Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1944 - Det enskilda företaget och dess sociala ansvar II - Arbetslokaler, av Eskil Sundahl - Arbetarskydd, av Gunnar Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 194 A
281
lande planindelningar, bör dock vara det avgörande. Man
bör därför inskränka byggnadens bärande partier till
pelare av minsta möjliga antal. Rumsindelningen sker sedan
med flyttbara, lätta mellanväggar.
Dylika mellanväggar göras vanligen med en lätt
monter-bar stomme av trä eller järn och med fyllning av glas
eller annat material. En sådan väggtyp lämpar sig såväl
för permanent som temporär planindelning. Den kan göras
ljuddämpande. Den kan också förhindra störande
synintryck, om råglas eller täta skivor av lämpligt material
monteras på stommarna.
I lokaler, där bullrande maskiner användas, kan
arbets-effektiviteten förbättras genom ljuddämpning i
arbetsrummen. Det har visat sig, att man vid effektiv ljuddämpning
i större rum vinner: en kvantitativ ökning av personalens
arbetsprestation, en påtaglig minskning av felprocenten
och en avsevärd minskning av den fysiska och psykiska
påfrestningen på personalen. Ljudisoleringen sker
framför allt genom ljudabsorberande anordningar i tak och i
mellanväggar.
När Thulehuset byggdes för några år sedan, gjordes en
teoretisk beräkning av kostnaderna för en sådan
ljuddämpning. Man antog, att varje anställd (med en
genomsnittslön av 2 500 kr/år) upptog en kontorsyta av 6—7 nr.
Om ljuddämpningen ökar arbetsprestationen med 1 %
(detta ansågs inte alltför optimistiskt) så motsvarar det
25 kr/år och anställd eller omkring 4 kr/m2 och år.
Kapitaliserat blir detta, försiktigt räknat, 40 kr/m2.
Beräkningen är naturligtvis schematisk, men den visar, alt det
kan tänkas vara ekonomiskt att kosta på även relativt
stora summor för en sådan ljuddämpning.
Som regel är det de enskilda arbetsplatsernas storlek och
önskvärda sammanhang dem emellan, som dikterar
arbetslokalernas dimensioner. I fabriker blir det maskinerna, i
kontorshus arbetsborden, stolarna m.m., som i första hand
bestämma det erforderliga utrymmet. Den enskilda
arbetsplatsens måttförhållanden kunna sålunda komma att
påverka byggnadens inre och yttre arkitektur.
Trevnaden och effektiviteten i arbetet är av stor
betydelse inte bara för planlösningsarbetet i stort utan också
för bestämmandet av fönstrens storlek. Fönstret är
arbetsplatsens naturliga förbindelse med omvärlden. Det
stimulerar vår arbetslust eller dämpar den. I bästa fall
skänker det oss sol och hälsa, i sämsta fall lönar det vårt
närmande med förkylningssjukdomar och reumatism. En
så riskabel byggnadsdetalj måste naturligtvis hanteras
med omdöme och skicklighet. Redan fönsteröppningarnas
måttförhållanden och placering skola befordra
trevnaden och effektiviteten i det arbete, som utförs inom
lokalen.
I företagens ledning hyser man som bekant ofta den
uppfattningen, att personal, som sysslar med rutin- eller
tempoarbete, bör sammanföras i stora, överskådliga
rumsenheter. Detta öppna system är ur trevnadssynpunkt
tämligen omtvistat. Å ena sidan kan man hävda, att det ger
överskådlighet, ljus och en känsla av arbetsgemenskap.
Ä andra sidan finns det många, som aldrig kunna lära
sig att trivas i "trälhaven".
Omklädningsrum och sanitära utrymmen samt lokaler
lör personalens mathållning och rekreation, personalrum
eller "välfärdslokaler", ha självfallet en utomordentligt
stor social och kulturell betydelse. Man kan helt enkelt
konstatera, att deras förekomst innebär en motsvarande
förbättring av hygien och kosthåll för stora grupper av
anställda, att det stimulerar bildningssträvanden, och att
de, när de bjuda omväxling och rekreation, också ha en
smakfostrande betydelse, som ofta inses av företaget.
Insatserna på detta område äro emellertid av varierande
värde och fördela sig mycket ojämnt. De ha sina
topppunkter särskilt i de större städerna, men de blotta också
mycken likgiltighet. Åtskilliga större företag ha anordnat
särskilda rum för de anställdas klubbverksamhet och i
enstaka fall också samlingssalar, som utnyttjas vid per-
sonalens fester, och som äro lämpade för tealer,
musikverksamhet och dans.
Att de anställda lära känna andra sidor av varandra än
sådana som komma fram i arbetet har givetvis sin
sociala betydelse.
Förekomsten av klubbrum och samlingssalar innebär
också, eller borde göra det, ökade möjligheter för
personalen inbördes och för deras överordnade att konnna
i kontakt med varandra på friare och mindre
pliktbeto-nade vägar än de, som arbetet anvisar.
Arbetarskydd (direktör Gunnar Hultman)
Frågor om arbetarskydd förbindas vanligen främst med
tanken på de statliga åtgärder, som ha vidtagits i form
av lagstiftning om arbetarskydd och olycksfallsförsäkring.
Själva skyddsverksamheten och de resultat, som den
kan medföra, beror emellertid ytterst på den förståelse
härför, sonr visas i arbetet av företagsledarna, deras
underlydande och arbetarna. Man kan därför anse
arbetarskyddet som en teknisk organisatorisk uppgift för
industrin.
Arbetarskyddslagen innehåller icke några detaljerade
bestämmelser. Den innebär, som det har sagts, 10 % lag
och 90 % tillämpning. Både arbetsgivaren och arbetaren
ha här skyldigheter mot varandra. Arbetarskyddsfrågan
är därför en samfälld angelägenhet, som bör ordnas
gemensamt mellan arbetsmarknadens parter. Ett sådant
samarbete är angeläget även ur ren effektivitetssynpunkt.
Den nationalförlust, som olyckorna i arbetet medföra,
kan för 1942 beräknas till 12 miljoner förlorade
arbetsdagar eller omkring 300 Mkr om året. Olycksfallens
djupaste skadeverkningar kunna dock icke mätas med sådana
begrepp som egendom eller pengar; de äro av rent
personlig beskaffenhet, kroppsliga och psykiska lidanden hos
den skadade och hans familj. Att förekomma dylika
skadeverkningar genom att alltjämt eftersträva goda och
välordnade arbetsförhållanden är arbetarskyddets främsta
mål.
Under åren 1940 och 1941 kunde en sjunkande
olycksfallsfrekvens iakttas, säkerligen i viss mån beroende på
det intensifierade skyddsarbetet, men år 1942 har
frekvensen av olycksfall åter stigit avsevärt. Denna ökning
av olycksfallsfrekvensen ger skyddsarbetet en särskild
aktualitet just nu. För att en ändring till det bättre skall
kunna åvägabringas, fordras samverkan av krafter från
olika håll, statliga myndigheter, arbetsgivare,
arbetsledning och arbetare. Av särskild vikt är att skyddsarbetet
bedrives planmässigt och målmedvetet och icke på ett
sporadiskt sätt. Ty det leder snarare till slöhet och
intresselöshet från allas sida, om lämnade föreskrifter icke
upprätthållas.
Åstadkommandet av säkerhet på arbetsplatserna
förutsätter personliga insatser både från arbetsledningen och
arbetaren. Arbetaren måste vara övertygad om, att hans
insats är nödvändig, att den allvarligt kräves av honom,
och att den uppskattas lika mycket som hans produktiva
arbete.
En förutsättning för framgång i skyddsarbetet är alt
arbetsledningen erkänner, att skyddsarbetet är likställt
med ett produktivt arbete för arbetaren, och att det kostar
honom ett visst extra besvär och en viss möda. Man måste
försöka att väcka pliktkänslan hos varje individ i
förhållande till hans kamrater, icke endast till företaget.
Arbetarskyddsfrågan berör inte bara juridiska, medicinska
och tekniska områden utan även mänskliga.
De skyldigheter, som företaget har med hänsyn till den
tekniska säkerheten, börja redan innan det första
spadtaget på den nya fabriken tas. Under själva
byggnadstiden måste sträng uppmärksamhet i dessa frågor
iakttas; det som har försummats under bygget kan aldrig
genom efterkontroll helt gottgöras. Den viktigaste
förutsättningen att bevaka säkerheten vid redan i gång va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
