Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1944 - Startproblemet vintertid, av L Cassler och H Pontin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 februari 19 A A
191
Startproblemet vintertid
Kapten L Cassler, LSTF, och civilingeniör H Pontin, Stockholm
Svårigheterna att starta en högkomprimerad
gengasmotor, som blivit nedkyld, har givit
anvisning till lösning av startproblemet vintertid,
som torde få betydelse även när flytande
motorbränslen åter föras fritt i marknaden. Starten
av den under den kallare årstiden mer eller
mindre nedkylda motorn med ökat motstånd på
grund av kompressionsökningen och de i
samband med gengasdriften hårt ansträngda
batterierna har därför blivit ett problem. Dessbättre
ha flera lösningar framkommit, vilka äro
betydelsefulla inte bara ur startsynpunkt utan även
för minskande av motorslitaget. Möjligheterna
att ständigt kunna bibehålla motorn vid nära
normal arbetstemperatur komma nämligen
sannolikt att även inverka gynnsamt på
motor-slitningen tack vare minskad korrosion och
förbättrad smörjning, då inga "kallstarter" behöva
förekomma.
På gengasbilen, där man ju medför en
värmekälla, utnyttjades först gengasen för direkt
förbränning i en särskild gasbrännare, varefter
förbränningsgaserna tillfördes undre vevhushalvan,
som omgivits med en extra kåpa. På lastbilar,
där utrymme finnes, monterades gasbrännaren
direkt på bilen, under det att vid personbilar en
fristående gasbrännare anslöts till uttaget från
fläkten och intaget till vevhushalvan (fig. 1). På
gengasbilar med vattenkylt munstycke (med
anslutning till motorns kylsystem) kunde
gasgeneratorn direkt utnyttjas som värmekälla, varvid
om gasgeneratorn ställdes på självdrag, sådan
termosifonverkan erhölls, att motorns temperatur
kunde bibehållas, om den isolerades väl. Denna
Gengas Luft
Fig. i. Gasbrännare, system Svedlund, monterad på lastbil.
DK 621.4—57 "324"
möjlighet resulterade sedermera i den av
ingenjör Helmer Pettersson konstruerade och år 1940
i marknaden förda kolkaminen. Denna utgöres
av en ca 1/2 m hög behållare med inbyggd
rörslinga, som anslutes till motorns kylsystem (fig.
2). I stället för rörspiral får vattnet på vissa
konstruktioner passera genom en mantel, varvid den
värmeupptagande ytan förstorats med flänsar.
För att undvika medförandet av träkol för
mo-torvärmare vid fördon för flytande bränsle ha
även spriteldade kaminer konstruerats. Det är
härvid de välkända Punker- och
Primusbrännar-na (fig. 3 och 4), som kommit till användning.
Möjligheterna att uppvärma en given
vattenmängd, som nedkylts till minusgrader, med en
spriteldad motorvärmare framgå av diagrammet
i fig. 5. Motorvärmaren har härvid anslutits till
en dunk, innehållande 28 1
etylenglykol-vatten-blandning. Provet utfördes vid en konstant ytter
-temperatur (i fryshus) av — 15°C. Såsom
diagrammet visar har temperaturen (uppmätt med
termometer i behållarens övre del) redan efter
en halv timme stigit till + 40°C. Efter 2 h är
temperaturen + 80°C eller lika med normal
arbetstemperatur hos motorns kylvatten.
Bränsleförbrukningen var under provet ca 200 g/h.
Motsvarande prov har även utförts vid en
yttertem-peratur av —44°G (vattnet nedkylt under 13 h
före provets början). Diagrammet, fig. 6, visar,
att temperaturen efter en timme stigit till + 35°C.
Provet visar, att det även under de svåraste
vinterförhållanden är möjligt att med en
sprit-eldad motorvärmare uppvärma motorns
kylvatten till temperaturer, så att start av motorn är
Kylare
Fig. 2. Kolkamin, ansluten till motorns kylsystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
