Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 29 januari 1944 - Skruvpump för tömning av brunnar, av A H Piponius - Återställande av sprängda järnvägsbroar, av Sune Ewerdahl - Teknisk statik I, av Gösta Lundin - Svensk bostad, av R S - Simrishamn, av R S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 januari 19 A A
113
högre. Sålunda har en 10" invallningspump under ett par
års tid varit i drift med en verkningsgrad av ca 0,7, och
utvecklingen synes peka därhän, att verkningsgraden för
stora pumpar kommer att avsevärt stiga, möjligen till 0,8
eller högre, beroende på pumpstorleken.
Propellerpumpens största lyfthöjd kan beräknas ur
ut-v2
trycket h — C X , där v är propellerns periferihastighet.
^ Q
Koefficientens C värde är beroende av pumpens storlek
och propellerns stigning. Sålunda är för 4" pumpen C =
= 0,7 — 0,75, då propellerns stigning är 0,9—1,0. Denna
höga specifika lyfthöjd har erhållits genom att ge
propellerbladen lämplig form. Den mest ekonomiska
lyfthöjden utgör 40—50 % härav. Lyfthöjdens och
vattenmängdens inbördes förhållande framgår av fig. 1.
A H Piponius
Återställande av sprängda järnvägsbroar. I en uppsats
i Beton u. Eisen 1942 h 9/10 har G Schaper lämnat
kortfattade redogörelser för iståndsättandet av några sprängda
järnvägsbroar. De flesta av de beskrivna broarna ha
återställts i sitt ursprungliga skick, varvid stor hänsyn tagits
till att de återuppbyggda broarna fått ett tilltalande
utseende, ett anmärkningsvärt förhållande med tanke på att
arbetena utförts under krigstid. Trots att broarna måste
återställas i snabbast möjliga takt, utfördes inga arbeten,
förrän man efter ingående överläggningar och
undersökningar fattat beslut om hur iståndsättandet skulle ske.
Sune Ewerdahl
Teknisk statik I, av prof. Chr. Nøkkentved. Jul
Gjel-lerups Forlag, Köpenhamn 1942. 269 s. b. 22 dkr.
Boken, som till sin karaktär är en lärobok, avsedd
för högre teknisk undervisning, utgör en omarbetning
och modernisering av A Ostenfelds Teknisk Statik I,
som är slutsåld på förlaget. Vissa delar av Frandsens
Byggnadstatik I och II ha av förf. inarbetats i
framställningen. Trots att förf. sålunda påtagit sig den svåra
uppgiften att samtidigt omarbeta och sammansmälta två
verk av så högt stående kvalitet, har uppgiften lösts på
ett synnerligen förtjänstfullt sätt.
Framställningen börjar med den enkla balken och
övergår sedan till fackverkskonstruktioner. Skarpa och klara
definitioner lämnas. Praktiska vinkar och råd för
konstruktörer meddelas frikostigt.
I tredje avsnittet framlägges den allmänna teorin för
statiskt bestämda konstruktioner. Särskilt i detta avsnitt
har boken stora förtjänster på grund av den enkla och
rediga framställningen. Sålunda visar förf. klart och
lättfattligt huru arbetsekvationen kan betraktas som en
jämviktsekvation, ur vilken med kända metoder
influenslinjer och formförändringar för olika slag av inverkan
kunna härledas. Bestämning av nedböjningar med
användande av elastiska vikter behandlas dels allmänt,
dels för massiva balkar. De sista delarna av detta
avsnitt ägnas åt deformationsplaner, kinematiska metoder
samt sambandet mellan yttre och inre deformationsarbete.
I bokens sista avsnitt behandlas de statiskt obestämda
konstruktionerna. Förf. ger här en jämförande översikt
över de brukliga metoderna. Framställningen uppdelas
med hänsyn till den statiska uppfattningen i kraftmetoden,
deformationsmetoden och den successiva
beräkningsmetoden. Skillnaden mellan de tre metoderna visas med
illustrativa figurer och karakteriseras i ord av förf. på
följande sätt: "I kraftmetoden användes ett huvudsystem,
som framgår av själva systemet, genom att giva detta
några extra rörelsemöjligheter. I deformationsmetoden
användes ett huvudsystem, som framkommer av själva
systemet, genom att upphäva några av dess
rörelsemöj-liglieter. Vid den successiva beräkningen använder man
själva systemet som huvudsystem, i det man som grund-
element betraktar varje balk (båge) för sig som en
självständig konstruktion, elastiskt inspänd i den övriga
konstruktionen."
Av stort värde är att förf. icke blott redogör för de
olika metoderna utan även genom exempel visar hur och
när man lämpligen rent praktiskt bör använda dem.
Kraft- och deformationsmetoderna äro redan tidigare
väl kända och genomarbetade. Den successiva metoden,
som först framlagts av Culman (1866), Mohr (1868) m.fl.
och senare utvecklats av bl.a. Ritter, Strassner och
Suter, har i vårt land särskilt på senare tid vunnit allt
större användning i den form, vari den utformats av
dansken Axel Efsen, som utvecklat metoden helt
analytiskt. Denna beräkningsmetod synes emellertid ännu ha
stora utvecklingsmöjligheter. Det är därför glädjande alt
förf. ägnat tämligen stort utrymme häråt.
Särskilt intressant är, att den successiva metoden av
Nøkkentved tillämpas även på bågar. Kanske få vi
hälen möjlighet att på ett enkelt sätt komma till rätta med
hittills svårhanterliga problem rörande bågar.
Framställningen, som är behagligt fri från tryckfel,
illustreras av ett stort antal tydliga och bra figurer. I
några fall ha emellertid ofta återkommande beteckningar
icke utsatts i figurerna. Om boken skall användas som
uppslagsbok av den praktiserande ingenjören, torde detta
få betecknas som en brist.
Teknisk Statik I präglas i sin helhet av en väl
disponerad, ordknapp men alltid lättfattlig framställning. Den
rekommenderas till var och en som önskar friska upp sina
statiska kunskaper och torde bli en värdefull
litteraturtillgång för våra tekniska högskolor. Gösta Lundin
Svensk bostad, dess utveckling och traditionsbildning,
dess förhållande till utländskt samt dess egenart och
framtida möjligheter, av Erik Lundberg, Samfundets för
Hembygdsvård handbok 3. Nordisk Rotogravyr 1942. 318 s.,
237 fig. 12,50 kr.
Den som av bokens huvudtitel föreställer sig, att det
framför allt gäller "svensk" bostad, må genast upplysas
om att det i nästan ännu högre grad rör sig om syd- och
västeuropeisk husbyggnad. Arbetet är nämligen en lika
intressant som ingående granskning av liuru de utländska
förebilderna påverkat det inhemska byggandet, som dock
har många självständiga drag att uppvisa. Det är ej
möjligt att ens antydningsvis redogöra för innehållet i detta
lärda verk om teknik och stil. Trots de ständigt
återkommande inredningsbeskrivningarna är boken lättläst.
Inledningsvis går förf. skarpt tillrätta med den nya
bebyggelsens nedskräpande av det svenska kulturlandskapet
och lovordar Samfundets för Hembygdsvårds strävanden.
Historiken över hustypernas utveckling börjar med den
yngre järnåldern och slutar med våra dagars
funktionalism. Både land och stad äro företrädda och smakens
vågrörelser i det långa loppet klarläggas skarpsinnigt.
Bilderna äro utmärkta men man kan önska följande
förbättringar. Vid återgivande av våningsplanerna bör
följdriktigt bottenvåningen alltid sättas längst ned på sidan och
den översta våningen högst upp. Man bör även komma
ihåg att vid ritningarnas förminskning följer texten med
och kan bli oläslig utan förstoringsglas. Inför man
bokstavsbeteckningar på ritningen bör en förklarande tabell
sättas bredvid. R S
Simrishamn, bebyggelsens och stadsplanens historia, av
Erik Andrén, Nordiska Museets handl. 16. Fritzes,
Stockholm 1942. 96 s„ 73 fig. 7,50 kr.
Förf. och museets första bok om svensk stadsbebyggelse
gällde Västervik, och här skildras en av de trivsammaste
skapelserna i landskapet med den högst stående
byggnadskulturen i vårt land. Att just Simrishamn utvalts beror
på att det är få svenska städer, där den medeltida stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
