Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Marinen, industrin och näringslivet, av Stig H:son-Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 april 19U
All
Fig. S. Utvecklingen av antalet minsvep.
ar av sina personalkadrer för att kunna bemanna
alla nytillkomna fartyg ocli sköta den alltmer
tekniskt betonade materielen.
Fig. 9 visar de ökningar av kadrerna vid
flottan och kustartilleriet, som hittills
åstadkommits. I den nya försvarsordningen fastställda
stater äro ännu icke fullt uppnådda; 1944 års
figurer kunna därför väntas långsamt växa under
de närmaste åren.
Det är ett känt förhållande, att utbildning av
personalen i allmänhet kräver längre tid än
tillverkning av materielen. Kriget kommer knappast
att ta slut av brist på materiel men förr av brist
på människor. När de allierades flygplanfabriker
en gång uppnå sin maximikapacitet, kommer det
att bli svårt att hålla jämna steg i
utbildnings-anstalterna, särskilt om konsumtionen av flygplan
stegras i det tempo, som hittills skett. I Tyskland
torde man bl.a. kämpa med betydande
svårigheter för att hinna utbilda tillräckligt antal
ubåtsbesättningar. Med andra ord: den yrkesutbildade
personalen får ej vara för snålt tilltagen, om man
vill ha garantier för att den värdefulla
försvars-materielen skall kunna utnyttjas på effektivast
möjliga sätt och sedermera i fredstid även vårdas,
så att den ständigt befinner sig i fullgott skick.
Man måste också hålla i minnet, att marinen är
ett slags försvarets "täcktrupper" längs våra långa
sjögränser. I praktiskt taget varje beredskapsläge
måste flottan i sin helhet rustas och förbli rustad
Fig. 9. Kadrernas utveckling, t.v.
så länge något slag av beredskap erfordras. Detta
kräver relativt stora kadrer, om man inte under
åratal skall slita reservpersonalen från sina civila
sysslor med härav följande konsekvenser av olika
slag.
Innan jag lämnar personalfrågan kan det vara
av intresse att visa, hur den ökade
mekaniseringen övat inflytande på manskapskadern. På de
sista fyra åren har stamkaderns andel ökat från
26 till 32 % i flottan (från 4 till 5 % i
kustartilleriet), se fig. 10. En stammatros vid flottan måste
nu vara ett stycke tekniker. Hans tekniska
utbildning har därför effektiviserats. Varje man
ombord har blivit mer och mer lik en under många
år utbildad specialarbetare i ett industriföretag.
De stammatroser, som efter avslutad tjänstgöring
i flottan söker sig ut i det civila förvärvsarbetet,
borde därför numera lia stora utsikter att bli
nyttiga och effektiva kugghjul i de stora industrierna.
Deras omskolning till nya yrken bör kunna ske
jämförelsevis lätt. De ha också fått en god
uppfostran som ledare och utbildare av mindre
grupper. När de sedan åter i kommande orostider
inkallas till marinen, ha de i industrins tjänst
underhållit sina tekniska färdigheter och bilda en
sakkunnig stomme i den stora pelaren av värnpliktiga.
Det är framförallt dessa människokontakter,
som nu och i framtiden skall binda samman vårt
försvar och vår industri. Organisation, kontrakt,
lagar och paragrafer i all ära — de äro
nödvändiga ingredienser i samarbetet — men det är dock
människor, som samarbeta. Det är människor,
som tänka, handla, bygga maskiner och utnyttja
dem. Den kontakt, som beredskapen tvingat fram
mellan försvarets och industrins män, ledare såväl
som meniga, har, som vi sett, burit utomordentliga
frukter. Vi ha all anledning hoppas, att kontakten
skall bli bestående och i framtiden fördjupas.
Marinens verksamhet
Vi ha nu sett vad marinen har fått. Det gäller att
visa vad marinen hittills givit och vad den är
mäktig att ge i händelse av krig.
vid flottan, t.h. vid kustartilleriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
