Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1944 - Det enskilda företaget och dess sociala ansvar I - Arbetarens syn på problemet, av Valter Åman - Arbetskraftsurvalet, av Ejnar Neymark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-244
TEKNISK TIDSKRIFT
hängen i företagen eller företagens ställning i sitt större
sammanhang. Härigenom blir den enskilde arbetaren
trögare att vinna för effektiviserande åtgärder. Varför icke
på den punkten söka ett samarbete med
fackföreningarnas studieledare?
Arbetsstudierna på verkstäderna ha den nackdelen, att
de äro ensidiga. Arbetaren har ofta en känsla, icke alltid
utan skäl, att arbetsstudiemannen har till uppgift att
pressa honom. Arbetsstudierna avse ju att underlätta och
förenkla arbetet, men det finns den risken, att man även
försöker stegra arbetsintensiteten utan förenklingar och
förbättrade hjälpmedel.
Arbetsglädjen kan man inte gå förbi i samband med
frågan om företagets sociala ansvar. God omvårdnad
skapar trivsel. Detta gäller naturligtvis främst om lönerna,
men det finns tusen och en andra saker, som inverka på
arbetsglädjen och arbetsprestationen, vilka två ting i stort
sett sammanhänga med varandra.
Industrin ägnar stor uppmärksamhet åt att följa den
tekniska utvecklingen och se till att tillgodogöra sig det
nyaste på det maskinella området. Men den mest
komplicerade av produktionsfaktorerna, människan eller
arbetaren, kostar man sig i regel inte mycket möda på. "Du
skall!" är devisen för behandlingen av människan. En
arbetsledare skall övertyga, ej kommendera. Ett
uppmuntrande ord kan verka som en droppe olja på en nötande
maskin, men en behandling, som är orättvis eller synes
vara det, såsom sand. Lika viktigt som det är att en
värdefull maskin får en förfaren skötare, lika viktigt och
viktigare är det, att de, som skola handskas med folk, veta
något om psykologi. Samråd om arbetet är något, som
borde förekomma i större utsträckning. På
arbetsgivarhåll avvisas driftsrådsidén, och man är skeptisk mot
arbetarnas inblandning i företagets åtgöranden. Jag skulle
för min del vilja säga till företagarna: "Gör ett försök att
ge arbetarna tillträde till den central, från vilken motiven
till sedermera synliga åtgärder utgå."
Vem vill påstå, att aktieägarnas inflytande i företagets
styrelse är ett hot mot företagets sunda utveckling på
grund av deras intresse av bästa möjliga avkastning?
Arbetarens intresse av den avkastning, som går till
lönesumman, behöver lika litet utgöra något hot mot
företagets sunda utveckling. Även han har intresse av de
framtida försörjningsmöjligheter, som företaget representerar.
Detta framtidsintresse ökas naturligtvis, om hans ställning
i företaget blir mera tryggad.
Företagsamheten är det fundament, på vilket hela vår
samhällsbyggnad vilar. Med det starka intresse, som
numera visas våra samhälleliga organ och åtgärder, är ett
växande intresse för företagsamheten mer än naturlig.
För att detta intresse skall bli positivt, fordras både
insikter och ansvar. För att de anställda skola förvärva
dessa ting, krävs slutligen del av och del i den
företagsamhetens anda, som utgör motorn till företagets
mekaniska livsyttringar.
Arbetskraftsurvalet (fil. lic. Ejnar Neymark)
Den allmänna rationaliseringen och upprustningen här i
landet förutsätter, att alla landets arbetskrafter
tillvaratas på bästa möjliga sätt, dvs. så att det blir bästa
möjliga utbyte av vars och ens personliga förutsättningar.
Bristen på arbetskraft gör detta till ett svårlöst problem,
men man får därför inte nöja sig med något låt-gå system.
Resultatet av ersättningspersonalens arbete beror bl.a.
just på hur den har rekryterats, sorterats och utbildats.
Såväl det allmänna soin de enskilda företagen måste ägna
all nödig uppmärksamhet åt urval och
utbildningsfrågorna. Man trodde en gång, att det tekniska systemet
skulle kunna utbyggas så rationellt, att människans
insats i det hela skulle bli av högst standardiserad,
underordnad och enkel natur.
I viss mån har det naturligtvis också blivit så på vissa
håll. Det är emellertid inte sagt, att vem som helst passar
för t.ex. tempoarbete eller grov- och diversearbeten inom
industrin. Somliga passa inte alls för ett sådant arbete
eller komma inte där till sin rätt. Även de minst
kvalificerade industriarbetarna måste därför sorteras och
placeras efter principen "rätt man på rätt plats".
I än högre grad gör sig detta krav gällande i fråga om
mera kvalificerad personal.
Själva rationaliseringen har också framtvingat en ny
kategori av kvalificerat folk — intellektuella
industriarbetare, om man så får säga. Särskilt intresse måste ägnas
deras utbildning och urvalet av dem. Den mänskliga
faktorn låter sig helt enkelt inte eliminera, de tekniska
systemen må vara aldrig så rationellt utstansade.
Erfarenheten visar, att åtskilliga av de tråkigheter och
de problem, som näringslivet har att dras med, på ett
eller annat sätt tycks sammanhänga med själva urvalet
av arbetskraft. Vi behöva endast tänka på t.ex.
olycksfallsfrekvensen inom industrin och den mänskliga
faktorns roll därvidlag! Statistiken visar, att endast omkring
en fjärdedel av de industriella olycksfallen kan sättas i
samband med maskinella hjälpmedel. Detta betyder
visserligen inte, att 75 % av alla olycksfall skulle bero på
arbetarens eget slarv och dylikt. Men man har rätt att
säga, att flertalet av dessa 75 % olycksfall på ett eller
annat sätt är beroende av den mänskliga faktorn.
I själva verket är det en viss grupp individer, som är
bärare av de höga olycksfallssiffrorna. Somliga äro
predestinerade till olycka på grund av vissa svaga punkter
i sin naturliga utrustning eller vissa olämpliga egenskaper
eller vissa felhandlingsvanor, som göra dem mer eller
mindre direkt predisponerade för olycksfall i det arbete, som
det är fråga om. I många fall syns enda botemedlet vara
att placera vederbörande på andra, mindre riskabla poster.
Vilken betydelse en dylik omflyttning och utgallring av
olämpligt folk kan ha, visa följande siffror från Paris.
Under perioden 1923—1932 reducerades där antalet
spårvägs- och omnibusolyckor med icke mindre än 37 %,
trots att trafikolyckorna i övrigt i staden under samma
tid ökades med 135 %. Förklaringen var helt enkelt den,
att spårvagns- och omnibusförare (i olikhet med sina
kolleger på andra fordon) hade börjat rekryteras rationellt
och ined utnyttjande av psykotekniska prov!
Det vore säkert mycket nyttigt, om man kunde få olika
företagsledare att göra ett överslag över hur mycket det
årligen kostar företaget att anställa och utbilda folk,
som sedermera visar sig direkt olämpligt och därför förr
eller senare måste avpolletteras igen. För tolv
amerikanska maskinfabriker med en sammanlagd arbetsstyrka på
ca 40 000 man kostade det t.ex. för en del år sedan i
genomsnitt över 831 000 $/år, och då räknade man bara
med kostnaderna för
det kontorsarbete, soin hade nedlagts på själva
anställnings- och entledigandeproceduren,
det fåfänga arbetet med upplärandet av de sedermera
entledigade,
det onormala slitaget på maskiner och verktyg,
den onormala kassationsprocenten.
Det skulle vara mycket intressant, om man kunde få
fram några svenska siffror och erfarenheter på denna
punkt. Att "rätt man kommer på rätt plats" är
naturligtvis icke endast ett intresse för den enskilda individen;
det är i minst lika hög grad ett företagsekonomiskt som
nationalekonomiskt problem.
En mycket stor erfarenhet av de risker, som det kan
medföra att vid sorteringen förlita sig på allmänna yttre
intryck eller lösa rekommendationer eller, vilket är
mycket vanligt, på rena skolbetyg, motiverar kravet på en
mera rationell undersökning av individens
yrkeslämplighet. Först och främst borde det krävas en ordentlig
läkarundersökning, som verkligen tog sikte på de
funktioner, som äro av särskild betydelse i vederbörande
yrkesform eller arbetssituation. Dessutom behövs tydligen en
vägledande och förmedlande instans, som utifrån en mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
