Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Teleteknikens utveckling sedan 1939. Radio, av Frank Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
TEKNISK TIDSKRIFT
radiosystemet har alltså förutom de fördelar
be-tiäffande störningsfrihet och möjligheter till god
ljudkvalitet som frekvensmoduleringssystemet
erbjuder därutöver det stora företrädet, att det
medger användandet av vanliga rundradiomottagare.
Telegrafverket har f.n. provanläggningar för
trådradio i gång i Karlshamn, Stockholm, Ånge,
Umeå—Tärnaby, Skellefteå—Arjeplog samt
Kiruna—Riksgränsen. För att man bättre skall kunna
bedöma de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna för en allmännare tillämpning av
systemet har K. M:t nyligen bifallit en framställning
från K. Telegrafstyrelsen om utbyggandet av ett
tiådradionät på Gotland.
Rundradiomottagare
Inga större nyheter ha framkommit på
rundradiomottagarnas område, närmast beroende på
att konstruktörerna i allmänhet varit sysselsatta
med andra problem. Denna översikt får därför
i viss mån rekapitulera utvecklingens gång från
omkring början av år 1939.
För att börja med mottagarens inre och då
speciellt det elektriska, konstaterar man att kortvåg
numera finns på praktiskt taget alla
rundradio-apparater. Den har därjämte förbättrats avsevärt,
dels genom att konkurrensen tvingat
konstruktörerna att ägna mer omsorg åt den och dels genom
att speciellt för kortvåg lämpade rör mera
kommit till användning.
Bandspridning på kortvåg, dvs. utspridning av
kortvågens rundradioband över hela skalan, så att
inställningen blir lika lätt som på mellanvåg, har
använts i större utsträckning än tidigare. Till en
början gick man kanske för långt i det man spred
ut alla rundradiobanden. Numera tycks man av
sparsamhetsskäl nöja sig med tre eller fyra band.
I och med denna förenkling har bandspridning
kunnat utföras på relativt billigare apparater än
tidigare.
Tryckknappsinställningen med eller utan
motordrift började i Amerika och spred sig sedan till
Europa. Dess popularitet blev här icke så stor som
väntat, och speciellt för ett land med Sveriges
geografiska utsträckning gav icke
tryckknappsinställningen resultat, som motsvarade den
ekonomiska uppoffringen. Man har i stället börjat
använda lokalknapp eller lokalinställning,
varigenom man genom ett handgrepp kan få in
lokalstationen eller den station, man mest lyssnar på.
Tryckknappsinställningen torde emellertid icke
helt försvinna, utan någon slags enklare
stations-väljareanordning har förutsättning att bli
bestående.
Det är ju i allmänhet rören, som göra
mottagaren, och utvecklingen på rörområdet ger av sig
själv riktlinjerna för mottagarnas utveckling. De
strax före kriget framkomna helglasrören voro
konstruktivt överlägsna tidigare typer och ha i
vissa fall medfört mottagarkonstruktioner med
mindre antal rör och samma prestationer som
tidigare konstruktioner. En numera ganska populär
koppling använder samma rörtyp som blandarrör
och som kombinerad högfrekvens- och
lågfrekvensförstärkare. Genom denna användning av
kombinationsrör sparar man utrymme, vilket
speciellt för mindre apparater är av betydelse, över
huvud taget har man under kriget märkt en viss
sparsamhet med antalet rör, beroende på den brist
som funnits.
Trots materialsvårigheterna har ljudkvaliteten
förbättrats. I första hand har man märkt
en dragning mot större högtalare, speciellt i de
dyrare apparaterna. Vidare har den lågfrekventa
motkopplingen allt mer kommit till användning.
Genom denna kan man med enkla och föga
ma-terialkrävande medel nå goda resultat.
Ljudkvaliteten står i en viss relation till den använda
kopparmängden, och genom motkoppling kan man
uppnå samma eller t.o.m. bättre resultat med
mindre materialuppoffring. Praktiskt taget alla
mottagare, även de billigare, äro numera
utrustade med fysiologisk ljudstyrkereglering, vilket
innebär, att mottagarens frekvenskurva förändras
i samband med ljudstyrkans förändring, så att
vid varje nivå rätt balans mellan höga och låga
toner samt mellanregistret erhålles.
Rent mekaniskt ha förändringarna inom
radio-mottagarna icke varit stora. Under kriget har en
del ersättningsmaterial givetvis kommit till
användning men icke i större grad. Koppar har
använts på normala platser, men med sparsamhet.
Endast i sällsynta fall har viss kopplingstråd
ersatts med järn. Brist på nickel till de permanenta
magneterna i högtalare har medfört återgång till
högtalare med fältlindning, vilket dock i sin tur
innebär ökning av kopparbehovet. Tennlödningen
har delvis ersatts med svetsning. Bristen på
bake-litpressmassa har resulterat i mindre
konstruktionsändringar. I axlar o.d. har mässing utbytts
mot järn, vilket icke innebär någon
kvalitetsförsämring utan endast resulterat i större kostnader
genom bearbetningstiden. Radioapparaternas
utseende har i princip icke ändrats mycket. De
senaste årens utveckling har gått mot lägre nästan
krypande modeller, men nu märker man en
kanske tillfällig tendens mot återgång till högre typer.
Innan kriget hade ju radiolådor av pressmassa
framkommit, speciellt för mindre apparater.
Utvecklingen på detta område stannade av, men vi
kunna säkert vänta oss, att bakeliten åter kommer
till ökad användning, icke blott för mottagarens
yttre utan även på många platser inuti som
ersättning för metaller.
Radiogrammofonen har ökat i popularitet, och
under kriget har trots alla svårigheter ett stort
antal nya svenska konstruktioner av skivbytare
framkommit. Numera kan man spela stora och
små grammofonskivor blandade samt inställa
repetering och paus godtyckligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
