Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1944 - Modern kriminalteknik, av Bengt Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 194 A
33
Modern kriminalteknik
Byråingenjör Bengt Sandberg, LSTF, Stockholm
Konsten att begå brott är lika gammal som
mänskligheten men konsten att systematiskt
uppdaga brott blott något århundrade.
Den moderna kriminaltekniken grundades vid
1800-talets slut av den österrikiske
undersökningsdomaren Hans Gross, vilken i sitt klassiska
verk "Handbuch fiir Untersuchungsrichter" bland
annat sammanställt de tekniska
undersökningsmetoder, som kunde tänkas vara till gagn inom
hanteringen. Gross, som var jurist, ej tekniker,
gjorde inga stora upptäckter på kriminalteknikens
område men hans ovannämnda arbete utgjorde
en inspirationskälla för fortsatt arbete inom den
teknik, vars skapare han med rätta anses vara.
Det andra stora namnet är Alphonse Bertillon, en
samtida till Gross, vilken lade grunden till
identifieringsläran. Bertillon införde på sin tid
krimi-nalantropometrin, en identifieringsmetod, som till
lika delar grundade sig på den sedan mitten av
1800-talet uppspirande antropologin och den då
även tämligen nyfödda statistiken.
Kriminalantro-pometrin bestod i upptagandet av vissa
oföränderliga kroppsmått hos förbrytaren samt
måttens ordnande efter visst system. Denna
identifieringsmetod hade till att börja med stor
framgång men undanträngdes i början av vårt sekel
av den av anglosaxarna introducerade
finger-avtrycksidentifieringen.
Gross’ och Bertillons arbeten lockade många
unga naturvetenskapsmän in på det då ännu föga
bearbetade området. I Lyon bildade Edmond
Locard skola genom sina damm- och
byundersökningar och sin på strängt vetenskaplig grund
byggda teknik vid skriftundersökningar. Bland
banbrytarna på området skall här endast nämnas
namn såsom Heess (bläck- och
vapenundersökningar) , Heindl (metrisk fotografering), Schneikert
(skriftexpertis), Söderman (vapen- och
dammundersökningar) och Türkel (konstundersökningar).
Den moderna kriminaltekniken kan som så
många andra vetenskaper knappast avskiljas
såsom en bestämd disciplin. De flesta områden inom
den nutida naturvetenskapen ha bidragit till att
effektivisera detta vapen mot förbrytarna.
Kriminalteknikens utveckling i Sverige
Impulserna från kontinenten ledde 1906 till
inrättandet av ett signalementskontor för
Stockholm, vilket sedermera omorganiserades till sta-
DK 343.977.3
tens centralbyrå för fingeravtryck. Denna
institution hade till huvudsaklig uppgift att utföra
identifieringsarbeten men kom att vid sidan härav även
utföra vissa mer tekniskt betonade
undersökningar. Kriminaltekniska Institutet vid Stockholms
Högskola bedrev sedan 1930-talets början under
docent Harry Södermans ledning förutom ren
utbildningsverksamhet även forskning på
kriminalteknikens område och åtog sig undersökningar för
offentliga myndigheter och enskilda.
Fackinstitutioner såsom Farmaceutiska Laboratoriet, Statens
Provningsanstalt, Rättskemiska Laboratoriet,
Veterinärhögskolan och andra kunde även vid behov
anlitas för utredningar i brottmålsaffärer.
Sådan var i korthet ställningen vid 1930-talets
mitt. Av flera skäl önskades emellertid en
centralanstalt, vilken kunde omhänderta eller låta
utföra samtliga de undersökningar, som uppstodo
vid ett utredningskomplex. Här skola blott
nämnas sådana orsaker som svårigheten för
undersökningsledaren att välja rätt sakkunnig samt
divergensen mellan polismannens och den "civile"
sakkunniges syn på utredningsarbetet.
överståthållarämbetet tillkallade 1937
professor J O Roos af Hjelmsäter, docent H Söderman
och professor E Wolff att såsom sakkunniga
utreda behovet av en kriminalteknisk anstalt. I
huvudsak på grundval av de sakkunnigas utlåtande
beslöt så 1939 års riksdag inrättandet av en
statens kriminaltekniska anstalt, vars verksamhet
började den 1 oktober 1939.
Statens Kriminaltekniska Anstalt
Statens Kriminaltekniska Anstalt skall enligt
instruktionen bland annat utföra kriminalteknisk
undersökning åt offentlig myndighet eller
institution samt efter viss prövning även åt enskilda,
meddela undervisning i kriminalteknik, bedriva
självständig vetenskaplig forskning inom
anstaltens verksamhetsområde, föra erforderliga
centrala register samt utge publikationen
"Polisunderrättelser". För sin verksamhet är anstalten
uppdelad i en administrativ avdelning, en
registra-turavdelning och en laboratorieavdelning.
Registraturavdelningen
Registraturavdelningen omfattar bland annat
ett personregister, i vilket alla de personer tas upp,
som på ett eller annat sätt varit föremål för rätts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
