Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 29 januari 1944 - Den svenska trähusindustrin, av Bengt J Zakrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
TEKNISK TIDSKRIFT
ska trähusindustrin har däremot till stor del
tillkommit på ett annorlunda sätt än Smålands.
I Norrland hade under 1930-talet många av de
stora sågverken och massafabrikerna genom
omfattande teknisk rationalisering av driften
kommit att nedbringa behovet av mänsklig
arbetskraft, varigenom en del av den gamla
arbetarstammen lösgjordes. För att bereda
arbetsmöjligheter åt dessa övertaliga arbetare startades nya
tillverkningsgrenar, ofta sådana som grundade
sig på avfalls- eller biprodukter från
huvudproduktionen. En av de industrier, som härvid
till-greps, var just tillverkningen av
monteringsfärdiga trähus. Som en följd av krigsårens
avspärrningar har därjämte en del norrländska
träindustrier övergått till trähusproduktion för att vinna
ersättning för bortfallna exportmarknader. Det är
emellertid tydligt, att trähusindustrin här redan
har skapat sig en betydligt starkare ställning än
som ersättningsindustri, och otvivelaktigt är det
också Norrland, som numera har de största
förutsättningarna för trähusindustri.
Sammanfattningsvis kan således konstateras,
att de viktigaste faktorerna, som bestämma
trähusindustrins lokalisering, äro:
närheten till och god tillgång på ett gott och
billigt råmaterial, dvs. virke;
tillgång till en yrkeskunnig och billig
arbetskraft;
befolkningens egen företagsamhet.
Att däremot en sådan faktor som goda
kommunikationer spelat en underordnad roll vid
trähusindustrins lokalisering, finnas goda exempel
på särskilt från Småland (Landsbro, Myresjö,
Fågelfors m.fl.). Även faktorn närheten till
avsättningsområdet torde för trähusindustrin vara
av sekundär betydelse.
Trähusindustrins organisation
En svaghet inom den svenska trähusindustrin
är otvivelaktigt den stora splittringen på en
mängd sinsemellan fristående företag. Att hålla
sig med egen försäljningsorganisation, eget
ritkontor, egen reklam etc. måste åtminstone för de
mindre industrierna innebära alltför stora fasta
kostnader. Det finns dock även inom denna
bransch exempel på organiserad samverkan olika
fabriksföretag emellan. Detta gäller således de av
HSB ägda båda trähusfabrikerna i Landsbro* och
Uddevalla samt framför allt de till den stora
försäljningskoncernen AB Svenska Trähus anslutna
tolv trähusfabrikerna. Under innevarande år har
därjämte bildats en trähusindustrins egen
centralorganisation, Sveriges Trähusindustriers
Riksförbund (STR), till vilken huvudparten av landets
trähusindustrier anslutit sig. Riksförbundet skall
• AB Borohus i Landsbro torde utgöra det äldsta ännu
existerande företaget inom branschen och är därjämte sedan
åtskilliga år tillbaka landets största trähusindustri.
särskilt ha till uppgift att tillvarata
trähusproducenternas intressen och vara ett gemensamt
organ vid förhandlingar med statliga och andra
institutioner. Det vore givetvis önskvärt, att genom
riksförbundets verksamhet en del av
olägenheterna av den påtalade splittringen inom branschen
kunde undanröjas.
Export och exportorganisation
För att ge en någorlunda fullständig bild av
den svenska trähusindustrin måste även några
ord sägas om exporten av trähus. Man kan då
först konstatera, att ända fram till de sista åren
trähusexporten varit av mycket minimal
omfattning, trots att åtskilliga försök gjorts från de
svenska producenternas sida att få en dylik export
till stånd, och rätt avsevärda summor offrats för
detta ändamål. Till detta negativa resultat har
framför allt bidragit det djupt inrotade
misstroende, som sedan länge härskar såväl i England som
på kontinenten mot boningshus av trä, särskilt
med hänsyn till eldfaran och hållbarheten. Inte
heller torde de svenska trähusfabrikanterna i
tillräckligt hög grad ha förstått att anpassa
hustyper, inredningar etc. efter de olika
marknadernas behov och smak. Därtill kom, att höga
fraktkostnader och införseltullar gjorde priserna föga
konkurrenskraftiga, varjämte bristen på
gemensam exportorganisation var kännbar.
Först år 1938 tillkom med statlig förmedling
det första egentliga avtalet om trähusexport i
större skala. På grund av krigsutbrottet i
september 1939 kom denna export till England aldrig att
bli av någon större betydelse. Sammanlagt
exporterades sålunda monteringsfärdiga trähus,
huvudsakligen till Skottland, endast för ca 600 000 kr.
De härjningar, som kriget förde med sig,
öppnade emellertid snart nya exportmarknader för
den svenska trähusindustrin. På våren 1940 efter
det rysk-finska vinterkrigets slut levererades
sålunda till Finland monteringsfärdiga trähus till
ett exportvärde av ca 2,3 Mkr., avsedda för
återuppbyggnad av de krigshärjade områdena i
östkarelen. Under sommaren samma år exporterades
vidare över svensk-tysk clearing bostadshus till
Norge till ett värde av ca 2 Mkr. Vad som
emellertid blev av betydligt större betydelse, voro de
beställningar, som under hösten 1940 och våren
1941 ingingo från Tyskland. Sammanlagt
exporterades sålunda intill utgången av år 1942
mon-teringsfärdigt trämaterial till Tyskland till ett
exportvärde av ca 50 Mkr. Under år 1942 kunde
några nya exportavtal icke komma till stånd, då
i Tyskland valutatilldelning icke längre
lämnades för trähusimport. 1942 års export avsåg
således tidigare ingångna avtal, som hittills icke
kunnat effektueras. Handelsspärrar, tonnagebrist
och ogynnsamma clearingförhållanden
omöjliggjorde varje försök att under pågående
stormaktskrig öppna nya exportmarknader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
