Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1944 - Forskningsverksamheten inom försvarsväsendet, av r - Industrins bostadsfråga, av r - Insänt: Produktion och distribution, av B Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-224
TEKNISK TIDSKRIFT
lämplig, liksom att sörja för erforderlig kontakt med
forskningsanstalten, i den mån sådan icke är tillräckligt
tillgodosedd genom forskningsrådets militära medlemmar.
Om arten av det arbete, som skall bedrivas inom
forskningsanstalten, anser föreningen, att det icke nog starkt
kan framhållas, att det vid en militär forskningsanstalt
måste bli fråga om teknisk forskning av kemisk och
fysikalisk art, avsedd att på grundval av fysikens och kemins
metoder skapa nya tekniska verkningar eller nya
apparater. Denna forskning är sålunda till sin karaktär fullt
analog med den som bedrives på industriernas
utvecklingslaboratorier, som just arbeta med detta mål. Något
studium av fysik eller kemi i akademisk mening torde
däremot knappast kunna räknas till anstaltens uppgifter.
Det är av vikt, att denna anstaltens uppgift att bedriva
teknisk forskning hålles i minnet vid besättande av
befattningar inom anstalten, då annars ödesdigra misstag
vid placeringen av personalen lätt kunna begås.
Frågan om lokalbehov, utrustning och personal m.m. låter
sig svårligen bedömas med ledning av utredningen. Det
förefaller dock föreningen som om
laboratorieutrustningen i vissa fall skulle ha tilltagits alltför omfångsrik. I
avseende på anställandet av personal anser föreningen
att en viss försiktighet till en början bör iakttas, så att
f.n. endast en ram beslutes, inom vilken anstalten
förutses skola växa, men denna ram bör fyllas så småningom
och med hänsyn till de arbetsuppgifter, som befinnas böra
behandlas. Särskilt viktigt är att chefsposten snarast
möjligt besättes, så att chefen får tillfälle att skapa
organisationen omkring sig, sedan han har utstakat linjer för
arbetet.
Svenska Teknologföreningen tillstyrker
Forskningsnämndens förslag till anstalt för militärteknisk forskning med
de organisatoriska modifikationer, som här ha antytts, r
Industrins bostadsfråga. Enligt Industriens
Utredningsinstitut kan den totala bostadsbristen för industrianställda
uppskattas till 28 000 bostäder. Detta motsvarar ett
nybyggnadsbehov för en kostnad av minst 250 Mkr. I
verkligheten är ny- och ombyggnadsbehovet avsevärt större,
beroende på dels att många av de befintliga bostäderna ha
en mycket bristfällig teknisk utrustning, och dels på att
trångboddheten bland industriarbetarna är mycket stor.
På landsbygden bo 50 000 industriarbetarefamiljer om två
vuxna personer och ett eller flera barn i lägenheter om
högst ett rum och kök. Mycket har gjorts av
industriföretagen själva för att åstadkomma bättre förhållanden
på detta område, och mera skulle säkerligen göras, om
skattelagstiftningen icke hade varit så utformad, att den
hade verkat avhållande på företagens villighet. Bl.a. borde
företagen ha möjlighet att göra ur skattesynpunkt
avdragsgilla avsättningar till investeringsfonder för
bostadsbyggnader. F.n. ligger det så till, att ett aktiebolag, som vill
göra en avskrivning på 1 000 kr., måste ta vinstmedel på
omkring 1 700 kr., i anspråk (SvD 24/12 1943). r
Insänt
Produktion och distribution
Civilingenjör Wærn-Bugges inlägg under ovanstående
rubrik ger uttryck åt en besvikelse, som delas av många inom
produktionen verksamma över att distributionspartnern ej
hållit takten i rationaliseringsgaloppen. Det finns mycket
att säga härom, men jag skall i detta sammanhang
begränsa mig till att påpeka det rätt intressanta faktum, att
distributionens eftersläpning i rationaliseringen kan med
en viss matematisk noggrannhet avläsas ur den yrkes-
gruppering, som är ett led i våra vart tionde år
verkställda allmänna folkräkningar.
Där sammanföras å ena sidan de, som äro sysselsatta
inom industri och hantverk, samt å andra sidan de, som
hämta sitt levebröd av handel och samfärdsel. Sistnämnda
näringsgrenar representera distributionssidan i den
behovstäckning, där industri och hantverk svara för
produktionen. De båda tvehövdade grupperna arbeta sålunda med
i stort sett samma volym av råvaror, halvfabrikat och
färdigprodukter. Under sådana förhållanden borde den
befolkning, som är sysselsatt inom handel och samfärdsel,
uppvisa parallellitet i utvecklingen med industri- och
hantverksbefolkningen. Folkräkningens siffror visa emellertid,
att detta är långt ifrån fallet.
Industri och hantverk gåvo 1940 arbete åt 2 112 000
personer, medan motsvarande siffra 1920, till vilket år den
moderna rationaliseringen brukar dateras, uppgick till
1 851 000. Detta motsvarar en ökning under 20 år med
14 %. Emellertid har samtidigt befolkningen i sin helhet
stigit med 8 %, varför industri- och
hantverksbefolkningens nettoökning blir 6 %.
Handel och samfärdsel gåvo å sin sida 1940 utkomst åt
1 027 000 personer mot ett antal 1920 av 758 000.
Tillväxten inom dessa näringsgrenar blir 35 % eller efter
korrigering med hänsyn till befolkningsökningen 27 %.
Distributionssidans personaltillväxt från 1920 till 1940
var sålunda 4V2 gånger så stor som ökningen av
produktionsbefolkningen. Ganska tydligt framgår det härav, att
den av industri och hantverk producerade varuvolymen
framkommit under en helt annan effektivitet än den, som
kännetecknat handelns och samfärdselns handhavande av
samma volym.
I det förda resonemanget finns en del felkällor, av vilka
några skola påpekas. Vad här kallats distributionssidan
sysslar ej blott med industrins och hantverkets produkter,
utan även med alster från t.ex. jordbruket och dess
binäringar samt med sådana importvaror, som utan
industriell bearbetning inom landet gå direkt till
konsumenterna. Härigenom bli slutsatserna ur de anförda siffrorna
till nackdel för köpenskap och kommunikationer. Å andra
sidan ingå i produktionssidans befolkning utom hantverk
även byggnadsverksamhet och andra näringsgrenar, som
ej tillhöra den industriella produktionen i trängre mening
och där rationaliseringen hittills gjort mindre framsteg
än i den egentliga industrin. Hade det därför varit möjligt
att renodla industribefolkningen, skulle dess utveckling
med säkerhet visat ett vid jämförelsen gynnsammare
förlopp än det ovan uträknade.
Man kan givetvis även till favör för handel och
samfärdsel peka på motorismens oerhörda framsteg under den
ifrågavarande 20-årsperioden, vilka måste ha medfört en
stark ansvällning av personalbeståndet inom
trafikväsendet. Ävenså är det påtagligt, att kraven på service från
konsumenternas sida ökats i en grad, som måste ha
verkat i samma riktning inom handeln.
Trots dessa felkällor torde dock huvudtesen i det förda
resonemanget stå sig, och det lider intet tvivel, att
handelns män själva äro medvetna om behovet av ökad
rationalisering inom sin näring. Som ett bland tecknen härpå
tyder jag det intresse, som från köpmannahåll visats min
här gjorda jämförelse, då den i slutet av förra året
publicerades i en del landsortstidningar.
Till sist är jag angelägen framhålla, att den använda
metoden för jämförelse mellan befolkningstillväxten inom
produktion och distribution ej är min egen uppfinning,
utan har använts av professor E Heckscher i Sveriges
Industriförbunds kvartsekelskrift 1935. Hans auktoritet
borgar för att metoden trots sina felkällor håller måttet ur
vetenskaplig synpunkt. B Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
