Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1944 - Konsthartsernas utveckling och användning, av Halvard Liander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-278
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Föremål av karbamidhartspressmassa, som förstörts
genom åldring.
Uppsala bedrivits med stora resurser, återstå nog
problem att lösa, men riktlinjerna för en
fabrikation äro dock så pass klara, att anläggningen
kunnat planeras i sina huvuddrag.
Jag sade stora resurser, men det menade jag
egentligen inte att de voro — i varje fall inte i
jämförelse med dem man haft i andra länder. I
Tyskland och Ryssland har ju en framställning
av konstgummi i betydande omfattning skett
sedan många år, medan USA först på sista tiden
tvingats ta itu med problemet på allvar. Det är
fantastiska produktionssiffror, som nu nämnas,
och man kan fråga sig hur det skall gå när
naturgummit åter kommer ut på världsmarknaden.
Jag är övertygad om att konstgummit blir en
allvarlig konkurrent, och särskilt amerikanarna ha
goda utsikter att hävda sig, tv de ha ju råvaran
praktiskt taget gratis ur oljegaserna.
Bakelit
Till för några år sedan var bakeliten det enda
konstharts, som framställdes i Sverige. Asea
började göra bakelit redan 1921, och sedan dess ha
flera andra företag också tagit upp tillverkningen.
Denna var emellertid helt byggd på importerade
fenoler, och när importspärren kom 1940, såg det
till en början mörkt ut för bakelitfabrikationen.
Men genom att Stockholms Gasverk började ta
tillvara fenolerna — först ur tjäran, sedan ur
gasvattnet — och tack vare de åtgärder, som
vidtagits av Höganäsbolaget och Iföverken, för
att extrahera fenolerna ur generatorgastjäran, har
det varit möjligt att täcka de viktigaste behoven
av bakelit. Däremot har det visat sig svårt att
utnyttja fenolerna i trätjära. De äro till
övervägande delen bifunktionella och ge därför
termoplastiska hartser, vilkas användbarhet är mycket
begränsad.
En fråga, som för vårt land har mycket stor
betydelse, är utnyttjandet av lignin för
framställning av konstmassor. Redan träet som sådant är
som bekant plastiskt vid högre temperatur och
kan formpressas, ehuru på så sätt framställda
föremål ha för dålig styrka ocli
vattenbeständighet. Bättre möjligheter erbjuder ligninet, och
särskilt utomlands har man bedrivit ett intensivt
arbete på att få fram användbara
kondensationsprodukter ur lignin.
Man har utgått från både sulfit- och sulfatlignin,
och på senare tid har träförsockringsligninet
också tilldragit sig intresse. Så vitt bekant har man
ännu inte lyckats använda enbart lignin utan
har behandlat detta med aminer eller fenoler och
därefter genom kondensering med aldehyder fått
ett harts, användbart som bindemedel såväl för
pressmassor som för skiktade material.
Här ha vi i alla fall ett arbetsområde, som borde
vara särskilt tilltalande för oss, och på sina håll
pågå också åtminstone trevande försök.
En intressant möjlighet att utnyttja
fenoltillgångarna bättre är vidare att för kondensationen
använda furfurol i stället för formalin. Man får
då nära 50 % mera av ett nästan likvärdigt harts.
Vid Asea använda vi sedan något år tillbaka i
stor utsträckning furfurolbakelit.
Pressmassor kan man också göra av andra
härdbara hartser än bakelit, nämligen karbamid- och
melaminhartser. Skånska Ättiksfabriken har lagt
ned ett intresserat arbete på framställningen av
karbamidhartspressmassor och bedriver sedan ett
par år en betydande produktion. Senare ha även
andra kommit i gång och man gör bl.a.
karbamid-hartslim. Karbamiden har man fått utifrån, men
den kan i nödfall framställas ur kalkkväve.
Helt nyligen ha vi också fått ett värdefullt
tillskott på detta område i melaminhartserna.
Fosfatbolaget har nu en fabrikation av melamin
och melaminhartspressmassa i gång, och vid
Fig. 4. Engelsk pressform för tillverkning av likkistor av
bakelit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
