Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1944 - Modern kriminalteknik, av Bengt Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TEKNISK TIDSKRIFT
vårdande åtgärder. Registret ger en summarisk
framställning över däri upptagna personers
mel-lanhavanden med rättvisan såsom utslag i
brottmål, anhållanden, häktningar, frigivanden,
lös-drivaråtgärder, straffriförklarade och så vidare.
I personregistret förekomma för närvarande ca
50 000 personer. Fingeravtrycks- och
signalementsregister komplettera personregistrets
uppgifter. Såsom spaningsregister fungerar ett modus
operandi-register I, vilket omtalar vederbörandes
specialiteter inom "yrket" samt hans speciella
teknik. Då förbrytaren ofta är en i hög grad
konservativ individ tillämpar han kanske ett och samma
med framgång prövade förfaringssätt även i sin
fortsatta framfart. Har man vid ett brott endast
kännedom om själva tekniken kan
inodusoperan-diregistret lämna värdefulla tips vid
spaningsarbetet. Detta register samarbetar intimt med ett
modus operandi-register II, vari tas upp brott med
okänd förövare men känt tillvägagångssätt.
Genom ett sinnrikt ryttarsystem kan man här lätt
få fram en viss typ av brott. Det senare
kartoteket står även i förbindelse med ett
känneteckens-register, vari personer med karakteristiska ärr,
tatueringar, egendomligt uppträdande etc. äro
upptagna. Registrets betydelse torde icke närmare
behöva förklaras. Ett öknamnsregister har vid
många tillfällen skingrat anonymiteten kring
gamla poliskunder. Godsregistret upptar en
förteckning på allt förkommet eller tillvarataget
gods, som kan vara värt att efterspana.
Cykelregistret omfattar förkomna och tillvaratagna
cyklar. Registrets effektivitet ökas avsevärt, då
tillverkningsnumret och en noggrann beskrivning
kan lämnas på den förkomna cykeln, varför alla
uppmanas att innan det är för sent anteckna sin
cykels data, helst med hjälp av de i
cykelaffärerna förekommande identitetskorten. Bland
specialregistren märkes passregistret med uppgift på
personer, vilka erhållit eller sökt erhålla pass enligt
den nya passkungörelsen.
Laboratorieavdelningen
Laboratorieavdelningen omfattar kemiskt
laboratorium, fysikalisk-kemiskt och optiskt
laboratorium, allmänt spårlaboratorium, skrifttekniskt
laboratorium, fotografisk avdelning,
signale-mentsupptagningsavdelning för
Stockholms-polisen samt verkstad. Verksamheten vid
laboratorieavdelningen torde i någon mån framgå av de
nedan behandlade exemplen på kriminalteknisk
arbetsmetodik. Vissa undersökningar, för vilka
erforderlig expertis ej finnes representerad inom
anstalten, remitteras till utomstående sakkunskap. För
undersökningsledaren medför detta en stor
lättnad, då han ej själv behöver välja rätt sakkunnig.
Kriminalmuseet
Till anstalten hör slutligen ett kriminalmuseum,
vilket i främsta rummet är avsett att servera
åskådningsmaterial till föreläsningskurser i
kriminalteknik och kriminaltaktik samt att illustrera
den svenska polisens historia.
Rådfrågningsbyrån
Krisårens stöld- ocli inbrottsepidemier ha
aktualiserat frågan om inrättandet av en opartisk
rådgivningsbyrå i låsfrågor för allmänheten. I
samarbete med Stockholms Kriminalpolis och
med ekonomiskt stöd från försäkringsbolagen
öppnade anstalten för ett år sedan en "Polisens
Tekniska Rådfrågningsbyrå". Byrån bygger
delvis sin verksamhet på det faktum att en person,
som nyligen blivit utsatt för inbrott, är
synnerligen lättpåverkad då det gäller att anskaffa
säkrare låsanordningar. Den uppmanar skriftligen de
för inbrott utsatta och deras grannar att sätta sig
i förbindelse med byrån, som ger tekniska tips,
och efter några veckor kontrollerar en tjänsteman
från byrån i vissa fall att anvisningarna blivit
följda.
Daktyloskopi
Är 1839 upptäcktes i en gravkammare på ön
GavrTnis utanför Bretagne några egendomliga
ristmönster, vilka ursprungligen troddes vara rent
dekorativa mönster utan djupare innebörd men
som senare sannolikt visat sig vara stiliserade
papillarmönster, vittnande om ett mycket
gammalt intresse för fingeravtryck, som emellertid
sedermera föll i fullständig glömska i Europa.
Många tecken tyda dock på att man under
antiken varit snubblande nära att återigen upptäcka
de egendomliga figurerna på fingertopparna1. Den
romerska juristen Qvintilianus höll vid första
århundradet efter Kristi födelse ett försvarstal,
betitlat "Paries palmatus", för en blind yngling,
vilken stod åtalad för mord på sin fader. På
brottsplatsen funnos blodiga handavtryck längs
väggarna, vilka ansågos ha blivit avsatta av den
blinde mannen, då han trevade sig mot dörren.
Qvintilianus visade emellertid i sitt tal, att
avtrycken voro alldeles för tätt avsatta och
dessutom lika kraftiga längs hela väggen, vilket tydde
på att den blindes styvmoder avsiktligt avsatt
blodspåren för att misstänkliggöra sin styvson.
Hur nära till hands hade det ej legat, att inan i
bevisföringen utnyttjat papillarlinjerna i
avtrycken på väggen?
I medicinsk litteratur omnämnas
papillarlinjerna första gången år 1686 av den italienske
ana-tomen Malpighius. Tanken att använda dessa
mönster för identifieringsändamål uppstod
betecknande nog i Asien, där de båda engelsmännen
sir William Herschel, chefadministratör för ett
distrikt i Bengalen, och dr Henry Faulds vid
Tsukiji-sjukhuset i Japan oberoende av varandra
påpekade värdet av dessa för varje individ
karakteristiska mönster i identifieringssyfte. Sedan
gammalt hade man i Orienten plägat underteckna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
