Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 1944 - Tändstiftet som indikator för motorns driftförhållanden, av Erik Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
TEKNISK TIDSKRIFT
"insnörning" på
mittelektroden
Korrosion på
mittelektroden
Fig. 2. Sidoelektroderna på
dessa flygtändstift —
utformade till ringelektroder —•
avleda värmet på ett fullt
tillfredsställande sätt.
Mitt-elektroden kan däremot på
grund av de starka termiska
påfrestningarna och genom
det blyblandade bränslets
angrepp utsättas för
förstörelse.
Tändstiftets påverkan av motorns tillstånd
och av bränslet
Den som med tränat öga förstår att analysera
tändstiftets utseende kan lätt hänföra detta till
bestämda faktorer, när det gäller tillståndet hos
motorn, Tändstiftet avslöjar obarmhärtigt den
kondition i vilken motorn befinner sig — man
talar också med all rätt om tändstiftet som
motorns febertermometer.
En ändring av motorns termiska tillstånd kan
således avläsas på förändringarna av tändstiftets
utseende. Men förändringen av
tändstiftsbelägg-ningen sker icke så snabbt. — Först efter kanske
25 h körning blir utslaget patagligt. Riktigast kan
bedömningen göras efter en direkt
temperatur-mätning i tändstiftets mittelektrod, en operation
som ofta utföres, då det gäller att snabbt välja
ut tändstift med rätt värmetal i något visst fall.
Ändrar man bränsle-luftblandningens
sammansättning eller går över I ill ett annat bränsle, kan
man av tändstiftets utseende likaledes avläsa om
blandningen är lagom, för fet eller för mager.
Ändrar sig ett från början rätt valt stift, är det ett
osvikligt tecken på att motorn undergått någon
förändring. Är orsaken inte att söka hos bränslet —
en ändring av sammansättningen eller ett annat
bränsle kanske kräva ändrad förgasarinställning
— tyder detta på att felet måste sökas på annat
hall. I sådana fall skall man pröva förgasarens
funktion, kontrollera tändinställningen om så
erfordras eller mäta kompressionstrycket, vilket
kanske avslöjar defekter hos motorn som otäta
kolvringar, slitna cylindrar eller en alltför riklig
förekomst av oljekolbildningar i
förbränningsrummet. Ersätter man nu det från början rätt
valda tändstiftet med ett stift, som är mera
lämpat för det tillstånd i vilket motorn för
ögonblicket befinner sig, kan inan visserligen få den att
gå bättre men följden blir endast den att
defekterna på motorn ytterligare förvärras. Det
rätta hade givetvis varit en renovering när
tändstiftet signalerade defekter hos motorn.
Tändstiftets utseende bestämmes huvudsakligen
av avlagringarna av de ofta oljebemängda
partik-lnr, som förekomma i förbränningsrummet, de
må nu ha mikroskopisk finhet eller grövre
volym. Det är fysikaliska och kemiska förändringar
i motorn, som äro upphovet till dessa partiklar.
När kolven löper upp och ned i cylindern, upp-
stå vid nötningen fina partiklar, som tränga in
i förbränningsrummet. På grund av den höga
temperaturen och även av andra orsaker
påverkas dessa partiklar kemiskt och om de inte
blåsas ut, avsätta de sig i oxiderat tillstånd på
förbränningsrummets väggar, och alltså även på
tändstiftet. Denna oxidering är bl.a. orsaken till
att isolatorfoten blir brunaktig, men den har i
regel ingen inverkan på tändstiftets funktion.
Den olja, som kommer in i förbränningsrummet,
förbrännes här helt eller delvis beroende på
temperaturen. De rester som uppstå aviagras på
tändstiftet, såvida detta ej får sådana temperaturer,
att avlagringarna fullständigt förbrännas (ca
500 C). Om tändstiftet är rätt valt har
åtminstone isolatorn denna temperatur. Om
temperaturen under kortare tidsperioder ligger under
självreningstemperaturen, har detta som redan
påpekats i normala fall ingen betydelse.
Beroende på blandningens sammansättning
förbrännes bränslet olika; framförallt förbrännes
det aldrig fullständigt och utan att efterlämna
restpartiklar. Är blandningen överfet, uppstår
särskilt när det är fråga om bensolhaltiga
bränslen en stark sotutveckling. Många bränslen
innehålla antiknackningsmedel, vilka öka
knackningsmotståndet. Dessa medel bestå av organiska
metallföreningar som lia en mycket kraftig
knackningshindrande verkan, om de blandas
med ett knackande bränsle. Efter förbränningen
avgå antiknackningsmedlen till största delen i
gasform med avloppsgasen. Det kan emellertid
inte undvikas, att en del anta fast form redan i
förbränningsrummet och där avsätta sig i form
av beläggning.
Blytetraetyl är det niest bekanta
antiknacknings-medlet, som tillsättes de flesta bränslen. Vid
förbränningsprocessen i motorn sönderfaller det i
vatten, koloxid och blyoxid. Blyoxiden avdunstar
inte vid de temperaturer, som äro rådande i
förbränningsrummet och skulle här bilda en långt
ifrån önskvärd beläggning. För att motverka
detta tillsättes etylendibromid eller
etylendi-klorid till blytetraetyl, varigenom blyoxiden
omvandlas till blybromid eller blyklorid. Dessa
ämnen äro gasformiga vid de höga temperaturer det
här är fråga om, varför blyet till största delen
avlägsnas ur förbränningsrummet. Mer eller
mindre starka avlagringar på tändstiftet av blyoxid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
