffar
upprätthölls principen om handelsutbytets relativa
frihet, och endast under omständigheternas tvång
— och fram till krigsutbrottet i mycket liten
omfattning — anpassade sig i stort sett den svenska
handelspolitiken efter de nya begränsningarna av
denna princip.
Det vill synas, som om hemmaproduktionens
kraftiga utveckling under 1930-talet väsentligen
var att tillskriva en rad omständigheter dels i
samband med den internationella
konjunkturutvecklingen, dels sammanhörande med den
konjunkturpolitiska och socialpolitiska omvälvningen
inom själva landet under den anförda, perioden.
Inom den förstnämnda kretsen av samverkande
omständigheter hörde t.ex. det kraftiga prisfallet
på transoceana råvaror under förra delen av
1930-talet, som naturligtvis stimulerade till
anläggande av nya industriföretag för förädling av
dessa råvaror inom vårt eget land, liksom inom
andra industriländer. Den internationella
kapitalcirkulationen, som först försvårades, sedan helt
avstannade, verkade i samma riktning. Genom
att kapitalexporten från vårt land praktiskt taget
upphörde i början av 1930-talet, uppmuntrades
kapitalinvesteringen inom landet, vilket särskilt
kom den industri till godo, som kunde räkna med
avsättningsmarknad inom landet. Genombrottet
av de medvetna strävanden efter ekonomisk
krigsberedskap, som sammanfattas under namnet
autarki och som särskilt kommo till uttryck i
vissa stora länder, medförde naturligtvis också
ofrånkomliga återverkningar även på de länder,
vilka stodo skeptiska eller helt avvisande mot
denna doktrin. Autarkiländernas principiella
benägenhet att inskränka importen väsentligen till
kompletterande, för krigsberedskap behövliga
råvaror och livsmedel kunde inte underlåta att i
andra länder väcka till liv en benägenhet att
hellre basera nya industriella förädlingsföretag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
