Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1944 - Jämförande olycksfallsstatistik, av C Hjalmar Halldin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
TEKNISK TIDSKRIFT
kategorierna "i arbetet" och "på väg till eller från
arbetet". För att förenkla statistiken och göra den
fullt överskådlig är det lika bra att endast uppta
svårighetsgraden genom sjukdom samt för varje
företag uppge totala invaliditetsprocenten och
antalet dödsfall. En annan orsak till att denna
metod är lämpligare, är att de först fastställda
invaliditetsprocenten ofta bli ändrade och
fastställas definitivt först flera år efter
olyckshändelsen.
Det är emellertid intressant att för en hel grupp
av företag följa variationerna för invaliditets- och
dödsfallen. Man kan därför för hela gruppen
uträkna svårighetsgraden för sjukdom, invaliditet
och död.
Kostnaderna för olycksfallen uppdelas i
sjukpenning och kapitalvärden för invaliditet och
dödsfall samt proteser. I händelse av vård på
sjukhus kan enligt Olycksfallsförsäkringslagens
10 § en viss del av kostnaderna avdras från
sjukpenningen. Vid självrisk för läkarvård kan
naturligtvis ett sådant avdrag inte göras av
försäkrings-inrättningen, därför att räkningarna betalas av
försäkringstagaren och aldrig insändas till
försäkringsinrättningen. Enligt en del avtal ha
arbetarna dessutom fri sjukhusvård, så att något
avdrag inte sker. Det är därför konsekvent att
alltid räkna med den verkliga sjukpenningen även
för företag med försäkring för läkarvård.
Kapitalvärdena för invaliditet, dödsfall och proteser böra
behandlas på samma sätt som uppgivits ovan.
För läkarvårdskostnaderna stå som förut nämnts
en del företag självrisk. En statistik skulle
därför bli ofullständig om endast företag med
försäkring skulle upptas. Den skulle också bli
missvisande om man upptoge endast de kostnader för
dylika företag, vilka utbetalas av
försäkringsinrättningarna och de kostnader, som företagen
med självrisk själva uppge. Orsaken är, att
försäkrade företag ha andra utgifter såsom
förbands-material, kostnader för utbildning av samariter
och deras arbetstid för behandlingar. I många fall
finns egen sjukstuga med avlönad läkare och
sjukvårdare.
Kostnaden vid två större verkstäder utgjorde
t.ex. 3,39 resp. 6,71 kr. per årsarbetare, som
utbetalades av försäkringsinrättningen. Den verkliga
kostnaden var i förra fallet betydligt högre,
därför att en förstklassig sjukstuga inrättats och
bolaget hade anställt läkare och sjukvårdare. Å
andra sidan hade denna sjukvård, kombinerad
med utmärkt skyddsarbete medverkat till
minskning av olycksfallen. Vill man få fram en fullt
jämförbar statistik, bör man ta med alla
kostnader för läkarvården, alltså även sådana som inte
betalas av försäkringsinrättningarna.
Kostnaden för olycksfallen och läkarvården
beräknas av försäkringsinrättningarna per 1 000 kr.
avlöningssumma. Denna beräkning ligger till
grund för premiesättningarna. Ur propagandasyn-
punkt är det emellertid lämpligare att räkna per
årsarbetare. Det kan invändas att enligt denna
beräkningsmetod siffrorna för de olika företagen
inte bli fullt jämförbara, beroende på att företagen
ligga i olika dyrortsområden. Detta torde
emellertid inte betyda så mycket. Den jämförande
statistiken skall dock uppsättas i de olika fabrikerna,
så att alla kan ta del av den. Det är lättare för
arbetarna att sätta sig in i saken, om man talar
om årsarbetare än om man uppger kostnaden per
1 000 kr. inkomst.
Många .verk föra nu olycksfallsstatistik med
fördelning på olika avdelningar och baserad på
antal årsarbetare, inträffade olycksfall och
sjukdagar samt eventuella kostnader. Statistiken
utarbetas i allmänhet för varje år men även i vissa
fall för varje månad, för att visa variationerna för
de olika avdelningarna. Den månatliga statistiken
tjänar i en del fall till att hålla arbetarna à jour
med förändringarna på den egna avdelningen vid
sådana företag, där man infört tävlingar mellan
avdelningarna. Vid en del företag upptas även
orsaken till olycksfallen, skadans beskaffenhet,
skadad kroppsdel m.m. i statistiken.
Denna interna statistik upptar alla anmälda
fall, således också olycksfall utan ersättning och
olycksfall på väg till eller från arbetet, men dessa
olycksfall kunna lätt uttas från
primärmaterialet. För att kunna uppställa en jämförande
statistik måste varje företag uppge antalet
årsarbetare, antalet olycksfall i arbetet och på väg till
eller från arbetet med avdrag för olycksfall utan
ersättning. Vidare måste uppges motsvarande
antal förlorade arbetsdagar, sjukpenning,
läkarvårdskostnad, summan invaliditetsprocent och
antal dödsfall med motsvarande kapitalvärden.
Naturligtvis kunna de olika företagen även lämna
relativa tal, men de absoluta talen äro
nödvändiga för uträkning av medeltalen för hela
gruppen av företag, som önska vara med i en
jämförande statistik.
Arbetet bör utföras vid någon central
organisation, till vilken företagen äro anslutna.
Statistiken skall naturligtvis vara fullt konfidentiell,
därför att en del företag med all säkerhet inte önska
sina olycksfallsförhållanden diskuterade.
Genom en jämförande statistik få de olika
företagen ett begrepp om förhållandena hos andra
likartade företag. De stora variationer, som
bevisligen existera mellan företag inom samma
bransch, måste hos de sämre ställda väcka
eftertanken att möjlighet till förbättring finnes. Då
man talar om olycksfall, får man inte glömma att
kostnaden härför är en del av
tillverkningskostnaden och direkt beroende av fabrikens tillfälliga
belastning. Amerikanarna säga också, att en
dollar sparad genom minskning av olycksfallen är
lika bra som en dollars vinst på försäljningen —
och på samma gång har man utfört en social
gärning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
