Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 29 januari 1944 - Jorddammar med tätskikt av betong, av Gösta Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
TEKNISK TIDSKRIFT
byggnadsarbeten har däremot prisnivån undan
för undan stigit. Genom denna ojämna utveckling
av prisnivån har vid kostnadskalkyler
jorddammen kommit att mer och mer vinna vid
jämförelse med betongdammen. Intresset för dess
konstruktion och utförande har härigenom vuxit.
I vårt land ha vi ej stor erfarenhet beträffande
byggandet av höga jorddammar. Vi kunna
visserligen stödja oss på utländska erfarenheter vid
bestämmande av dammprofilen för höga
jorddammar, men det är att märka, att de täta jordar,
som stått till förfogande för byggandet av de
flesta utländska dammar, saknas på våra
dammbyggnadsplatser, åtminstone de i Norrland
belägna. Ovanför marina gränsen saknas täta
jordarter så gott som alldeles. Jordmaterialet för
dammbyggnader här är morän, grus, sand, mo
och mjäla. Man kan ju träffa på lerig morän och
lerig mjäla, men lera kan ej påräknas ovan
marina gränsen. Vissa av dessa jordarter kunna
visserligen genom sållning ge en relativt tät jord,
men även det på så sätt erhållna materialet är ej
pålitligt som tätningsmaterial. För byggandet av
tätskiktet i dammen kan man därför ej följa ut-
b o
Tryckdiagram för snitt a-a under förutsättning av aff
tätn/rxpmaferiatet kan befraktas som en vätska med vo/t/mvikfen <Jf
Tryckdiagram för snitt b-b sedan vattnet pàsiäppfs.
Fig. 2. Schematisk tvärsektion av jorddamm med
belastningsdiagram.
ländska förebilder, utan vi måste utföra
damm-tätningen med en spont eller vägg, som antingen
kan utföras av trä, järn eller betong.
Vattenfallsstyrelsen har vid sina arbeten vid
större dammhöjder gått in för en dammtyp,
bestående av två stödjande jordvallar med ett
tätande parti i mitten (fig. 2). Det tätande partiet
består av en betongvägg jämte ett lager mer eller
mindre tät jordmassa. Det tätande lagret har vid
hitintills utförda dammar ställts vertikalt.
Anslutningen mellan tätskiktet och
undergrunden är den för jorddammen kritiska punkten. Vid
utländska dammar av liknande typ som den av
Vattenfallsstyrelsen använda har i de flesta fall
tätkärnans anslutning till berget gjorts rörlig,
varigenom kärnan vid dammens vattenbelastning
har möjlighet att genom en mindre förflyttning
få lasten upptagen av passivt jordtryck i den
stödjande jordvallen på luftsidan. Vattenfallsstyrelsen
har gått in för att förankra tätningsväggen
orubbligt i berget, varvid man räknat med att genom
betongkärnans undanfjädring erforderligt stöd
skall erhållas i form av passivt jordtryck från
den stödjande jordvallen. För att så skall bli
fallet, fordras givetvis stor elasticitet hos
betongkärnan samt därjämte en mycket omsorgsfull
komprimering av det stödjande jordlagret, helst så
långt driven, att detta vid obelastad damm ger
ett övertryck riktat mot vattensidan, varigenom
tätande väggen blir initialspänd mot vattensidan.
Anslutningen till berggrunden har utförts på sätt
fig. 3 visar. Där relativt gott jordtätningsmaterial
stått till förfogande och där jorddammen erhållit
stöd av vuxen jordmassa (Stadsforsen), har
anslutningen utförts enligt fig. 3 a. Där man till
följd av bergets mindre goda beskaffenhet måst
spränga ned en tätningsgrav för att få anslutning
till tätt berg, har man utnyttjat detta förhållande
för att få kärnan uppstyvad av fyllnadsmassor,
som hårt sammanpackats mellan bergväggen
och tätningsväggen (Torpshammar) fig. 3 d.
Där tätande jordmaterial ej stått till förfogande
och där fyllnadsmaterialet för de stödjande
delarna varit relativt dyrt att få fram och där av
denna anledning dammprofilen måst göras så
snäv som möjligt, har tätande betongväggen
utförts såsom framgår av fig. 3 c och erhållit en
stödklack av betong. (Midskog)
Stödklackens uppgift är att utgöra ett orubbligt
stöd för tätande väggen vid anslutningen till
berget och att längre upp medge någon
undanfjädring men dock hålla väggens undanfjädring inom
sådana gränser, att risk för sprickbildning i
tätplattan förebygges. Stödklacken är utformad så,
att utrymmet mellan väggen och klacken
successivt växer, varigenom marginalen för väggens
undanfjädring vid tryck successivt ökas. I
stödklacken har i detta fall anordnats en
inspektionsgång, vilken även tjänstgör som dräneringsgång.
Till denna inspektionsgång ha framdragits led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
