Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Marinen, industrin och näringslivet, av Stig H:son-Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
TEKNIS K TIDSKRIFT
Fig. 10. Proportion mellan stam och värnpliktiga i marinen.
Neutralitetsvakten har erbjudit marinens
stridskrafter ett rikt verksamhetsfält.
Sjöstridskrafternas lätta fartyg ha varit sysselsatta med
patrul-lering, eskortering, konvojering, minering
minsvepning och mindesarmering, sjöfartskontroll
och direkt hjälp åt sjöfart och fiske. Under tiden
ha de tyngre sjöstridskrafterna genom ständiga
övningar utvecklat sin stridsduglighet för att i
alla situationer vara beredda att stödja de lätta
fartygen vid neutralitetskränkningar eller vid
plötsliga angrepp. De ha även i begränsad
utsträckning deltagit i den aktiva kontrollen,
särskilt under isvintrarna. Flottans beredskap har
därför under alla dessa år varit och är alltjämt
hög. Samtidigt ha kustartilleristridskrafterna allt
efter beredskapsläget varit beredda att lösa sina
uppgifter på olika punkter av kusten.
Eskortering av handelsfartyg har utförts vid
alla de tillfällen, då de krigförande kunde tänkas
ingripa störande mot vår trafik. Våra örlogsfartyg
ha under krigets fyra första år tillryggalagt en
distans, som uppgår till omkring 2,2 miljoner
sjömil med en gångtid av 440 000 h. Under vissa
perioder, särskilt i krigets början, då tyska
stridskrafter sökte störa trafiken på sydkusten och
under sommaren 1942, då ryska ubåtar uppträdde
vid vår ostkust, var eskortverksamheten mycket
påkostande. Icke sällan omfattade eskorterna
under sistnämnda period 20—30 fartyg i ett flertal
kolonner. I stort sett har det hittills lyckats våra
örlogsfartyg att lösa problemet om sjöfartens
skyddande. Att förluster icke belt kunnat
förhindras är beklagligt. Varken tillgången på fartyg
eller bränsle medger att sätta in så många
bevakningsfartyg att riskerna kunna nedbringas till
ett absolut minimum. Erfarenheterna från de
stora, utomordentligt väl skyddade allierade
kon-vojerna i Atlanten och Norra Ishavet visa, att full
säkerhet knappast kan uppnås.
Östersjötrafikens omfattning finner ett uttryck
i den svensktyska clearingens omsättning, som
under åren 1941—1943 utgjorde sammanlagt 5,33
miljarder kronor. Praktiskt taget allt varuutbyte
med utlandet går som bekant sjöledes. Den för
vår industri och våra värmeproblem så
betydelsefulla importen av kol och koks uppgick under
1943 till 4,7 Mt. Den för betalningsbalansen icke
mindre viktiga exporten av malm uppgick samma
år till ca 10 Mt. Den av marinen skyddade
sjötrafiken omfattar emellertid även den interna
svenska kusttrafiken, vars omfattning är betydande.
Det är med andra ord ofantliga värden, som
framföras på sjövägarna längs våra kuster.
Förutom kusteskorterna har konvojering
ordnats vid enstaka tillfällen. I övrigt har
sjöfartsskyddet huvudsakligen tagit formen av
patrulle-ring. Under vissa perioder, såsom under de ryska
ubåtarnas verksamhet längs vår ostkust, ha de
lätta sjöstridskrafterna och marinflyget nått
anmärkningsvärt höga gång-(flyg-) tider. Under
patrullfärderna ha i övrigt många hundra
ingripanden ägt rum, i flertalet fall mot överflygande
spaningsplan, men även mot jagare, ubåtar och
t.o.m. minsvepare, som sökt svepa på svenskt
område. Det har också gällt att noga tillse, att inga
främmande örlogsfartyg ta sig in i de yttre
skärgårdarna för vila och förrådskomplettering.
I denna översikt kan man näppeligen förbigå
den för Sveriges industri och näringsliv så
viktiga lejdbåtstrafiken. Det är visserligen sant, att
dess tillkomst och fortgående hittills endast i ringa
utsträckning haft samband med vårt sjöförsvars
verksamhet. Helt utan betydelse har dock flottan
icke varit. Den marina sakkunskap, som deltog
vid de inledande förhandlingarna, bidrog i hög
grad till den lyckliga lösningen. Sedan man
träffat överenskommelse om, att en svensk sjöofficer
skulle som kontrollofficer medfölja varje
lejd-fartyg, var isen bruten. I själva verket föregicks
också trafiken av en svensk örlogskonvoj från
norra Atlanten till Göteborg.
I fortsättningen har marinen bidragit till
lejd-trafikens ostörda fortgående genom att hålla
sjövägarna längs den svenska kusten rena från
minor, sprängbojar och andra förstörelseredskap.
Samtidigt ha svenska patrull- och eskortfartyg
berett de in- och utgående lejdfartygen skydd mot
ubåtar och flygstridskrafter i de svenska vattnen.
Genom marinens försorg ha lejdfartygen också
utrustats med paravaner som skydd mot minor
på de större haven. Sveriges
Fartygsbefälsför-ening har konstaterat, att de farhågor, som
fartygsbefälet på sin tid uttalade om paravanernas
lämplighet på handelsfartyg, varit ogrundade.
Några uppgifter om lejdtrafikens omfattning
och laster under åren 1941—1943 ge oss en bild
av dess betydelse för vårt land, enkannerligen för
dess industri och näringsliv. Med undantag
fölen del oss påtvingade avbrott i trafiken ha som
regel fyra till fem resor per månad gjorts i
vardera riktningen. Under de tre år, som ha gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
