Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 18 mars 1944 - Höjdprovning av flygmotorer, av Hans Busch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 mars 19 AU
319
Fig. U. Vindtunnel i Fiats höjdprovanläggning.
tygad om att för den ideala höjdprovanläggningen
även en vindtunnel är nödvändig samt att dylika
anläggningar även komma att byggas. Den
tekniska utformningen erbjuder enligt nuvarande
erfarenhet i varje fall ingen väsentlig svårighet.
Den förutnämnda NAGA-anläggningen i
Washington uppfyllde väsentligen de ovan angivna
tekniska fordringarna. Enär anläggningen var
avsedd för vätskekylda motorer uppfyllde den
emellertid icke kravet på tillräcklig lufthastighet för
kylning av luftkylda motorer. Det blev firman
Fiat i Turin förbehållet att år 1931 bygga en
höjdprovanläggning, som fyllde även sistnämnda
krav och vars dimensioner för dåvarande tid
verkade revolutionerande. Enligt de tekniska
förutsättningarna för denna anläggning skulle den
arbeta med en lufthastighet av 150 km/h, en
maximal höjd av 10 000 m för 500 hk och 5 000 m
för 1 000 hk, samt en lägsta temperatur av
— 31°C, svarande mot 7 000 m höjd.
Anläggningen utformades som en undertrycksvindtunnel
och dess tekniska utformning är även för
nuvarande förhållanden så förebildlig i sina
grundprinciper, att det lönar sig att i korthet beskriva den.
Fiats höjdprovanläggning
Denna anläggning inrymmes i två hallar med
29,8 m längd och 11,8 respektive 13,3 m bredd.
I den större hallen befinner sig
provbocksanlägg-ningen, i den mindre klimatanläggningen.
Arbetssättet är följande (fig. 3). Motorn är
monterad i en provbock i vindtunneln. Dess effekt
överföres av en axel till den utanför vindtunneln
placerade bromsanordningen. Vindtunneln kan
evakueras till det tryck, som råder på 10 000 m
höjd. Med tillhjälp av en axialfläkt, som drives av
en 300 hk elmotor med reglerbart varvtal, kan för
5 000 m höjd 75 m3/s luft bringas att cirkulera i
vindtunneln. Bakom fläkten finnes en kylare, i
vilken den cirkulerande luften kan kylas ned till
—32°C.
Förbränningsluft tillföres motorn genom en
särskild ledning. Även för avgaserna finnes en till
motorn ansluten ledning. På så sätt skiljes luften,
dvs. kylluften, i vindtunneln helt från
förbränningsluft och avgaser, varigenom explosionsrisken
i huvudsak eliminerats.
Såsom fig. 4 visar, består vindtunneln av två
parallellt löpande, vid ändarna med 90°
vinkel-rör förbundna kanaler, vardera av 19 m längd
och tillverkade av svetsad stålplåt. Hela
tunnelanläggningen lutar 45°. Den del, som befinner sig
över golvytan, innehåller motorprovbocken.
Själva provkammaren, fig. 5, har en inre
diameter av 2,7 m. Den är försedd med erforderliga
anslutningar för kylvätska, olja, bränsle, luft,
avgaser, mätinstrument och reglage. Därjämte
finnas erforderliga observationsfönster. Vid
pågående monteringsarbeten kunna provkammarens
ändar täckas med segelduk samt uppvärmning
åstadkommas på elektrisk väg. Provbocken kan
med inbyggd motor forslas in i och ut ur tunneln
på skenor. Avgasledningarna äro vattenkylda.
Hela tunneln är beräknad för 12 at övertryck
och är svetsad av 28 mm stålplåt. Den är
värmeisolerad med ett 280 mm tjockt korkskikt.
Kylanläggningen har två helt från varandra
skilda kretslopp. Det ena arbetar med ammoniak,
det andra med klorkalciumlösning. Anledningen
till att två olika system finnas är, att man önskar
undvika att högexplosiva ammoniakångor blanda
sig med luften i tunneln.
I ammoniakkretsloppet komprimeras
ammoniakånga i två tvåstegs kolvkompressorer och går
därefter genom en oljeavskiljare in i
kondensatorerna. Här avledes värme medelst kylvatten, och
den mättade ångan kondenseras till flytande
ammoniak. Ytterligare avkylning av den flytande
ammoniaken erhålles i en värmeväxlare med
tillhjälp av kylvatten och en ammoniakkylare. Den
flytande, kalla ammoniaken går genom en
avskiljare, där kvarvarande ångor avgå, över till
huvudförångningsanordningen. I denna förångas
den flytande ammoniaken och tar därvid det
för förångningen erfordrade värmet från den om-
Fig. 5.
Provkammaren i
Fiats
höjd-provanläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
