Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1944 - Konsthartsernas utveckling och användning, av Halvard Liander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// mars 19 AU
277
den totalt producerade kvantiteten konstämnen.
I en bil till exempel äro åtskilliga detaljer gjorda
härav.
Triacetatet är ett utmärkt isolermaterial, som
särskilt i Tyskland används mycket för elektriska
ledare och som spårisolation i stället för mikanit.
Även cellulosaetrarna användas mycket
utomlands, metylcellulosan som klister och
emulgeringsmedel, etylcellulosan för folier och
ledariso-lation. Helt nyligen har i Sverige kommit fram
en liknande produkt, vilken lanseras som klister.
Dess natur har inte avslöjats, men man tar nog
inte mycket fel om man gissar på att det är
gly-kolat.
Det har också börjat lossna på
polymerisations-fronten. På initiativ från Asea och i intimt
samarbete med oss har Mo & Domsjö byggt en
anläggning för framställning av polyvinylacetat ur
acetylen och ättiksyra. Det kan bl.a. användas
som bindemedel, men utgör för övrigt
utgångsmaterial för andra produkter. Genom hydrolys av
acetatet får man polyvinylalkohol, som har
många intressanta användningsmöjligheter, och
vidare genom acetalisering värdefulla lackhartser.
Polyvinylformal av Asea användes nu för
lackering av koppartråd, men är också en förträfflig
lack för t.ex. bleckplåt. Andra acetaler skola vara
särskilt lämpliga för hoplimning av säkerhetsglas.
Planer äro vidare uppe på att få till stånd en
fabrikation av polyvinylklorid. Såsom vi i annat
sammanhang haft tillfälle att konstatera på Aseas
laboratorium är det lätt att med nära 100 %
utbyte framställa vinylklorid ur acetylen och
saltsyra, och polymerisationen erbjuder inga
principiella svårigheter. Polyvinylkloriden, som är
huvudbeståndsdelen i mipolam, guttasyn, vinidur
och liknande produkter, har kommit till
användning för många skiftande ändamål. Även
plexi-glas, dvs. polymetakrylat, torde inom kort
komma att framställas inom landet.
Jag skall inte här gå närmare in på dessa
ma-terial. Jag skulle bara vilja erinra om den
betydelse de fått i både Tyskland och annorstädes
som konstruktionsmaterial bl.a. inom den
kemiska industrin och om möjligheten att svetsa
dem på liknande sätt som metaller. Helt nyligen
har som ett talande bevis härpå en handbok på
över 400 sidor publicerats enbart över
användningen av "Vinidur" och "Oppanol".
Konstgummi
Ett av landets viktigaste problem just nu är
otvivelaktigt framställningen av konstgummi. Det
torde väl dröja innan vi åter kunna räkna med
import av naturgummi, och till maskrosgummit
är det inte värt att knyta alltför stora
förhoppningar. Vid experimenterandet med konstgummi
ha i huvudsak kända vägar följts, och
svårigheterna ligga egentligen i överföringen av
laboratorieförsöken i teknisk skala.
För att börja med tiokolen tyckas försök att
framställa denna produkt ha påbörjats ungefär
samtidigt på flera håll, bl.a. på Aseas laboratorier.
Vi kommo ganska snart till lyckade resultat —
det är i själva verket inte något svårare problem
— men överlämnade i samråd med
Industrikommissionen våra erfarenheter till Mo & Domsjö.
Detta företag är nämligen ensamt om att ha
tillgång till alla erforderliga råvaror. Den av Mo &
Domsjö saluförda produkten har visat sig
användbar bl.a. för framställning av skosulor. En
liknande produkt, som låtit mycket tala om sig,
är Ehrensvärds konstgummi. Det är emellertid
ingenting annat än tiokol, som modifierats genom
tillsats av lignonsulfonsyraderivat.
Det måste med skärpa framhållas, att tiokol
och liknande produkter inte kunna betecknas som
riktigt konstgummi. Tiokolen kan bara i vissa
fall ersätta naturgummi och har alldeles för dålig
hållfasthet och elasticitet för att duga till slangar
och däck ens för cyklar. För sådana ändamål är
tiokolen ingenting annat än ett mindervärdigt
surrogat.
Som riktigt konstgummi kan man inte räkna
andra än de, som till sin struktur äro analoga
med naturgummit, dvs. för närvarande i stort sett
bara de, som äro uppbyggda på butadien och
klorbutadien.
Av flera skäl har neoprenvägen valts för att
göra svenskt konstgummi. Uppgiften sönderfaller
i två etapper, nämligen syntesen av monomeren
och dess polymerisering. Arbetet på monomerens
framställning har bedrivits parallellt hos
professor Svedberg och vid Aseas laboratorium. I
Uppsala har man följt de ursprungligen av Nieuwland
och hans medarbetare angivna metoderna, som
så vitt man vet ligga till grund för den
amerikanska neoprenframställningen, under det att vi vid
Asea med växlande framgång prövat en del andra
uppslag och genvägar fram till samma mål.
Ännu efter två års träget arbete, som särskilt i
Fig. 2. Exempel på användningen av cellulosaacetat i en bil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
