Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Malmletning och diskuskastning, av Bertil Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i april 19 A A
357
Malmletning och diskuskastning
Civilingeniör Bertil Traneus, LSTF, Stockholm
Sammanhanget mellan rubrikens båda begrepp
förefaller måhända synnerligen problematiskt. I
början av året kåserade emellertid i en
huvudstadstidning en kvinnlig signatur över ämnet
"Storhet och storhet" och skildrade bl.a. det olika
mottagande, som två på vitt skilda områden
namnkunniga söner av en liten svensk småstad
rönt vid besök i hemorten för en del år sedan. Den
ene var en berömd diskuskastare, som vid
stationen möttes av borgmästare och andra stadens
honoratiores, vilka inledde en lång rad
hyllningar. Det blev rosor, gullstol, leven och helsidor i
pressen för hans idrottsliga insatser. Dagen därpå
gästades staden av en annan av sina söner, vilken
uppfunnit en malmletningsapparat, som gått ut
över världen och skaffat levebröd åt tusende
sinom tusende. Hans ankomst skedde i officiell
obe-märkthet, av vilken grund kåseriet avslutningsvis
fastslog, att intelligensen måste sitta i armarna
eller benen och ej i huvudet, om den spontant
skall hyllas av publiken.
Kåseriformen får ej bortskymma allvaret i detta
konstaterande av skillnaden i uppskattning mellan
en idrottsstorhet och en teknisk storman, en
skillnad, som bl.a. avspeglar sig i dagspressens
spalter. Våra stora tidningar bestå sig med specialister
på idrott — ofta en hel rad sådana — och ägna
sida efter sida åt hithörande evenemang. Pressen
har vidare i sina redaktionsstaber experter på
politik, nationalekonomi, konst och litteratur, men
anser sig i regel ej behöva någon sakkunskap i
tekniska och industriella frågor.
Man kan ha full förståelse för idrottens
betydelse för vårt folks fysiska spänst och som ett
glädjande tidens tecken anamma den förståndiga
användning av fritiden, som sporten medfört
särskilt för ungdomens del, men dock anse, att
tidningarnas idrottsspalter ta upp en
oproportionerligt stor del av deras textutrymme. Då det nästan
betraktas som hädelse att framföra sådana åsikter,
var det så mycket mera glädjande att i höstas i
en radioutsänd debatt om tidningarna efter kriget
få höra chefredaktören för en av våra ledande
tidningar uttala, att efter kriget sportutrymmet
borde begränsas till förmån för sådana
inrikesnyheter, som på grund av krigstelegrammen nu
föra en undanskymd tillvaro i spalterna.
En och annan frågar sig måhända, om det kan
spela någon roll, att tidningarna på antytt sätt
DK 659.24 : 07
försumma tekniken. Svaret på denna fråga måste
bli ett obetingat ja, ty pressen är i våra dagar
vägledande för opinionsbildningen hos
allmänheten. Det må synas betydelselöst, om tidningarnas
sätt att fylla denna sin mission medför sådana
konsekvenser som dem, varpå det anförda
kåseriet berättade ett exempel. Men det är långt ifrån
likgiltigt, ifall bristande information om vår
teknik och dess män har i släptåg en underskattning
hos de breda lagren av denna för hela folkets
levnadsstandard så utomordentligt viktiga
produktionsfaktor.
En mycket påtaglig konsekvens av denna
underskattning är den kallsinnighet, vilken
statsmakterna lagt i dagen gentemot vår högre tekniska
undervisning. I många år har den faktiskt levat
på svältkost, och drastiska exempel skulle som
bekant kunna anföras på den efterblivenhet i
personliga och materiella resurser, vilken undernäringen
medfört. Detsamma gäller om den tekniska
forskningen. Under världskrigets och avspärrningens
tryck ha det allmännas underlåtenhetssynder i
dessa stycken omsider blivit uppenbara för allt
folket. Det är att hoppas på full förståelse hos
både första och andra statsmakten för de av
vederbörande sakkunniga framlagda förslagens
oavvisliga nödvändighet. Marken skulle bättre
beredas för de behövliga reformerna, om även
den tredje statsmakten — pressen — i större
utsträckning gåve tekniken sitt stöd.
De utgifter, det här är fråga om, representera
ansenliga belopp, men det måste ihågkommas, att
det gäller en i högsta grad produktiv
penningplacering. Denna den tekniska undervisningens och
forskningens särställning borde, som de
sakkunniga föreslagit, symboliseras genom de tekniska
högskolornas och forskningsinstitutens
överflyttning från ecklesiastik- till handelsdepartementet.
Detta förslag innebär intet misstroendevotum,
utan är blott en konsekvent tillämpning av den
princip, som dikterat lantbruksundervisningens
hemortsrätt hos jordbruksdepartementet. I detta
sammanhang må påminnas därom, att industri,
hantverk och handel enligt 1940 års folkräkning
gåvo levebröd åt 46,5 % av landets folkmängd
mot 31,9 % för jordbruket. Därför finns det ett
starkt berättigande för ett särskilt industri- och
handelsutskott i riksdagen, där det redan finns
ett jordbruksutskott. En annan reform av mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
