Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1944 - Kemiska bekämpningsmedel i lantbrukets tjänst, av Sven Telenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
TEKNISK TIDSKRIFT
kunna vi således här räkna med en årlig förlust
för fruktodlarna av inemot 6 Mkr.
Några av de mest spridda bekämpningsmedlen
liöra till gruppen naturprodukter, dvs. de lia
direkt framställts ur droger och åtminstone hittills
ej eftergjorts på syntetisk väg. Det äldsta och
mest använda av dessa är nikotinet, som genom
sin verkan utgör en typisk representant för
kon-taktgifterna. Nikotinets användningsmöjligheter
som besprutningsmedel mot skadeinsekter äro
välkända och skola icke här beröras.
I USA utvinnes årligen för växtskyddsbruk
genom extrahering ur Nikotiana tabacum och
rustica 1 000 t nikotin, och för Sveriges
vidkommande uppgår nikotinförbrukningen normalt till
ca 12 t/år rent nikotin.
Nikotinet har emellertid den för praktiskt bruk
mycket stora nackdelen att utöva giftverkningar
på icke bara insekter utan även varmblodiga
varelser, vilket gör, att detta medel måste användas
med yttersta försiktighet. Flera allvarliga
förgiftningsfall inträffa årligen genom nikotinhaltiga
besprutningsmedel.
Ersättning för nikotinet har därför varit ett av
målen för den moderna insekticida syntesen,
varvid eftersträvats preparat med nikotinets höga
insekticida kontakt- och magverkan med
uteslutande av dess giftverkningar på varmblodiga
varelser. Derris- och pvretrumpreparaten besitta
visserligen en del av dessa önskvärda egenskaper,
dock icke alla; dessutom äro de icke stabila och
äro svåra att standardisera.
Det är därför ej att förvåna sig över, att man
med utgångspunkt från nikotinets formel, som
utgöres av en pvridin- och en pyrrolkärna, sökt
utforska i vad mån man genom substitution eller
på annat sätt kan åstadkomma en förbättring av
nikotinet. Det är ett stort antal föreningar av
basisk natur, som prövats i detta avseende —
förutom pyridin även piperidin, pyrrol, pyrrolidin
m.fl. — dock utan att man uppnått nämnvärda
resultat, och ännu återstår mycket att göra på
detta område.
Det i Japan redan på 1880-talet lanserade
preparat. som sedermera blivit känt i Europa under
namn av dalmatiskt insektspulver, utgjordes av
torkade ocli nermalda blommor av Pyretrum
ro-seum, carneum och cinerariaefolium. Preparatet
fick snar spridning genom sina exceptionella
verkningar, och användningen har icke minskats
i våra dagar. Förutom som ett insekticidum i var
mans hand användes pvretrumpulver eller
-extrakt huvudsakligen som bekämpningsmedel mot
förrådsskadedjur, framför allt mot kornmalen
och kornviveln, vilka angripa spannmål. Då
pyretrum är ett för människor ofarligt medel, har
man effektivt kunnat bekämpa dessa
förråds-skadedjur i silos genom bepudring eller
besprutning.
Den ur pyretrum framställda verksamma be-
ståndsdelen har visat sig utgöras av estrar av
alkoholen pyretrolon med en- eller flerbasiska
syror av ej helt känd sammansättning. Dessa
isolerade estrar äro ej särskilt stabila och undergå
rätt snabbt en oxidativ sönderdelning till
overksamma beståndsdelar i händelse av mindre
lämplig förvaring.
Givetvis saknas ej heller försök, att på sjntetisk
väg uppbjrgga ämnen med pyretrumliknande
effekt. Emellertid synas inga godtagbara resultat
föreligga.
Framställningen av insekticida ur växtvärlden
har mycket gamla anor, och ett stort antal
växter har under årens lopp systematiskt
genom-prövats. En officiell amerikansk rapport anger
1924 antalet arter med insekticid effekt till
närmare 300, vilka uteslutande äro funna i USA.
Föl-närvarande koncentreras intresset huvudsakligast
på tre ur växtvärlden utvinningsbara
bekämpningsmedel, nämligen förutom de redan
omnämnda nikotin och pyretrum även derris, eller
rättare sagt den ur derrisrötter extraherbara
substansen rotenon. Denna produkt undersöktes
redan 1895 av Geoffroy, som extraherade ocli sedan
framställde densamma ur den torra roten av
Derris chinensis, sedermera även ur elliptica och
malaccensis. Nvtt var emellertid preparatet icke.
då det kanske sedan urminnes tider använts som
fiskgift av infödingarna på Malacka och i
Sydamerika.
Man uppskattar årsbehovet av derrisrot till ca
1 000 t. men det är tydligt, att man kan vänta
sig en fortsatt ökad användning av detta
specifika och för människor ofarliga insekticidum.
Ett intressant och betydelsefullt
användningsområde för derrispreparat har man fått vid
bekämpning av nötbromsen (Hypoderma bovis).
Dennas larver åstadkomma skador för stora
belopp, då den förorsakar mindervärdigt skinn och
läder. I Tyskland räknar man sålunda med
direkta skador genom nötbromslarven för ca 7
miljoner mark årligen. Hos oss har genom
K.M:ts förordning av 1930 och 1933 djurägare
ålagts att utrota nötbromslarven på sina kreatur,
varvid i första hand rotenon-extraktet kommit till
användning.
Givetvis har man på syntetisk väg sökt
framställa preparat, som komma de naturliga nära
eller t.o.m. överträffa dessa i sina verkningar som
bekämpningsmedel. Det synes framför allt vara
organiska svavelföreningar, som ge hopp om att
kunna uppfylla förväntningarna. Speciellt
amerikanska forskare ha nedlagt mycket arbete på
studiet av dessa föreningar. Sålunda lia tiuramer,
tiokarbamider, tiocyanater, merkaptoler, tiazoler
m.fl. underkastats långtgående praktiska prov,
och så småningom ha dessa resulterat i
intressanta och effektiva preparat. Bland dessa märkas
särskilt två typer, varav den ena utgöres av
organiska tiocyanatföreningar, vilka som maggifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
