Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1944 - Ingenjörerna och försvaret, av Stig Berggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
TEKNISK TIDSKRIFT
skapandet av en särskild arméingenjörkår, i
vilken även nuvarande tygingenjörer skulle ingå.
Vid diskussion om dessa alternativ har
jämförelse gjorts med marinen och flyget, varvid
Mariningenjörkåren med sin särskilda
personal-kårchef motsvarar det senare alternativet, medan
flygingenjörernas ställning närmast
överensstämmer med det förra.
För ledningen av ingenjörernas verksamhet i
materielvårdshänseende skulle tillsvidare såsom
hittills Tygdepartementet svara.
Utredningar rörande arméns ingenjörpersonal
I fråga om uppgifterna för ingenjörerna har man
kommit in på spörsmålet om ersättande av
officerare med ingenjörer inom den centrala
förvaltningen. Detta har ansetts principiellt möjligt,
även om ombyten av personal icke borde ske
under nuvarande forcerade arbetsläge. Riksdagens
beslut rörande förvaltningsorganisationen upptar
också alternativt möjligheter att besätta vissa
poster med militär eller civil personal. Under alla
förhållanden har det ansetts självfallet, att
placering av ingenjörer inom den militära
organisationen förutsätter, att de besitta erforderliga
militära kunskaper. Detta kräver en ganska
omfattande utbildning, motsvarande den, som bibringas
flertalet marin- och flygingenjörer.
I 1941 års försvarsutredning föreslogs
inrättande av en särskild civilmilitär arméingenjörkår,
lydande under generalfälttygmästaren. Såsom
motiv framhölls, att ett permanent behov av
ingenjörer inoin olika specialfack tillhörande
tygtjänsten kommer att göra sig gällande vid såväl
tygdepartementet som vid vissa staber och
truppförband. Behovet hänför sig främst till
motormate-rielen, luftvärnets instrument, signalmaterielen
och verkstadstjänsten. Arméingenjörkåren
före-► slås erhålla en arméöveringenjör som chef och i
övrigt i fred utgöras av följande personal:
Verkstads- Luftvärns- Motor- Signal-
Specialingenjör
ingenjör ingenjör ingenjör ingenjör
Tygdepartementet 2 3 3 4 9
Sju
militärbefäls-
staber ... — — 7 — —
I 1 och 17 — — 2 — —
P1-P4 .. — — 4 — —
A 6 och A 9 — — 2 — —
Sju
[-luftvärnsförband-]
{+luftvärns-
förband+} .. — 7 — — — [-Signalförband-]
{+Signal-
förband+} .. — — — 4 —
Tygstationer 3 — — 1 — [-Tygförvalt-nings–]
{+Tygförvalt-
nings-+}
skolan ... 1 — — — —
6 10 18 9 9
Rekryteringen föreslås äga rum enligt samma
grunder, som gälla för de hittillsvarande
tygingenjörerna, varvid dock för motoringenjörer fordran
på högskoleutbildning i vissa fall torde kunna
eftersättas. Det förutsättes, att vederbörande före
ordinarie anställning genomgår viss utbildning
avseende orientering i militära frågor. Kåren
avses i huvudsak komma att rekryteras med
fält-tygtekniker, som utbildats till värnpliktiga
arméingenjörer och därefter vinna anställning på stat.
En rekryteringsväg i likhet med
mariningenjör-kårens, dvs. via arméingenjörsaspiranter, anses
mindre lämplig för arméns vidkommande. De
specialfack, vilka arméns ingenjörer skola
behärska, äro nämligen av den art, att
vederbörande före anställning som arméingenjör under ett
antal år bör förskaffat sig utbildning och
erfarenhet inom närliggande civilt
verksamhetsområde.
De myndigheter, som avgivit yttranden över
försvarsutredningens betänkande, ha samtliga
vitsordat behovet av ingenjörpersonal inom
armén. Delade meningar ha visserligen förelegat
om antalet ingenjörer och deras arbetsuppgifter,
men i fråga om principen att inrätta en
arméingenjörkår ha inga invändningar rests. Det har
ifrågasatts att ställa hela försvarsväsendets
ingenjörpersonal under enhetlig ledning samt att
utöka den statsanställda personalen med en reserv
för att tillgodose det ökade behovet under krig.
Den särskilda beredning, som tillsattes för att
sammanställa yttrandena över
försvarsutredningens betänkande, har ävenledes vitsordat behovet
av en för sina uppgifter väl lämpad organisation
för handläggning av frågor rörande
materiel-vården och därmed sammanhängande ärenden.
På grund av de meningsskiljaktigheter, som
framkommit bl.a. rörande ingenjörpersonalens
rekrytering, utbildning ocli löneställning, föreslogs
emellertid, att frågan om den ingenjörtekniska
organisationen inom försvarsväsendet skulle ånyo
utredas. Som ytterligare skäl härför framhölls,
att behovet av ingenjörpersonal påverkades av
resultatet av den då pågående utredningen om den
centrala förvaltningens organisation. Vid denna
förnyade utredning borde även övervägas,
huruvida — som föreslagits — högskoleutbildning
skulle krävas av den personal, vars uppgifter voro
knutna till den dagliga verksamheten vid
truppförbanden, t.ex. motormaterielens skötsel och
vård. Vidare borde särskilt undersökas
förutsättningarna för att erhålla väl kvalificerad personal
för den omfattande frontreparationstjänsten.
Chefen för försvarsdepartementet har i
propositionen till 1942 års riksdag om den fortsatta
utbyggnaden och organisationen av landets
försvarskrafter uttalat, att han obetingat ansluter
sig till uppfattningen, att teknikens män böra
beredas ökat utrymme och inflytande inom
försvarsorganisationen. Detta borde sannolikt icke endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
