Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Magnesiumlegeringarna och deras tekniska användning, av Einar Öhman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
TEKNIS K TIDSKRIFT
Tabell 2. Magnesiumlegeringar för valsning och smidning.
Al % Analys Zn Mn % % Ce % Plåttjocklek ni ni Sträckgräns kg/mm2 Brottgräns kg/mm2 Förlängning r>- % Brinellhårdhet Wß 5/250/30 kg/mm2 [-Utmattningsgräns-] {+Utmattnings- gräns+} (roterande böjning) kg/mm2
P 1 å t
— — 2 — 0,3— 1,5 10—15 20—24 7—15 45
— — 2 — 1,5—20 10—15 20—24 5—10 40 _
— — 1,5 0,2 0,3— 1,5 19—23 25—28 18—25 55 —
— — 1,5 0,2 1,5— 2,5 17—21 24—27 17—23 50 —
— — 1,5 0,2 2,5—20 15—20 23—25 15—20 45 —
6 1 0,2 — 0,3—10 18—22 28—32 10—20 60 —
6 1 0,2 — 10—20 17—20 28—31 10—17 60 —
S t å n pro fil o c Ii smid e
— — 2 — 16—20 22—30 1,5— 5 40 7—8
6 1 0,2 — 20—22 28—32 10—16 60 14—17
8 0,5 0,2 — 21—23 30—33 8—12 65 14—17
hänföra sig värdena till separat gjutna provstavar;
i godset måste man givetvis räkna med att i vissa
fall avsevärt lägre värden erhållas. Enligt de
tyska flygnormerna skall sålunda en provstav,
uttagen ur en sandgjuten detalj av den
värmebe-handlade legeringen med högsta aluminiumhalt
hålla minst 17 kg/mm2 i brottgräns, om den tas ut
ur på förhand specificerade särskilt påkända
ställen, medan en godtyckligt uttagen provstav
endast behöver hålla 12 kg/mm2.
Materialet med 6 % Al och 3 % Zn får betraktas
som standardlegering för sandgjutgods.
Legeringen med 8,5 Al och 0,5 Zn ställer sig på grund av
värmebehandlingen dyrare och reserveras
vanligen för högt belastade detaljer.
Manganlegeringarna ha mindre användning för
gjutgods men ha fått speciell betydelse för plåt
på grund av den goda svetsbarheten. Den
cerium-legerade modifikationen av denna legering har
särskilt goda djuppressningsegenskaper.
De angivna värdena på utmattningsgränsen
hänföra sig till försök i Scheneks maskin med 20
miljoner belastningsväxlingar. Någon verklig
utmattningsgräns existerar icke, lika litet som för
aluminiumlegeringarna, men Wöhlerkurvan
sjunker i sin senare del avsevärt långsammare för
magnesium- än för aluminiumlegeringar.
En egenskap av stor betydelse är
korrosionsbeständigheten. Mången torde ha den uppfattningen,
att magnesiumlegeringarna skulle vara
synnerligen dåliga ur korrosionssynpunkt. En dylik
uppfattning måste dock betraktas som felaktig.
En anledning till det dåliga rykte, som
magnesiumlegeringarna tidigare ha haft är den, att med
tidigare använda smältförfaranden det var så gott
som omöjligt att helt befria metallen från
magnesiumklorid. Detta salt är starkt hygroskopiskt
och det är endast naturligt att man i fuktig
atmosfär erhöll ett mycket kraftigt korrosionsangrepp.
Sedan ca 20 år tillämpas emellertid smältmetoder
med hjälp av vilka saltinneslutningarna kunna
avlägsnas. Dessa metoder innebära samtidigt ett
avlägsnande av oxider, nitrider och andra
slagginneslutningar, varigenom jämväl
korrosionsegenskaperna förbättras. Visserligen kan det
fortfarande i undantagsfall inträffa, att metallen är
saltbemängd, och i så fall ger sig detta tillkänna
på kort tid, men detta har numera karaktären av
Fig. 5. Kompressorhus för flygmotor. Sandgjutna
magnesiumlegeringar användas i mycket stor omfattning till
flygmotordetaljer.
Fig. 6. Främre kompressorhus och diffusorring till
flygmotor (sandgjutgods).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
