- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 1944 - Stadsgasens användning inom industrin, av Bengt M Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

TEKNISK TIDSKRIFT

enbart efter dess värmevärde. Om man räknar
med Stockholms förkrigspris på gas, 5 öre/m3, och
för el exempelvis 4 öre/kWh, skulle
driftkostnaderna med gas resp. el teoretiskt förhålla sig som
5 öre till 4,65 X 4 æ 19 öre, dvs. eldriften är fyra
gånger så dyr. Så länge det gäller apparater för
lägre temperatur, t.ex. ångpannor, har
gaseldningen så pass god verkningsgrad, att ungefär denna
relation gällde. Men, som tabellen visar, blir
relationen vid härdning vid 1 000° en helt annan och
kostnaden 5 öre resp. 2,5X4 = 10 öre, dvs.
eldriften enbart är dubbelt så dyr. Räknas med
dagens gaspris 9 öre/m3 blir eldriften i sistnämnda
fall endast obetydligt dyrare.

Ett exempel på hur reglerbarheten inverkar på
ekonomin är storköksdriften. Eldas spisen i ett
storkök med fast bränsle, måste den värmas upp
redan innan arbetet börjar för dagen och sedan
eldas så länge arbetet pågår. Med gas erhålles
värme omedelbart och lågorna kunna släckas
emellan olika arbetsmoment. Praktiska prov ha
visat, att 1 m3 gas med 4 000 kcal gör samma
nytta som 2 kg koks med 13 400 kcal. Att här
använda koks utgör således ett betydligt
värme-slöseri. Om som före kriget gasen kostar 5 öre/m3
och koksen 180 öre/hl, dvs. ca 4 öre/kg, skulle
jämförelsen teoretiskt bli 5 öre för gas mot
0,6 X 4 = 2,4 öre för koks. I praktiken blir
relationen gas 5 öre, koks 2X4 = 8 öre.

Hittills ha endast kostnaderna för bränslet
behandlats, men för en riktig kostnadskalkyl
erfordras hänsynstagande till ytterligare en hel del
faktorer. För stadsgas och elektricitet erfordras
exempelvis ingen lagerhållning av bränsle, ingen
bränsletransport eller slaggtransport. Väsentliga
besparingar i arbetskostnader för driften kunna
göras, materialbesparingar följa med bättre
värmefördelning osv. Här skall bara nämnas ett

exempel för att visa, hur man i ett enskilt fall
trots högre bränslekostnader ändå kan tjäna på
att använda stadsgas i stället för brännolja.

Statens Järnvägars verkstäder i Örebro gjorde
1936 en omställning till gas av en ugn för
ur-smältning av babbits ur förslitna lager. Prov med
ugnen visade efter tre månaders gasdrift och
jämfört med tidigare oljedrift, att 85 kg olja per dag
motsvarades av 95 m3 gas. Då oljan kostade 6
öre/kg och gasen 8 öre/m3 blev bränslekostnaden
per dag 5,10 resp. 7,60 kr. Gasen var således
betydligt dyrare trots det gynnsamma
jämförelsetalet 1 : 1,1. Tack vare gasens jämnare värme och
sotfria låga förbrändes mindre metall, och lagren
slogo sig inte i så stor utsträckning som tidigare.
Dessutom behövde lagerhalvorna ej rengöras från
sot, innan de åter användes. På endast den
minskade avbränningen tjänade man inte mindre än
15 kr/dag. Tas hänsyn till detta vid
kostnadsjämförelsen, ger således gasdriften en direkt
besparing på 12,50 kr/dag förutom minskad kassation,
minskad arbetskostnad och bättre
arbetsförhållanden.

De här anförda siffrorna äro inte framlagda för
att animera till omställning från andra bränslen
till gas för närvarande. En ökning av
gasförbrukningen är givetvis inte lämplig nu, men man kan
önska, att de omställningar från brännolja till
gas, som redan gjorts under kristiden, bli
bestående även efter kriget. Importen av brännolja har
inte på långt när den nationalekonomiska
betydelse som importen av kol för gas- och
koksverks-drift. Vid denna erhålles förutom gas, som är ett
ännu bekvämare bränsle än olja, dels koks, som
eljest måste importeras, dels biprodukter, som
utgöra råmaterial för en hel del inhemsk industri
för tillverkning av exempelvis bakelit och
läkemedel.

Fig. 12. Ugn för värmning av motorblock.

Fig. 13. Ugn för brännlackering med stadsgas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 13 22:11:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free