Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1944 - Monteringsfärdiga stenhus, av Hilding Brosenius och Arvid Bjerke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
225
Monteringsfärdiga stenhus
Civilingeniör Hilding Brosenius, LSTF, och arkitekt SAB Arvid Bjerke, Stockholm
Den moderna tekniken har på nästan alla
områden möjliggjort framställning av de flesta
nyttigheter som behövas i tillvaron med allt mindre
insats av mänskligt arbete och därigenom skapat
förutsättningar för en ständigt stegrad materiell
levnadsstandard för landets befolkning. De
produktionsgrenar, inom vilka hantverksmässigt
bedrivna tillverkningsmetoder fortfarande tillämpas,
ha därför med tiden blivit allt färre. Det är under
sådana omständigheter anmärkningsvärt, att en
av vårt lands mest betydande industrier,
byggnadsindustrin. alltjämt till större delen bedrives
under former, som knappast motivera dess
benämning av industri. Orsaken härtill är måhända,
dels att byggnadsverksamheten är platsbunden
och därför icke varit utsatt för den konkurrens
som drivit fram andra industrier till högsta
möjliga grad av teknisk och ekonomisk effektivitet,
dels att den viktigaste gruppen av byggnader,
nämligen stenhus, på grund av de ingående
delarnas tyngd och svårhanterlighet i större enheter
rest stora hinder i vägen för en på fabriksmässig
framställning baserad tillverkningsmetod. Försök
ha dock gjorts, såväl här som i utlandet, att lösa
problemet att tillverka även stenhus, eller rättare
sagt brandsäkra hus, fabriksmässigt.
HSB:s "system Bjerke—Brosenius":
tillkomst och huvudprinciper
Författarna hade var för sig och utan kännedom
om varandras arbeten båda tagit upp det
nyssnämnda problemet till behandling och från olika
utgångspunkter kommit fram till samma
huvudprincip för problemets lösning: på en lämplig
fabrik borde av lätt material tillverkas
byggnadselement, som voro bärare av så många
byggnadsdetaljer som möjligt, och i dessa skulle, sedan
elementen sammanmonterats på byggnadsplatsen,
armering anbringas och betong gjutas i. De tyngre
materialen skulle således direkt föras till
byggnadsplatsen. Vidare borde i synnerhet i vårt
trärika land trä utgöra huvudmaterialet för de lätta
konstruktionerna för att få ett spikbart och lätt
justerbart material.
Bjerke företog hösten 1934 en studieresa till
Amerika för att se hur långt man där kommit.
Där arbetade olika ingenjörer understödda av så
kapitalstarka företag som Bethlehem Steel och
General Electric m.fl. på frågans lösning. Materia-
DK 69.056/.057.58
let var i de flesta lall plåt — i andra fall försökte
man med gjutna block av betong eller
"mikropor" — ett synnerligen lätt, gjutbart material.
De då uppnådda resultaten föreföllo icke i något
fall särdeles lovande. Plåthusen, som ju med tiden
rosta, krävde en mycket stor noggrannhet i
tillpassningen, då de måste sammansättas med
skruvar. Den minsta justering eller ändring på platsen
vållade stora besvärligheter, och fästandet av
lister, foder o.d. liksom skarvarna mellan blocken
krävde krångliga anordningar. Man kunde
ingenstans slå en spik i väggen.
De gjutna betongblocken å andra sidan lämpa
sig icke som bärare av de olika byggnadsdetaljer
som borde inmonteras på fabriken, såsom fönster
och dörrar, elledningar m.m. Man uppnådde med
dessa block endast ett nytt sätt att bygga själva
råstommen — hela detaljarbetet måste
fortfarande hantverksmässigt utföras på byggnadsplatsen.
Transportkostnaderna blevo också för stora —
det tunga materialet måste först transporteras till
fabriken ocli sedan därifrån till byggnadsplatsen.
Allt detta ledde till att Bjerke kom till den
slutsatsen, att skulle man lyckas lösa problemet,
borde det ske efter den huvudprincip som ovan
inledningsvis angivits.
Brosenius hade däremot kommit in på problemet
efter att i samband med projekteringen av HSB:s
nya trähusfabrik i Landsbro (1936—1937) ha rätt
ingående studerat konstruktioner och
fabrikationsmetoder för de monteringsfärdiga trähusen.
Karakteristiskt för denna tillverkning är, att de
flesta tidsödande arbetsoperationer på en
byggnads olika delar äga rum i en fabrik, där en rad
specialmaskiner utför arbeten, som skulle kräva
mångdubbla tiden, om de gjordes för hand.
Ehuru en del av den genom maskinellt arbete
erhållna vinsten förbrukas av ökade
transportkostnader för de fabrikstillverkade
byggnadsdelarna ävensom av omkostnader för fabriker,
maskiner, försäljnings- och
administrationsorganisation, så gäller dock för detta produktionsområde
liksom för andra, att den industriella
tillverkningsmetoden minskar totala arbetsmängden
ganska väsentligt. Det var därför frestande att
söka finna en lösning, som möjliggjorde att med
utgångspunkt från trähusfabrikationen även
bygga bostadshus av stenmaterial med
tillämpning av industriella metoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
