Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1944 - Motordrivna snöslungor, av J Götzlinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
TEKNIS K TIDSKRIFT
Fig. 3. "Die Peterfräse", en schweizisk snöröjningsmaskin.
vilka slunga snön genom ställbara utkast åt
vägens båda sidor, äro nu delvis inbyggda samt
försedda med sidoskärmar. Då skovelhjulen äro
kopplade till traktormotorn, som samtidigt skall
driva plogen, blir körhastigheten ganska blygsam.
Vid avskärning av snökarmar och vägbreddning
uppgår den till maximalt 2,6 km/h, och vid
uppslagningsarbete på hård snö av 30 cm djup är
hastigheten endast 0,8 km/h. Den ligger således
långt under det värde, som är gynnsammast för
själva plogningen.
När samma år en del av de stora tyska
autostra-dorna på allvar togs i bruk visade det sig snart,
att med de till buds stående redskapen för
snöröjning en oavbruten och ostörd bil- och busstrafik på
dessa över 20 m breda vägar under svåra vintrar
ej kunde garanteras. Generalinspektören för det
tyska vägväsendet utlyste därför år 1938 en
tävlan med 18 000 RM i priser för att stimulera
utarbetandet av effektivare snöröjningsmaskiner.
Resultatet blev otillfredsställande, varför samma
tävlan på nytt utlystes år 1939. Uppgiften bestod
bl.a. i att konstruera en bildriven snöplog, som
på en autostrada kunde avlägsna ett 25—30 cm
tjockt snötäcke med en hastighet av 30 km/h
Fig. 4-. Roterande snöplog; svenskt patent från år 1888.
utan att efterlämna några snövallar. Dessutom
framställdes önskemålet, att snön skulle kastas så
långt som möjligt på sidan om vägen. Resultaten
av tävlingen ha mig veterligen inte offentliggjorts,
antagligen beroende på att det visade sig vara
omöjligt att med en plogbil uppfylla de uppställda
villkoren. Det framgår däremot av några senare
meddelanden i Z. VDI, att ett speciellt
forskningsinstitut för bekämpande av snöhinder har
inrättats i Tyskland.
Även i Schweiz utgör väghållningen vintertid ett
svårlöst problem. När det gäller att gräva sig
igenom de flera meter tjocka, hårdpackade
snömassorna, som kunna samlas på vägarna över
alppassen, ha maskiner med roterande trummor,
försedda med snedställda skövlar, snöfräsar, gjort
mycket goda tjänster. Den mest kända av dem
"die Peterfräse" (fig. 3), är utrustad med ett
dieselelektriskt aggregat av stor effekt. Maskinen
som är mycket tung kan forcera hårdpackad
lavinsnö av upp till 8 m djup genom att gräva
ned sig 1,5 m i taget. Hastigheten är dock endast
0,5—1 km/h och kastvidden blott 8—10 m, då
konstruktionen är sådan, att snöstrålen ej kan
riktas åt sidan.
Den kraftigaste impulsen har utvecklingen på
ifrågavarande gebit dock ej erhållit genom
ökningen av landsvägstrafiken, utan den har utlösts
genom flygteknikens rekordartade frammarsch.
Takten har här, som på flera andra tekniska
områden, betydligt ökats under nu pågående krig.
Flygplantyperna, såväl de militära som de civila,
äro i dag avsevärt mycket tyngre och snabbare
än de, som funnos för endast några få år sedan.
Konstruktionen av tillräckligt stora skidor, vilka
om möjligt skola vara infällbara, erbjuder därför
stora svårigheter. Skidorna utgöra dessutom en
ovälkommen merbelastning av planet och
nedsätta både hastigheten och aktionsradien. Såsom
enda lösning återstod att hålla landningsplatserna
fria från snö. Detta innebär att t.ex. på en 40 m
bred triangelformad startbana av 3 X 1 200 m
längd, vid ett snödjup av 25 cm, sammanlagt
36 000 m3 snö måste avlägsnas dvs. en mängd
motsvarande ungefär 10 000 billaster. Snövallar,
som kunna förorsaka haverier vid landningen, få
givetvis ej lämnas kvar. Det gäller således att
konstruera en motordriven snöröjningsmaskin
med en kastvidd av 30—40 m och av största
möjliga kapacitet.
Amerikanska firmor funno en lösning genom
att anknyta till en annan utvecklingslinje, vilken
kan härledas från ett sedan år 1888 i Sverige
patenterat roterande ploghjul av konisk form
"försedt med skoflar som vid en snabb om vridning
af könen, under samtidigt framförande mot en
snödrifva, angripa snön framifrån och nedifrån
samt delvis i följd af centrifugalkraftens inverkan
föra denna snö till deras yttre öfre ände vid
könens bas, hvarifrån den sedan bortskaffas"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
