Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Bojners varmluftapparat, av G Bojner - Luftförvärmningens ekonomiska betydelse, av Lage Malm - Värmebehandling av järn och stål, av S Ld - Handbuch der Metallbeizerei, bd II, av B Steffenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-178
TEKNISK TIDSKRIFT
ligt ökade värmeöverföringen. Flera för olika kapaciteter
äro i drift för avgaser. Den största är för uppvärmning
av ca 31 000 Nm3/h luft till 150°. G Bojner
Luftförvärmningens ekonomiska betydelse
Vid bedömning av luftförvärmningens betydelse för svensk
bränsleförsörjning kan det lia sitt intresse att söka bilda
sig en uppfattning om vad som genom
avgasvärmeåter-vinning går att återvinna i form av bränsle. Uppgifter
härom finnas mycket sparsamt i litteraturen. Av en nyligen
företagen preliminär uppskattning rörande järnbrukens
ugnar, masugnarnas varmapparater borträknade, framgår,
att man sannolikt här skulle kunna återvinna ca 200 000
t/år stenkol. Ser man på hela landets förbrukning av
industribränsle, och man skulle våga sig på en grov försiktig
uppskattning, så är det sannolikt, att man genom att
installera effektiva, ekonomiskt bärande
värmeåtervinnings-aggregat, såväl luftförvärmare som ekonomisers och
avgasångpannor, skulle komma till en siffra, som ligger i
närheten av 0,5 Mt/år stenkol. Medräknar man även det
bränsle, som användes för lokaluppvärmning inom större
bostadsfastigheter, så stiger detta belopp sannolikt över
0,7 Mt/år stenkol, vari även inräknats koks och vedbränsle
omräknat i ekvivalenta mängder stenkol. Låge Malm
Värmebehandling av järn och stål, av A Hultgren,
A B selén och E öhman, Svenska Metallografförbundets
Förlag, 1943. 226 s., 16 pl. 12 kr.
Den förnämliga serie av handböcker för den teoretiskt
och praktiskt arbetande metallurgen, som Svenska
Metallografförbundet inledde med Etsningshandboken och
senare fortsatte med Hårdhetshandboken, har med det
nya arbetet berikats och kompletterats på ett sätt, som
fyller mycket höga anspråk, och en gratulation härtill är
på sin plats.
Arbetets första avsnitt av A Hultgren behandlar ganska
ingående, efter en allmän metallografisk orientering,
kolstålens metallografi och värmebehandling ur principiella
synpunkter, likaledes de legerade stålens, varvid de olika
legeringsämnenas samt förekommande föroreningars
inverkan utförligt angivits. Framställningen är flytande och
pregnant saint mycket överskådlig. Tabellen över valda
exempel på olika konstruktions- och andra stål, deras
sammansättning och värmebehandling, underlättar
materialvalet i en del tveksamma fall. Särskild vikt har fästs
vid ytbeskaffenhetens inverkan på värmebehandlingens
resultat, speciellt vid härdning, och uppkomsten av olika
ytbeläggningar och deras inverkan vid värmebehandlingen
behandlas instruktivt. Ytavkolningen ägnas särskild
uppmärksamhet. Aducering av gjutjärn behandlas i korthet.
Andra avsnittet av A B Selén är en verklig fullträff! Det
inledes med en trevlig redogörelse för ugnskonstruktioner
av olika, förekommande typer såväl som
virvelströmsupp-hettning och flamhärdning. De gasformiga och flytande
medier, som omge stålen vid upphettningen enligt olika
metoder, behandlas ingående, varpå följer en för den
praktiske härdaren verkligt instruktiv serie exempel på
uppvärmning av ömtåliga verktyg o.d. Upphettnings- och
hålltider för härdgodset må särskilt framhållas; möjligen
borde genomvärmningstidens beroende av dimensioner
och stålsammansättning ha mer ingående belysts.
Kylningsmetoderna vid härdning ha stor betydelse för
resultatet av härdningen, och det torde icke förut ha på
svenska lämnats i tryck någon så ingående redogörelse
härför som nu. Likaså förtjänar framhållas den mycket
instruktiva behandlingen av formförändringar på grund
av värmebehandlingen och fel, begångna därvid, samt
metoderna att korrigera resultatet.
Rec. har icke heller tidigare sett en så god framställning
över materialkontroll genom gnistprovning med hjälp av
slipskiva; denna detalj är ett fynd för den praktiskt
anlagde lagermannen med rikhaltig stålsortering; icke heller
torde detta gebit behärskas av någon annan än
författaren med sådant erkänt mästerskap!
Det tredje och sista avsnittet av handboken av E öhman
är en kortfattad redogörelse för olika termoelement och
pyrometriska metoder och -anordningar jämte
kompensations- och kontrollmetoder. Här hade nog tabeller över
olika materials och materialtillstånds specifika
strålningsförhållanden varit önskvärda.
I sin helhet utgör arbetet och de däri medtagna
planscherna ett .värdefullt tillskott till vår praktiska
handbokslitteratur, som man icke gärna vill vara utan! S Ld
Handbuch der Metalibeizerei, Band II: Eisenwerkstoffe,
av Otto Vogel. Verlag Chemie, Berlin 1943, 540 s.,
420 fig. 48 RM.
Då man får denna bok i sin hand och ser huru många
specialfrågor, soin där behandlats av industriella och
vetenskapliga fackmän jorden runt, förvånar man sig att ej
förrän nu ett sammanfattande arbete av denna höga
kvalitet kommit till stånd inom detta viktiga område.
Andra bandet av verket föreligger nu, trots att den
under sin tillblivelse varit med om att tillsammans med
sina huvudförfattare ha blivit utbombad i Düsseldorf så
sent som i augusti 1942. Detta band är resultatet av ett
flertal författares arbete. Som huvudförfattare står Otto
Vogel och vid sin sida har han haft sin dotter Hermine
Vogel, som även fungerat som redaktionssekreterare.
Dr Otto Vogel har blivit världsbekant genom sin
uppfinning av sparbetningen, vilken patenterades redan 1918.
Genom att helt ägna sig åt allt, som hör ihop med
betning, och även samla, vad andra utfört på området, har
det lyckats honom att åstadkomma den första
fullständigast möjliga sammanfattningen. Då specialister
behandlat de flesta områdena ha även de sista rönen förelagts
läsekretsen.
Bubrikerna på de kapitel, som skrivits av andra
författare, ge en bild av fullständigheten och äro t.ex.
material-och syratransport vid järnbetning, betningsmaskiner,
teoretiska grunderna för betningen, betsyrorna, provning av
betnings- och neutralisationsbaden, betbadsregenereringen,
avloppsvattenfrågan, yrkeshygien, betning av olika
specialartiklar såsom tråd, band, plåt, rör, smidesgods,
gjutgods, specialstål m.m. samt elektrolytisk betning och
blankglödgning, vilket förfarande delvis tillkommit för
att betningen skulle kunna undgås.
Slutligen kommer en avdelning av boken, som i olika
kapitel av skilda författare behandlar rostborttagning på
kemisk väg, blankbetning och vitbetning, betning för att
öka spikars fästförmåga, skärpning av filar, etsning av
järn och stål (dock ej för metallografiskt ändamål),
framställning av metallmoaré, rengöring av fornfynd och
museiföremål, avlägsnande av pannsten på kemisk väg
samt slutligen ett kapitel om leverantörer av apparater
och kemikalier. Med detta’sista kapitel som nödvändigt
komplement blir boken för praktikern det länge
efterlängtade uppslagsverket på alla med betningen
sammanhängande frågor.
Då boken dessutom är försedd med en mångfald väl
valda illustrationer, som bättre än ord förklarar mer eller
mindre invecklade processer, blir den mycket lättläst.
Litteraturförteckningar och register äro dessutom mycket
fullständiga och översiktliga. Speciellt hälsar man med
tillfredsställelse, att litteraturanvisningarna försetts med
tydliga sorteringsrubriker för de olika specialfrågorna, varför
man snabbt kan hitta i den mycket rikhaltiga
speciallitteraturen.
Som allmänt omdöme torde man kunna säga, att
författaren väl löst sin uppgift, att skaffa fram en god
översikt av vad som hittills hänt på järnbetningens vidsträckta
område. B Steffenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
