Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1944 - Malmgeologisk forskning på Nordostgrönland, av Olof Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
TEKNISK TIDSKRIFT
Malmgeologiskt anmärkningsvärda områden
Den geologiska beskrivningen härovan klargör,
att det finnes vissa eruptivepoker, som kunna ha
malmbildning i ledtåg, och belyser även om och
var man kan vänta sig sedimentära
malmbildningar. I likhet med förhållandet på andra ställen
på jorden synes även att inalmmineralbildningen
i Ostgrönland så att säga direkt sammanhänger
med sådana geologiska perioder där
sprickbildning, förkastningsintensitet och
eruptivuppträng-ning gemensamt uppträda. Endast veckning eller
förkastningstektonik predestinerar a priori ej till
malmbildning. I detta sammanhang må erinras
om de Launays grundtanke: "I äldre tektoniska
enheter har erosionen förstört de förut
förefintliga vulkaniska och mestadels även
plutonisk-hydrotermala bildningarna, vilka ofta avsatte sig
i den yttersta skalregionen till de magmatiska
in-trusiven."
För det följande studiet av de geologiska och
tekniska faktorer, som bilda förutsättningarna
för uppsökande av brytvärda malmer i de olika
områdena i Ostgrönland, har studiet av
förhållandena i landet varit det grundläggande, och
analogislut med övriga geologiskt likartade platser
på jorden ha endast gjorts där i alla hänseenden
påtagliga likheter konstaterats.
De predevona bergarterna, som ligga väster om
en "cirkelbåge" genom Scoresbysund-kolonin,
Ellaö, Stenö land och stora Koldewey, ha
synbarligen ej nämnvärt kunnat påverkas av
post-devona orogena rörelser. Rörelser av sent datum
i detta område torde mest ha varit av
epeiro-genetisk natur (med höjningsområden o.d.).
Post-devona magmatiska bildningar äro rätt
osannolika.
Inom "cirkelbågen" ha däremot devona
veck-nings- och förkastningsdislokationer uppträtt,
därefter eruptivsterila, mestadels relativt svaga
rörelser under olika skeden intill yngsta
meso-zoikum. Först med tertiära epoken uppstod livlig
orogenetisk, dynamisk verksamhet och
eruptiv-uppträngning. Dessa rörelser gjorde sig mest
gällande i den redan förut labila östligaste delen av
"cirkelsegmentet", alltså i stråket
Carlsbergsfjor-den—Kap Franklin—Shannonön. Det är dock
naturligt och har även visat sig vara fallet, att
de närmast utanför "cirkelsegmentet" liggande
predevona samt de inuti detta belägna predevona
och yngre bergarterna utsatts för de yngsta
dis-lokationerna och sprickbildningarna.
"Cirkelsegmentet" i Ostgrönland synes i stort
sett vara lämpat för malmbildning samt landet
söder om Scoresbysund, där bergsträckningar
med olikåldriga enheter ligga intill varandra, och
där speciellt unga, orogena dislokationer och
eruptiv synas förekomma. Hade emellertid de
postdevona bergarterna bildat
geosynklinalskänk-lar, som brutits upp i väster mot ett resistent
pre-kambriskt bakland, torde malmbildningsmöjlig-
heterna varit större än nu är fallet. Då hade även
flera olikartade eruptiv kunnat förväntas och
stora ytområden ej så mycket som nu blivit
täckta av basiska effusiv.
I samband med de mestadels starkt sura
kale-dona-hercyniska eruptiven kunna vi icke vänta
oss några likvidmagmatiska malmbildningar, och
basiska intrusiv synas ej förekomma. Den
avsevärda erosionen, som de kaledona bergen varit
utsatta för, tyder dessutom på att även
hydro-termala malmförekomster icke kunna väntas
förekomma. I pegmatitisk-pneumatolytiska bildningar
finnas otvivelaktigt vissa geologiska
förutsättningar för uppkomsten av malmer, men
forskningen har ej funnit några sådana av värde, trots
en ingående undersökning av stora
kaledonarea-ler. Förutom att man näppeligen hör talas om
malmer i starkt migmatiserade områden,
föreligger den synnerligen viktiga faktorn att de ringa
undersökta områdena såväl geografiskt och
klimatiskt som i fråga om kommunikationer ligga
synnerligen illa till. Den här möjliga
brytvärd-hetsgränsen måste komma att ligga över alla
hittills på jorden kända och skulle med andra ord
förutsätta en så att säga "onaturlig" malm.
De intradevona eruptiven ytexponeras ej, där de
yngsta sandiga devonlagren uppträda. De äldre
devonlagren tränga de däremot igenom men följa
mestadels skiktningen, och någon dominerande
förkastningsintensitet finnes icke. Ehuru såväl de
tektoniska som de eruptiva förhållandena sålunda
ej i allmänhet direkt predestinera till
malmbildning, kan man mycket väl anta ädelmineralisering
i samband med devoneruptiven. I sådana
områden däremot, som ej föra eruptiv och vilka ha
ytterst svag veckning, torde malmer ej vara att
vänta.
De intradevona (Kochs Kap Fletscher) plutona
bergarterna äro icke så basiska, att
likvidmagmatiska malmutdifferentieringar bli sannolika. I
motsats till djuperuptiven kunna dock effusiven
väl uppträda som moderbergart till åtskilliga ej
högtempererade malmer. Det geografiska läget
och den relativt ringa utbredningen av sådana
devoneruptiv, som ha malmgeologiskt intresse,
göra emellertid att utsikten att finna brytvärda
malmer är rätt liten. Till detta bidrar, att
devon-områdena kunna anses relativt väl undersökta.
De delar av Ostgrönland, som dock beträffande
devonmagmatisk malmbildning ha intresse, äro:
östra delarna av Geographical Societyön och
Traillön, gebitet sydväst om Syltopparna samt
halvöarna runt Nathorstfjorden.
Det synbarligen redan sedan kaledonicum labila
stråket över Nathorstfjorden, Kap Franklin och
upp mot Stora Koldewey gav i tertiär och
sen-kretaceisk tid vika för kraftiga
förkastningspåverkningar med åtföljande mäktig
eruptivinva-sion (mestadels basalt, men även gabbro, liparit,
dacit m.fl.). Flerstädes gav denna orogenes även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
