Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1944 - Frågor och svar om Nedre Norrmalm, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
215
västliga leden inte så stort för
genomgångstrafikens del, utan frågan gäller huvudsakligen
lokaltrafiken. Man måste då räkna med, att sedan
Sveavägen har dragits fram till Hamngatan—
Klarabergsgatan och tunnelbanan öppnats där,
kommer man i Hamngatan—Klarabergsgatan att
få en gångtrafik, som blir minst lika stor som
den som för närvarande råder på Kungsgatan.
Trafikräkningarna visar också, att det finns ett
mycket stort behov att tillgodose den västsydliga
genomgångstrafiken mellan Kungsholmen och
Södermalm och den östsydliga mellan
Strandvägen och Södermalm; det är i första hand för att
klara den sistnämnda som en direkt
förbindelseled mellan Nybroplan och Skeppsbron, alltså
Bla-sieholmsleden, är ofrånkomlig. Den saken
kommer också att ordnas, antingen det nu blir bro
eller tunnel.
Går vi till sist till den nordsydliga trafikleden
gäller huvudfrågan liksom för östvästleden den
lokala trafiken. Trafikundersökningarna visar, att
den övervägande gångtrafiken, liksom biltrafiken,
som söker sig till Nedre Norrmalm, kommer
norrifrån. Därför är man också överens om, att
Sveavägen måste dras fram till stadsdelens centrum,
nämligen till Klarabergsgatan—Hamngatan.
Från söder däremot är i varje fall gångtrafiken
stadd i oavbruten minskning, vilket naturligtvis
dels beror på cykeltrafikens utveckling, dels även
på att folk ogärna går från Söder till Norr, utan
tar spårvagnen. Denna utveckling kommer
säkerligen att ytterligare accentueras, sedan
tunnelbanan kommit till stånd, och naturligtvis även i
den mån som citybildningen på Söder fortsätter,
så att denna stadsdel blir sig själv nog.
För den nordsydliga genomgångstrafikens del
är det ju så att Drottninggatan,
Malmskillnadsgatan, Malmtorgsgatan. Regeringsgatan och
Norrlandsgatan inte lämpar sig för en starkare
kör-trafik, utan genomgångstrafiken har
huvudsakligen sökt sig till områdets periferi, alltså till
Vasagatan och Birger Jarlsgatan. Emellertid
förlorar sig Vasagatsleden i den nuvarande
Tegelbacken och de smala gatorna på Gamla Stans
västsida, och på samma sätt avtynar Birger
Jarls-gatsleden söderut i mindre trafikstarka gator:
Arsenalsgatan—Gustav Adolfs torg.
Just ur den synpunkten vore det väl bra att
dra fram Sveavägen till Gustav Adolfs torg?
Det är just vad stadsplanekontoret anser, och i
dess förslag dras därför Sveavägen från
Kungsgatan i rak fortsättning ned till Gustav Adolfs
torg, där den hamnar i östra hörnet av torget vid
Operan. Korsningen med Hamngatan och
Klarabergsgatan är utbildad till en stor, avlång plats —
Sveaplatsen — som är förlagd i nordsydlig
riktning.
Mellan Kungsgatan och Sveaplatsen har
Sveavägen en bredd av 42 m och fortsätter med
samma bredd omedelbart söder om Sveaplatsen, men
sedan smalnar gatan successivt ned till 24 m vid
Gustav Adolfs torg.
Sveavägen skär på så sätt snett igenom
gatu-systemet öster om Brunkebergstorg, tvärs över
södra delen av Malmskillnadsgatan samt hela
Fig. 2. Stadsplanekontorets
förslag till stadsplan för Nedre
Norrmalm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
