Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1944 - Frågor och svar om Nedre Norrmalm, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
213
Frågor och svar om Nedre Norrmalm
Frågan om Nedre Norrmalm, vad gäller den
egentligen?
Den gäller helt enkelt att åstadkomma en god
stadsplan för den del av Stockholm, som
begränsas av Norrström i söder, Klara sjö i väster,
Kungsgatan i norr och
Norrlandsgatan—Kungsträdgårdsgatan i öster. Genom sitt centrala läge
intar området en nyckelposition i staden, och
därför gäller det inte bara att göra en stadsplan,
som i sig själv är god, utan den måste så bra som
möjligt inlemma trakten i staden som helhet.
Vad är det då för fel på Nedre Norrmalm, som
det nu ter sig?
Till att börja med är gatorna i hög grad
otillfredsställande både för den lokala och för den
genomgående trafiken. Man har blivit tvungen att
enkelrikta de flesta gatorna och införa
parkeringsförbud på många platser.
I väntan på reglering har det legat
byggnadsförbud över området i långa tider, och man har
därför inte vågat sig på några nybyggnader. Den
bebyggelse som nu finns är osund och trång, och
stadsdelen har blivit försummad i stället för att
vara ett vitalt cityområde, som dess läge skulle
inbjuda till. Butiker och kontor har flyttat till
periferin. Längs Drottninggatan, Kungsgatan och
Birger Jarlsgatan har i stället uppstått ett
citybälte, som alltmera breder ut sig.
Det har nu gått så långt, att en reglering måste
ske omedelbart, om stadsdelen någon gång skall
kunna inordnas i staden på ett naturligt sätt.
Varför har då inte Nedre Norrmalm undan för
undan blivit omdanat, som det annars brukar ske
med centrala stadsdelar?
Det får man nog skylla på de topografiska
förutsättningarna. Det är nämligen så, att när
Stockholms äldsta stadsdel, Gamla Stån, inte längre
räckte till för att härbärgera befolkningen, svällde
bebyggelsen ut över de norra och södra
malmar-na. I norr stötte den genast på den höga
Brunke-bergsåsen, som sträckte sig ända ned till Gustav
Adolfs torg. Den höjde sig då ungefär 20 m över
Brunkebergstorgs nuvarande nivå och delade upp
bebyggelsen i två halvor, som vardera fick sitt
eget gatusystem.
Efter genomgripande regleringar i början av
1600-talet kom Drottninggatan till som
huvud-trafikled för den västra delen, och
Regeringsgatan som huvudgata för den östra. Tvärgatorna
DK 711.4(487.1)
sträckte sig upp mot åsens sidor och det dröjde
en bra bit in på 1800-talet innan åsen blev sänkt
till sin nuvarande nivå, så att de båda
gatusyste-men kunde knytas ihop över åsen. Längs åsens
krön löpte, som namnet anger,
Malmskillnadsgatan, som jämte det triangelformade
Brunkebergstorg blev den sammanfogande länken
mellan det östra och det västra gatusystemet. Det är
en naturlig utveckling, som man bör hålla i
minnet, när det gäller Nedre-Norrmalmsfrågorna.
Men har det inte varit en gammal historisk tanke
att dra en monumentalgata ned till Gustav Adolfs
torg med slottet som bakgrund?
Man har sagt, att det var Gustav III, som
på detta sätt ville förena slottet med Haga, men
han är alldeles oskyldig. Det har bevisats att han
aldrig hade med Sveavägen att göra.
Däremot hade Jean de la Vallée på 1600-talets
mitt kommit på tanken att låta gamla slottets
kärntorn, Tre Kronor, bilda fond till en bred
paradgata, som han hade tänkt sig skulle gå fram
till det dåvarande slottet Jakobsdal. Men man
baxnade väl inför uppgiften att skyffla bort
Brunkebergsåsen, och därför stannade de la
Vallées plan på papperet.
När sedan Nicodemus Tessin d.y. byggde det
nya slottet efter det gamlas brand såg han helt
bort från tanken på en paradgata. Den passade
inte det nya slottets breda, horisontala fasad. I
stället hade han tänkt sig en monumentalkyrka,
som skulle som en pendang till slottet förläggas
på Norrmalm strax norr om ett utvidgat Gustav
Adolfs torg.
Det är ju också så, att om man tänker sig stå
en bit upp på "monumentalgatan" och ser ned
mot slottet, kommer endast det mellersta partiet
att bli synligt vid gatans mynning. Det kommer
att verka som om slottet låg alldeles framme vid
Gustav Adolfs torg, medan man i själva verket
vill ha fram den rymd, som strömmens
mellanliggande parti ger. En annan sak, som man i
första hand kanske inte tänker på, är att
Sveavägen snart stiger upp till en icke obetydlig höjd
över Gustav Adolfs torg. Det intryck av
monumentalitet och borg, som Lejonbacken med
avsatser och terrasser är avsedd att ge slottet, går
då alldeles förlorad.
På 1800-talets mitt togs emellertid tanken på en
paradgata åter upp, denna gång av justitierådet
Albert Lindhagen i hans generalplanförslag 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
