Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1944 - Frågor och svar om Nedre Norrmalm, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-214
TEKNISK TIDSKRIFT
Gatan skulle bli 68 m bred; den hade ett mera
västligt läge än vad Sveavägen nu har, och
skulle därigenom uppsluka bl.a. Adolf Fredriks
kyrka.
Mycket i Lindhagens stadsplan kom till stånd —
bl.a. Kungsgatan, Fleminggatan, Valhallavägen
och Narvavägen, men hans paradgata blev för
mycket. När Sveavägen så småningom blev av
kom den inte längre söderut än till
Kungsgatan, vars genombrott av Brunkebergsåsen blev
klart 1911.
Har det då aldrig varit på tal att fortsätta med
Sveavägen söderut?
Redan 1912 fastställdes en stadsplan, enligt
vilken man avsåg att låta Sveavägen fortsätta söder
om Kungsgatan, dock inte längre än till
Hamngatan—Klarabergsgatan, där den skulle bilda en
avslutande plats. Man ansåg det vara alltför
bryskt mot det befintliga gatusystemet att
fortsätta med Sveavägen till Gustav Adolfs torg.
Nu har tanken emellertid kommit upp igen, och
det är just det som har blivit kärnpunkten i de
nuvarande meningsskiljaktigheterna om Nedre
Norrmalm.
Stadsplanekontoret anser, att Sveavägen måste
dras ända ned till Gustav Adolfs torg för att man
skall få en radikal sanering av Nedre Norrmalm;
de andra förslagsställarna, främst professor Paul
Hedqvist, gatukontoret och arkitekt Tage William-
Olsson, anser att Sveavägen bör stanna vid
Hamngatan—Klarabergsgatan, och att stadsdelen
söder därom bör saneras huvudsakligen genom
vidgningar av det nuvarande gatusystemet.
Vilket förslag är bäst då?
Det är just det som tvisten gäller, och skall vi
bilda oss en uppfattning om saken, måste vi börja
från början och se ett slag på de trafiktekniska
förutsättningarna.
Åren närmast före kriget gjorde man
omfattande räkningar för att få fram storleken och
fördelningen av trafiken på olika gator inom Nedre
Norrmalm. Undersökningarna visar att den
östvästliga trafiken går fram dels i områdets norra
gräns genom Kungsgatan, dels i dess södra över
Gustav Adolfs torg och Tegelbacken. Den
förstnämnda leden är acceptabel, den sistnämnda, som
vi alla vet, synnerligen otillfredsställande. Detta
gäller i första hand Gustav Adolfs torg och
alldeles särskilt Fredsgatans och Regeringsgatans
mynningar där.
Tegelbacken talar vi inte om. Den är nu helt
enkelt ryslig. Sedan det regleringsförslag som
stadsfullmäktige godkände för två år sedan blir
genomfört kommer dock Tegelbacken att bli
betydligt bättre ur trafiksynpunkt. Man anser också
att Tegelbackens lösning kan kopplas av från
Nedre-Norrmalmsfrågorna.
För övrigt är behovet att förbättra den öst-
Fig. 1. Biltrafikens
approximativa fördelning på olika
gator inom Nedre Norrmalm
vid biltrafikräkningen den
16 maj 1939. Biltrafiken
har uppdelats på lokaltrafik
(streckad) och direkt
genomgång st räf ik (helsvart).
Såsom direkt
genomgångs-trafik har antagits bilresor
med intill 10 minuters
genomresetid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
